Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Reinfeldt

I Reinfeldts och Borgs parti

Av , , 18 kommentarer 13


Jag engagerade mig i Reinfeldt och Borgs moderater, trots att jag på många sätt är en gammal moderat. Det som gjorde att jag till slut sa ja till några gräsrötter som ville jag skulle ”ta värvning” var det tydligare samhällsansvaret, ambitionen att regera och inte bara protestera samt att man höll ihop samhället genom att se till att de med de lägsta inkomsterna tjänade procentuellt mest på jobbskatteavdragen. Det var nödvändigt att ha med låginkomstperspektivet när man skulle göra något åt vårt globalt rätt extrema högskattesamhälles bromsande konsekvenser. Det sociala ansvaret kände jag igen från de ännu äldre glesbygdsmoderaterna, ofta präglade av kristna rötter.

Det fanns verkligen saker jag beklagade hos de nya Moderaterna. Något av det som skar sig mest mot mina uppfattningar fick jag några gånger tillfälle att vädra med Reinfeldt själv. Till föga nytta förstås, han fick höra mycket från gräsrötter, men det kändes bra att få säga. I något fall faktiskt fråga om han tyckte att man med mina åsikter skulle lämna partiet. Det tyckte han inte. En mogen människa hittar inte heller ett parti där man köper allt.
Angreppen på Reinfeldt är tämligen ovärdiga. Det är klart det fanns missbedömningar och kompromisser som gick för långt. Utan de sista blir man kanske inte största parti, som Moderaterna opinionsmässigt var ibland.

Jag minns hur några namnkunniga gick hela vägen och lite till som Reinfeldt när det gällde försvaret och mycket annat. Några av påhejarna och vapendragarna hackar på honom idag.
Jag hackar inte. Jag hedrar honom än idag och hoppas att man en dag ska se med viss barmhärtighet också på mina fel och missbedömningar, längs stigarna på min nivå.
Även om det i längden spelar rätt liten roll vad människor tycker.

Inget drömläge

Av , , 2 kommentarer 6


Några förstår läget för FP och C som nu är föremål för Löfvens ”heta låga”, men många gör det inte.

Om man tror att S, MP:S och delar av V:s politik kan komma att kosta Sverige kring 80 000 jobb och drabba Norrland och de unga hårt, då är det inte lätt att plötsligt bli stödparti. Att hjälpa till så att det hela kan genomföras.

14 kronor mer per lastbilsmil låter kanske överkomligt, men för många ekipage blir det kring 150 000 kronor mer per år. I dagens pressade verklighet kommer det att påverka lönsamhet, arbetstillfällen och värden där vi har de längsta avstånden.

Att det blir 40 – 50 000 dyrare att anställa de unga kommer att slå hårt. Sverige har relativt höga ingångslöner, vilket gör att arbetsgivare av både privat och offentligt slag helst anställer lite mer beprövad arbetskraft. När kostnaden nu är så lika. Jag ser det som högst sannolikt att S-politiken ökar ungas arbetslöshet.

Det finns många fler exempel på sådant som gör det riktigt svårt att hitta ut ur Sveriges svåra parlamentariska läge. Många SD-röstare som brukat rösta blått eller rött lär ha ångrat att man sände ”signalen” på det sätt man gjorde och de kan bli många fler. Det här kan kosta Sverige så mycket på så olika sätt.

Inte bara för att vi förlorade 2000-talets hitintills mest framgångsrika europeiska finans- och statsministerduo.

Nu är det över

Av , , 2 kommentarer 7


För Löfven är det inte över. Inte heller för de tusentals som ska börja bryta arm om stort och smått i partiernas samarbetsförhandlingar i Sveriges kommuner.

Nu är det över för min del i så måtto att det efter ett par intensiva eftervalsdygn inte längre ska läsas, ses eller höras lika mycket om valet.
Idag är det en del framtidsmöten som ska hållas. Opolitiska möten som handlar om människors möjligheter och utveckling. Det är inte det sämsta att hålla på med. Vad gäller regeringsförhandlingarna hoppas jag på någon sorts brukbar lösning, för landets skull.

Jag kan dock inte låta bli att igen tänka på några av de många som la sina röster på SD. Många gjorde det i obehaglig förening med partiets ursprungliga grundtankar. Andra förmodligen som en inte alltid så reflekterad protest mot de utmaningar man upplever att man inte får tala om fast de är stora. Och hos de senare ligger en del att fundera på.

Det blev inte alls bra, det här med proteströstandet. Du har medverkat till ett politiskt kaos som kan bli hur dyrt som helst. Då tänker jag inte bara på att några av Europas bästa politiker och finansministrar har förlorats för svensk politik och hur det kommer att påverka Sverige. Jag tänker även på det som ligger framför, som sker eller inte sker kring regeringsbygget.
Mindre proteströstande hade med största sannolikhet gett en helt annan möjlighet att få till en regering, av ett eller annat slag. Handskas omsorgsfullt med din röst om du får vara med om fler val. Lägg den någonstans där man menar allvar, har en moralisk kompass och fungerande politik och tar brett ansvar för samhällets olika delar. Ta upp det du funderar på med de partiföreträdare du står närmast.

Sen finns det en del som kan fortsätta rösta på SD, men det är en annan sak. Jag tror de är betydligt färre.

Nyåkers i valupptakten

Av , , Bli först att kommentera 5


Bland mycket annat viktigt: Sveriges minsta kommun Bjurholm och Nyåkers pepparkakor i Reinfeldts valupptaktstal…

Det var riktigt roligt att höra. Både som f.d. bjurholmsbo och som mycket förtjust i världens bästa pepparkakor. 🙂

Norrland i stort och smått

Av , , Bli först att kommentera 12


Vårt land är långt och omväxlande. Norrland utgör den största delen av Sverige och är i sig väldigt varierat. Mycket mer än norrlänningar själva, svealänningar och götalänningar förstår.

Inte minst därför var det väldigt roligt att statsministern gjorde ett företagsbesök i Bjurholm. Landets minsta kommun är en del av Umeåregionen, en landsbygdskommun med mindre än en timme till en av landets expansivare städer och en av de större flygplatserna.

Var fjärde svensk kommer knappast att bo i Stockholm framöver. Många säger det blir så, men jag tror inte det. Umeå kommer att fortsätta växa, men jag tror att man framför allt kommer att växa genom att några kommuner går ihop med Umeå. Det pågår faktiskt en utflyttning till byar och småorter, samtidigt med strömmen andra vägen.

Det finns många människor som vill bo på landsbygden och jag tror faktiskt det blir fler framöver. Att fler vill ha möjlighet att påverka mathållningen, till viss del vara självförsörjande och bo naturnära, barn- och djurvänligt.

Just i en by i Bjurholm la en jag känner nyligen ut en mindre gård till försäljning. Helgen blev inte vad han tänkt på grund av alla telefonsamtal och mailboxen blev full. Sånt tycker jag låter roligt och sunt.

Statsministern besökte det största och ”internationellaste” företaget i Bjurholm, men det finns fler. Var fjärde innevånare är företagare. Detta är också Sverige, det är en del i helheten som finns och fungerar. Vi lever alla alltid på landsbygden, därifrån kommer det vi äter. I riktiga kristider avgörs allas liv i grunden av hur många som lever och verkar på landsbygden och vilka förutsättningar matproduktionen har haft innan det blev kris. Vi behöver se och förstå detta, som allmänhet och inte minst som politiker.

Jag är glad över att Reinfeldt kom och besökte en av de minsta – men inte minst viktiga – beståndsdelarna Sverige är uppbyggt av. Det var en positiv signal.

Förstår Sjöstedt

Av , , Bli först att kommentera 11


Det är inte svårt att förstå V:s partiledning och ordförande Jonas Sjöstedt. Man ville (förmodligen av taktiska skäl) ligga lågt med sextimmarsdagen, men pressades av kongressen till att lyfta saken mer inför valet.

Låg Göran Persson ofta vaken på nätterna på grund av utvecklingen i sjukförsäkringen så torde Löfven få en och annan sömnlös natt när hans tänkta samarbetspartners till vänster börjar driva sju (MP) och sex timmars arbetsdag i valrörelsen.

Att i allt hårdare internationellt konkurrensläge driva den iofs trevliga tanken på arbetstidsminskning på 12,5 resp 25 % med bibehållen lön måste vara politiskt äventyrligt. V:s förslag motsvarar en löneökning på sisådär 30%, något som skulle innebära våldsamma ekonomiska konsekvenser för land och samhälle.

De som tror att pengar och jobb finns i viss given mängd och att konkurrenskraft bara är ett ord kan kanske tro på idén. Andra gör klokt i att fundera på vilket lag man röstar till regeringsställning. Ekonomiskt omdöme rör inte bara enskilda frontfrågor.

Inte mycket Obama

Av , , 2 kommentarer 4


Dagen började ambitiöst. Jag tog med mig en liten blåtandshögtalare i jackfickan för att höra P1:s direktrapportering på cykelturen till Liljaskolan i Vännäs. Gillar ju att POTUS kommer på besök, även om jag inte håller med honom och USA i allt.

Sen dråsade den nära verkligheten över mig. Jag har kanske hört minst om presidentbesöket av mina närmaste politikerkollegor. Inte sett en sekund av något än och bara hört litegrann efter morgonens cykeltur.

Efter en aningen lång dag har det varit politiska handlingar och politiska samtal. Av det lokala slaget. Snart tänker jag ta en titt på vad som timat på besöksfronten.

Vi ska veta att utan USA har inte vår välfärd sett ut som den gör. Det är inte ens säkert att Sverige och Europa funnits som vi känner det utan deras medvetna stöd. Då tänker jag på den röda diktaturens aggressiva galenskap. 183 588 unga amerikanska män dog också i ett krig för en dryg pensionsålder sedan för att rädda Europa från den bruna diktaturens vansinne. Totalt dog över 400 000 av deras unga män i det kriget.

Nog har vi orsak att säga välkommen till USA:s president. Även om man som jag skulle vilja reformera deras släpphänta och skenande nätövervakning (Hello NSA!), hoppas att de undviker fällan Syrien eller har synpunkter på annat.

Nu är det dags för mer Obama.

Svårt dilemma

Av , , Bli först att kommentera 7


Jag tycker att Fredrik Reinfeldt tagit ett klokt beslut i frågan om Syrien. Hans budskap är att vi inte ska delta militärt och att väst bör vara återhållsamt. Trots den fruktansvärda situationen i landet med alla dessa offer och med de många gasade vars död regimen mycket troligt också ligger bakom är ett anfall mycket vanskligt.

Den välrustade och oberäknelige Assads reaktioner är helt oförutsägbara och jag hoppas att västmakterna har självkänsla nog att stå emot hans hetsande hån. Ingen kan förutse följderna av varken begränsade angrepp eller av att regimen kanske försvagas så mycket att den stora jihadistdelen i oppositionen får fritt spelrum.

Arabförbundet vill ha hjälp, men inte militär sådan. Det behövs heller inte många exempel på ”friendly fire” eller tillfällen med ovanligt många civila offer för att anfallande västmakter ska tappa vänskapen hos dem som vill se västs kryssningsmissiler flyga in över Syrien.

Att Syrienstöttaren Ryssland inte använder sin makt och sitt inflytande till att få slut på övergreppen mot civilbefolkningen är en skam. Kanske hoppas man på ett amerikanskt anfall som kan leda till att den gamle arvfienden tappar mark, kraft och stöd.