I går gifte sig världens vackraste, roligaste, klokaste och underbaraste mamma med sin Göran hemma i trädgården i Vännäs. Det var litet men alldeles fantastiskt fint, och bröllopsfesten efteråt var hur rolig och röjig som helst. Det sjöngs, hölls tal, svullades italiensk buffé, skrattades, surrades och dansades i trädgården hela natten. Ska försöka lägga in fler bilder i morgon när jag inte är lika trött (till exempel de jag tog på mina bröder när de dansade en lite tvivelaktig dans till en Pet Shop Boys-låt klockan halv tre på natten).

Under sommaren har jag och Tolou gått och viskat med varandra och undrat hur det egentligen ska bli med våra vikariat. Kontrakten gick ut i fredags, och det kändes lite otäckt att tänka att man kanske inte skulle ha ett finemangens kontorsjobb att gå till på måndag (ja, i morgon, alltså).

Men så i torsdags kom beskedet från bästa bossen Catharina – vi får båda förlängt till årsskiftet. Detta tänkte vi fira i fredags genom att ta en hoppbild i receptionen. Det gick väl sisådär, tycker jag.

Jag gömde mig för den läskiga fotografen medan Tolou sprang och svarade i växeln.

Sedan blev det minigolf på Hedlunda hela fredagseftermiddagen. Fantastiskt roligt, trots att jag blev sjukt jävla ägd. Var dålig på att fota, så det blev bara en bild. På Sebastian – minigolfprinsen.

Klockan sju mötte jag upp med finaste fröken Wing, som var vänlig nog att klippa min lugg så att jag skulle kunna se och känna mig som mig själv igen. Därefter gick vi och åt god mat på Allstar, drack drinkar och mexikanskt öl och fnittrade, surrade och skvallrade. En mycket fin kväll som jag inte dokumenterade i bilder, tyvärr. Den enda bild som faktiskt togs var på den lite sliriga bruden med nyklippt lugg nedan.

Har känt mig sur, hungrig och halvledsen nästan hela kvällen, och gick därför till mina fina killar och tjejer på OK/Q8 för att köpa mig lite uppmuntran i form av en ljuvlig mozzarellapizza (som jag för övrigt just brände i ugnen), en flaska cola och två tidningar.

Nordic Tattoo Mag köper jag med jämna mellanrum, så det var ju inte så konstigt kanske. Men Solo! Mycket otippat. Jag kan inte komma ihåg när jag köpte en brudtidning senast nämligen. Ser hur som helst fram emot att läsa om alla heta skor som ska lyfta min look, mäns hemliga sexönskningar och hur man får perfekt röv (jag gissar på att det inte går till som så att man trycker i sig vidbränd mozzarellapizza klockan tio på kvällen, men vad vet jag).

Fast egentligen ser jag bara fram emot att läsa duktiga Bloggkommentatorernas sida, Calle Schulmans krönika och reportaget som går ut på att sjukt roliga Knivlisa testar att var brat för en dag. Det ska minsann bli riktigt trevligt, det här.

tina säger:
Har du två friare på e gång, inte illa Josefin..
Men vad förundrad man blir av alla dessa presenter ändå, arbetar det aldrig någon på VK? Eller, gör ni bara presenter åt varandra hela tiden?

Klockan åtta i kväll mötte jag upp med världens bästa och finaste Disa på Wayne’s för att fika, prata och fnissa (och ta halvstela kort på varandra till våra bloggar, sådant är viktigt).

Vi blev bästa kompisar första dagen på dagis och har alltså känt varandra i
tjugo år nu.

Det är rätt länge ändå, så därför förtjänar hon en sån där supeduperlista som man brukade skriva när man var en liten låg- och mellanstadiesnoris.

D – Dissar en aldrig!!!
I – Inte ett freak
S – Sjukt smart och snygg
A – Alltid snäll

W – Wunderschön
I – Irriterande? NÄE, ALDRIG!!
L – Ljuvlig som få
L – Len som en persika (fast jag glömde ta på henne i kväll, tyvärr)
I – Intelligent
A – Andreas heter hennes fina lillebror. Honom knuffade vi i en myrstack en gång.
M – Mamma heter Stina, hon är ljuvlig hon med.
S – Söt som socker
S – Stockholmsbo numera
O – Otroligt klok (den klokaste jag känner)
N – Njuter gärna av en kopp te

Min redan så fina kväll avslutades förresten med att jag lekte i en lekpark med Bullen Bullensson. Gungade lite och så. Fan vad roligt det är! Det ska jag göra snart igen. Nu måste jag dock sova.

Först fick jag en helt fantastisk present av Sebastian.

"I vanliga fall börjar presenten på S, men nu börjar den på P. Klura på den du."
Och oj vad jag klurade utan att kunna lista ut vad det var för något. Och oj vad dum jag kände mig när det visade sig vara en plastgubbe. Det borde jag ju ha förstått. Vad skulle det annars vara, liksom? Ack och ve, bland är man inte den vassaste
kniven i lådan…

Sedan ramlade det in ett fantastiskt mail i annonsinkorgen.
"Prophecy!!! You Must Fear GOD ( Please forward )"

Först kände jag ba: "AAAAAAAAAAAAAH HERREGUUUUUD!!!"

Sedan lugnade jag ner mig och skickade vidare mailet till alla jag älskar.

Trots att jag är trött som ett as nästan varje dag så är det faktiskt riktigt roligt och fint på jobbet. Nästan alla kunder är glada och trevliga, mina arbetskamrater är världsbäst och trots att jag har massor att göra från det att jag kommer på morgonen tills dess att jag går hem på eftermiddagen har jag noll stressklumpar i magen. Dessutom får jag presenter varje dag, och om det är någon som är barnsligt förtjust i att få presenter så är det Josefin Is-hacksson.

Nedan ser ni måndagens och tisdagens presenter från unge herr Stiegler.

En kreativ explosion signerad Stiegler.

Att dokumentera ens arbetskamraters outfits är A och O, tycker Sebastian Stiegler. Den fina skjortan ovan hade Sonny (som nu tyvärr har slutat på Svensk Morgondistribution) på sig den nionde juli.

En humörpåse. Den tyckte också att det var lite trist att gå igenom autogirolistor.

– Det är så himla värdelöst och fult att ha världens längsta Nick Carter-lugg, snyftade Josefin.
– Ja, så sjukt jävla fult. Och dra in läppen, ditt freak! sade humörpåsen föraktfullt.

Men humörpåsen kan vara glad och förnöjd också och stå som en liten uppmuntran på skrivbordet.

Sebastian satt som en pyssling vid sitt skrivbord med sitt nya Musse Pigg-headset och pratade med pipig Musse Pigg-röst. Jag fick också Musse Pigg-öron, men råkade ta sönder dem. F’låt.

Dygnet i Vännäz City var himla fint och lugnt och skönt, men jag kände mig ändå tvungen att åka hem redan vid halv tre i eftermiddags och ta tag i min lägenhet på allvar. Städa och fylla på i kyl och skafferi. Vattna halvledsna blommor. Sluta kräkas på golvet. Sånt där, ni vet.

Sommaren lider mot sitt slut och det är dags att göra ännu ett försök att bli vuxen. Jag gör det till tonerna av Lil Gizzelle, som kanske har världens bästa pipa. Sjukt snygg är hon också.

 Obs! Det är inte Lil Gizzelle på bilden nedan!

 En liten bild från gårdagen. Göran klippte häcken (och passade på att hota mig lite samtidigt) och Alexander körde bilen. Så gör man minsann i Vännäs.

Ångrar lite att jag lovade att skriva om min nära döden-bakfylla. Det vill jag ju inte alls göra. Men man kan i alla fall säga att jag hade en fantastiskt trevlig utekväll med mina tjejer i går, som tyvärr slutade med en liten kräkfest. På golvet. Det såg inte så smaskigt ut, men tack och lov (utropstecken, utropstecken) hade jag ett vitt (utropstecken, utropstecken) badlakan att torka upp festligheterna med. Bra jobbat av mig! Inget jag rekommenderar någon att göra. Handduken är besudlad för alltid, jag lovar.

När jag delade med mig av min bakisångest till Johanna i morse skrattade hon först hjärtligt och förtjust i några minuter innan hon, lite besviken, sa:

– Åh, varför kan du aldrig vara så där rolig när vi är ute tillsammans?!

Men ärligt talat känner jag mig inte så rolig. Mest lite sunkig. Konstigt, va?

Jag behövde aldrig bli besviken i går, för visst hade väl unge herr Stiegler knåpat ihop ännu en present. En blomma! Eller är det en kyckling? Bedårande, hur som helst.

Som bonus fick jag även kycklingen nedan.
– Det här är lilla Speedy, sa Stiegler med sin väna, mjuka stämma.