Jag har många gånger funderat över hur jag skulle reagera om jag såg något brott begås, och tänkt att jag förmodligen är en sådan som fegar ur totalt och vänder andra kinden till. Men tydligen är jag inte alls sån.

Jag har jobbat i princip hela dagen, kvällen och natten på Kulturnatta, och det har varit jätteroligt och trevligt hela tiden förutom slutet som blev helt fucked up. För ungefär en och en halv timme sedan var jag och Lovisa, som hållit mig sällskap i kväll, på väg från O’learys där jag tagit en efter jobbet-öl och hon en Fanta och vi suttit och surrat med Sarah i någon timme, då vi blev vittnen till en man som slog till en kvinna. Man såg liksom på håll att de var osams, och precis när vi passerade såg jag hur han slog till henne i ansiktet och stod och höll i hennes armar jättehårt. Såhär i efterhand är jag lite förvånad över hur jag reagerade, men jag gick i alla fall och ställde mig vid dem och frågade vad fan i helvete han höll på med och sa att han fan inte fick slå henne, medan jag tänkte att "jävlar, nu får väl jag också stryk". Då sa kvinnan, som grät och lät hur skärrad som helst, att han inte alls slog henne, och när jag sa att jag skulle ringa polisen så sa mannen att han minsann redan hade gjort det, att jag och Lovisa skulle hålla fast kvinnan istället och att det var bra att jag skulle ringa. Som att det var kvinnan som hade gjort något fel och var helt galen, liksom. Sedan ringde jag snuten som var där inom ett par minuter och jag och Lovisa fick lämna vittnesmål.

Just nu ligger jag hemma i sängen och känner mig helt uppriven. Tänker på att mitt vittnesmål förmodligen lät helt osammanhängade på grund av att jag var så skakis, och tänker på hur sorgligt det är att hon förmodligen aldrig kommer göra någon anmälan och att det där aset kommer att dänga på kvinnor i evigheters evighet.