Hej, hej.

Det är ofta mycket problematiskt att välja rubrik till sina inlägg i bloggen, så jag tycker att jag gjorde mig själv en stor tjänst genom att börja alla rubriker med "Om…". Det blev inte roligare, bara lite enklare, liksom.

Någon som däremot är väldigt rolig ibland när han sätter rubriker är Lennart Holmlund – festlig karl (och det tycker jag faktiskt efter att ha träffat och pratat med honom, trots att han sagt till en reporter på VK att anledningen till att jag har många läsare bara är för att jag har så många polare) och kommunalråd. Här är några exempel:

"Könsstympning är förbjudet. Vad kommer FRA motståndarna att göra?"

"Demokratin inom EU, Fotboll och trav"

"Bostadsproblem för unga. Skjut mera säl"

Störtskönt! You crack me up, dude.

Hej, hej.

Höken ligger inlagd på sjukhus efter en halsmandelsoperation som gått käpprätt åt helvete (eller, det är väl egentligen läkningen som inte gått så vidare bra, såret i halsen har liksom gått upp och karln har bland annat ägnat sig åt att svälja en halvliter blod), så jag ringde igår under telefontiden för att kolla hur det var med honom och för att snacka lite skit. Då berättade Höken att han, på grund av denna långa sjukhusvistelse, inte kommer ha råd att åka på Rassle Punkrockfestival i sommar, vilket känns mer än deppigt. Jag hade verkligen sett fram emot att få hänga med både Höken och Gustaf på den där festivalen. Kröka och kolla band tillsammans och såklart höra dem reta mig dagarna i ända, precis som förr i tiden innan Gustaf flyttade till Spettekakans land.

Igår låg jag på soffan och läste i kokböcker jag fått genom åren, men som jag aldrig ens bläddrat i, och fann då ett recept på kyckling madras. Då kom jag att tänka på ett klassiskt skämt som jag fått höra varje gång Höken, Gustaf och jag gått förbi en indisk restaurang:
"Kolla Höken, den här restaurangen har en maträtt uppkallad efter Josefin… Madras(s)gryta!"
Och så lite hästgnägg och high five på det.

Herregud vad jag saknar mina grabbar.

Ett stolt ögonblick i mitt liv.

Hej, hej.

Det är ju för fan visfestivalen på Holmön i helgen! Är det ingen som vill åka?

På bilden ovan ser man hur fantastiskt roligt jag hade förra året när jag var där tillsammans med Blebban och Johanna. Multiplicerar man antalet krokiga fingrar som jag håller upp med sjuttiotre så får man svaret på hur många öl jag hade druckit. Good times, good times.

Hej, hej.

Jag är väldigt dålig på att svara på mail och kommentarer, och jag har konstant dåligt samvete över det. Hur som helst så blir jag alltid väldigt glad när ni skriver (förutom när ni är elaka, då tycker jag förstås att ni är rövhål).

Jag fick i alla fall en fråga från "J on Apb" om jag har en piercing i tungan. Det har jag inte, och det främsta skälet till det är att jag inte vågar pierca mig där. Detta eftersom tungor är som köttklumpar som lever och frodas i munnen, alternativt några slags blötdjur. Jag tycker att det är snyggt men otäckt, kan man säga. Själv har jag två skräckhistorier när det kommer till kroppsutsmyckningar.

Den första utspelade sig när jag kom hem efter att ha varit på Augustibuller 2004. Jag skulle duscha hemma hos Robert, och upptäckte helt plötsligt en knöl i bröstet. Jag trodde på fullaste allvar att jag fått bröstcancer, började stortjuta, cyklade till akuten, satt där i fem timmar och blev klämd på pattarna av en läkare som konstaterade att det var piercingen i bröstvårtan som gett mig en infektion. Sedan dess har jag ingen piercing där mer.

Den andra läbbiga historien är från andra året på gymnasiet när jag bestämde mig för att låta en klasskompis och hennes polare pierca mig i septum. Vi satt på en bänk vid skåpen, det knakade när nålen gick igenom brosket, blodet sprutade åt alla håll och efteråt höll jag på att svimma. Men den sitter kvar än, och jag älskar’n.

Hej, hej.

En händelse från helgen i Åsele, som jag skrattar högt bara jag tänker på den, är att jag trodde att Sven (som kanske är världens snällaste och trevligaste) slog mig på käften. Vi gick omkring på ungdomscampingen och vimmelfotade och snackade med folk till reportaget, och kom in på folk som blir aggressiva i fyllan. Sven sa då något i stil med:
– Ja, man frågar typ vad klockan är och får svaret ’DET SKA VÄL DU SKITA I!’.
Och just när Sven säger detta så känner jag hur jag får en fet jävla smäll i ansiktet.

Jag var helt övertygad om att det var Sven som bara ville demonstrera exakt hur arg någon som är full kan bli om man frågar dem vad klockan är, men så ser jag först en fotboll, och därefter två brudar komma springandes högröda i ansiktet, ropandes förlåt. Ont som fan gjorde det, men jag skrattade ändå så att jag höll på att pissa ner mig.

Hej, hej.

Batterierna i min kamera dog typ så fort jag var framme i Åsele, så den kanske inte mår så bra som jag trodde. Hur som helst gick det att ta några bilder, trots att man inte kunde se riktigt vad man gjorde i displayen, så jag passade på att fota mig själv på mitt lyxiga hotellrum. Jag kände mig lite som Carrie Bradshaw där jag satt och skrev reportage med min lånade Mac och hade den fantastiskt lyxiga furupanelen som bakgrund och en teve med hela fyra kanaler (ettan, tvåan, fyran och en tysk kanal där alla filmer var dubbade). Nu knullade jag inte någonting i inlandet, av förklarliga skäl. Annars hade jag nog döpt om min blogg till Sex and the Åsele.

Hej, hej. Greetings from Åsele!

Jag och Svennebanan är sedan igår eftermiddag på plats i Åsele, och det är minsann riktigt festligt här ska jag be att få tala om! Det enda som framkallar panikångest hos mig just nu är bara det att precis all täckning på min mobil försvann någonstans kring Bukfettsträsk, och att det nu varken går att ringa eller sms:a till eller från min mobil. Jävla Parlino.

Gårdagskvällen ägnade vi åt att skriva reportage från Marknadsträffen bland fina bilar, raggare och Elvisimitatörer. Senare på kvällen drog vi tillbaka till Trillens festplats och vimmelfotade när ungdomarna krökade i skogen, lyssnade på hårdrock och dansade på skumdiscot. En hel del brudar i fjortonårsåldern blev betuttade i Sven, och själv blev jag stoppad av karlar som ville bjuda mig på åkturer i skruttiga gamla bilar samt frågade om de inte fick bjuda mig på en "färgglad kärringgrogg".

Under hela dagen idag har datorn varit knäpp (något glapp i sladden, typ), så i stället för att blogga har jag legat i sängen och kollat på Saltkråkan och sovit. Vid halv tre var det dags för mig och Svennebanan att dra iväg och spana in marknaden samt kolla in Adam Tensta. Varmt som fan är det ute, och helt otroligt bra stämning. Me like.

Snart tänkte jag dra iväg och köpa mig en chipsmiddag från Statoil. Sven är för tillfället och käkar middag med sin tjej, men senare ikväll, när han är tillbaka, så ska vi ut och träffa folk igen till två reportage till måndagstidningen. Blir guld det.

Hörs senare.

Hej, hej.

Arbetsdagen börjar lida mot sitt slut, och snart sitter jag i en bil på väg mot Åsele. Jag vet fortfarande inte så mycket om vad som väntar mig, så det känns minst sagt lite spännande det här. Mest nyfiken är jag över vart Sven har fixat boende åt oss. Jag vägrar tält, baksätet på en bil och flaket på en pickup, men jag behöver nog inte oroa mig så mycket över att det skulle bli något sådant.

Undertecknad kommer givetvis att blogga under helgen och troligtvis slänga upp en del bilder, så nu följer ni väl mitt lilla inlandseäventyr, va? Härligt.

OTROLIGT VIKTIG UPPDATERING!
Sven har meddelat att vi ska bo på Åsele Wärdshus. Ljuvligt!

Hej, hej.

Som genom ett mirakel började min digitalkamera fungera ikväll efter att ha betett sig drygt och svinigt i snart ett år. När jag kopplade in den i datorn hittade jag den här bilden på en fin gammal plansch som jag köpte i Vännäs för typ en femtiolapp och som nu hänger i min hall. Avundsjuka, huh? Jag har längtat så efter att få visa upp den för er.

Hej, hej.

I morgon, så fort jag har nattkopplat växeln, så ska jag ut på äventyr. The happy bunch från Västerbottens-Kuriren vill nämligen att jag ska rapportera från Åsele marknad hela helgen, så typ kvart över fyra tar jag min lånade Mac och sätter mig i bilen tillsammans med VK-Sven som ska fotografera. Jag har ingen aning om hur långt det är dit, var vi ska bo och hur länge vi ska vara där, men jag tror att jag har koll på nästan allt annat, och packningen står redan i hallen. Det är faktiskt inte så lätt att veta vad man ska ta med sig när man ska ut på äventyr, så det var tur att jag hade en noga genomtänkt packlista:

[X] Crocs
[X] Crocssmycken (5 st, man vill ju kunna variera sig under helgen)
[X] Ylande-varg-i-månsken-tröja
[X] Indianhövding-i-månsken-tröja
[X] Gubbar-med-liten-kuk-kör-Saab-tröja
[X] Ljusblå bootcutjenas med strass
[X] En rolig tuta
[X] Öl-hjälm
[X] Alkoläsk och fulöl

Det ska fan bli rätt roligt, det här!