…
I idrottsvärlden är det sedan länge vanligt med överlappande säsonger. På promenaden igår såg vi en annan sorts överlappning som inte är riktigt lika vanlig.
Först vårens (?) första motorcykel på våra breddgrader. Det är faktiskt inte överallt det är mc-före.
På andra sidan plogkanten åktes det fortfarande skoter.
Säsongen är slut, liksom skotern. Notera den fluffiga "sadeln".
…
Igår pratade jag med en ung upprörd hästägare. Några skoterförare med riktigt potenta och högljudda maskiner ska ha utnyttjat marken och snöhögarna alldeles intill deras hästhagar, stegrat, hoppat och skrämt hästarna riktigt ordentligt.
När man hade stannat till gick en i familjen ut och bad dem lämna hästarna ifred. Förstod jag saken rätt hade förarna då svarat med att ta ett varv till kring de rädda djuren.
Man kör på privat mark och använder en privat väg upp ifrån älven. Ägarna har tyckt att det kan vara ok, men inte att man skrämmer hästarna på det här viset.
Ägaren av hästarna är ingen rabiat skoterhatare, hon kör själv mycket skoter. Men gör det med hänsyn. Gör man som de här andra förstör man inte bara för oskyldiga djur, man förstör också för alla andra som kör skoter.
…
Älven är en tillgång på mångahanda vis. På vintern är den ett utmärkt rekreationsområde, åtminstone de frusna delarna.
I afton tog jag årets andra skidtur, helt frivilligt den här gången. Det blev älven som vi har nära till hands, jag hade bara en knapp timme på mig.
Det är trevligt att köra skoter, det tycker jag också, men det är nästan lite spännande att möta dem rätt nära inpå i hundra knyck. I.o.f.s. kunde jag ha hållit mig en bit på sidan.
Det måste vara spännande för skoteråkarna att ha sådana här timmerstockar stående mitt på autostradan också. Ibland går det kanske inte hundra utan bortåt det dubbla och träffar man då en upprättstående stock i mörkret så märks det. Den kanske står där som ett sorts farthinder?
En fördel med skotrarnas snöpackande är att man egentligen inte behöver skidorna alls. Många promenerar på isen. För många hundägare är det kalas att komma ut och låta hundarna sträcka ut litegrann. Ofta så nära, men ändå så avskilt.
Det nya älvnära bostadsområdet vid Älvdala inne i Vännäs lär bli ett kalasområde för dem som gärna tar en istur.
…
Idag har jag läst en rätt usel artikel på DN:s ledarsida.
Artikeln handlar om skotrar och har rubriken "Skoter: Suparkultur att uppmuntra?" Innan jag skriver mer får jag säga att jag inte äger någon skoter. Däremot har vi en liten utombordarbåt i hemtrakterna och besöker gärna båtägande släkt i Stockholms skärgård.
Jag brukar uppskatta Hanne Kjöllers artiklar, men idag förvånades jag över hur enögt kategorisk en begåvad skribent kan bli. Jag säger inte att artikeln är substanslös och utnyttjar inte att hon har med ett grovt faktafel om Norrbotten. Jag tror ändå att Hanne missat det mesta av "skoterkulturen" och framför allt misslyckas rejält med att ställa den i relation till exempelvis Stockholmsregionens båtliv.
Jag har full förståelse för att man kan reagera som en neanderthalare av att utsättas för höga koncentrationer av de mest hänsynslösa skoteråkarna. Särskilt när man dragit till fjälls under den ljuvligaste vårvintertiden och får turen sargad av många (underåriga?) förare som överträder reglerna.
Man borde ändå inte skriva så enögt och affekterat som Hanne på en ledarsida. Man borde skaffa sig någorlunda bredd och djup i ämnet innan man där uttalar sig om något så varierat som "skoterkulturen".
Jag tänkte ett ögonblick "vända" artikeln för att belysa perspektivfelet. Göra motorbåtarna i Stockholms skärgård till måltavla. Det hade gått lätt. Fakta finns att ösa av, med motsvarande kriterier. Tvåtaktarnas bränsleutsläpp, ljudet, mosade naturupplevelser, hänsynslös framfart, toalettutsläppen i vattnet, båtfylleriet, antalet berusade vid drunkningar och båtolyckor, krav på mer reglering, godkända leder m.m.
Båt- och skoterliv har sina underbara och praktiska sidor, men också problem som måste hanteras. Genom omdöme och lagar och regler. Det kan hända att man måste göra mer än hittills i de mest belastade områdena. Till sjöss och tilll fjälls.
En annan sak är de kommentarer som kommer fram. En stjärna undrar hur de arbetslösa norrlänningarna alls har råd med skoter. Man skulle vilja upplysa denne att en del av oss bor i kommuner där arbetslösheten innan krisen var lägre än i Stockholm, och nu inte är mycket högre.
Nej, vi ska inte ha något ordkrig mellan norr och söder och vi behöver inte bränsle till ett sådant från DN:s ledarsida. Vi är beroende av varandra.
Kanske någon kunde bjuda Hanne på en skoterupplevelse av familjemodell? Så kunde hon sedan skriva en ursäkt till det breda skoterkollektivet. På DN:s ledarsida. 😉
Jan
Senaste kommentarerna