Vaknade i morse och var nära döden-bakis. Mer om det senare, dock. Nu ska jag i stället bara njuta av tillvaron i Vännäs och hylla mitt fantastiska beslut att sätta mig på en buss och åka hit och hälsa på min underbara mamma som jag inte träffat på flera veckor (de kom hem från sin svennebanan-husbilssemester i går).

Sedan jag kom hit har jag suttit ute på altanen och läst, druckit kaffe och klappat kattskrället medan Göran satt i gång grillen och mamma stått i köket och hackat sallad och sjungit med till musiken som pumpar ut ur vardagsrummets gigantiska högtalare. "Vi måste ta tillbaka makten och krossa kapitalismen!", typ.

Fick förresten några presenter av morsan. Fina gamla galgar och ett fantastiskt gammalt fruktfat. Köksredan från fyrtiotalet är dock hennes eget loppisfynd som hon ska ha själv. Jag är lite avis.

Dagens present från unge herr Stiegler – en mycket avancerad… eh… pappersgrej.

Man skulle kunna tro att han inte jobbar alls, men jag lovar att han ägnar minst fem procent av arbetsdagen åt att faktiskt svara i telefon och få skäll av folk som blivit utan sin morgontidning.

I dag hade han i alla fall knåpat ihop världens finaste present till mig, så nu kan jag ägna hela dagarna åt att göda honom med lite allt möjligt. Helt fantastiskt. Jag är, på riktigt, imponerad.

Det kurrar i magen på Pappers-Sebastian!

Man kan mata honom med kanelbullar, kaffe, broccoli, nudlar eller micromat från Findus. Han är alltid en snäll pojke och öppnar kakhålet när man ber om det.

Samane matade Sebastian med pappersbroccoli, eftersom han varit stygg.

Sebastian kom förbi mitt skrivbord en stund och matade sig själv med plastskeden som följde med presenten.

Min absoluta favoritblogg heter Karins Konstgrepp. Den skrivs av en sådan där sjukt snygg, rolig och cool människa som man skulle vilja vara kompis med, och ni borde gå in på den bums ögonaböj. Seså!

Klicka här nu.

Det ringde just en karl hit och hade ett abonnemangsärende. Inget konstigt med det. Något som var konstigt var dock hans namn.

– Privatmarknad, Josefin.

– Ja, hej, jag heter Ponny Hästman och skulle vilja göra ett uppehåll i min prenumeration.

Fast nu hette han så klart inte så (vilket jag noterade efter att ha sökt på hans adress och telefonnummer). Men nästan. Och det räckte för att jag skulle vara nära att bryta ihop under hela samtalet och sedan skratta så att tårarna sprutade i fem minuter efteråt.

Dagens present från unge herr Stiegler – en pappersmustasch! På en blompinne! Helt fantastisk. Ska ha på mig den varje gång jag måste lägga pannan i djupa veck och fundera. Övrig tid står den i mitt pennställ på kontoret.

Jag gillar förresten det här med att få presenter varje dag, för det känns ungefär som när man var liten och hade en sådan där presentkalender under hela december. Frågan är nu bara om jag verkligen kommer få en present varje dag, eller om det här kanske var den sista… Ska bli mycket spännande att gå till jobbet i morgon.

När man inte har några bilder på snuttiga små gosbollar till barn att pryda sin arbetsplats med får man hitta något annat att tejpa upp.

Som till exempel en slags teckning som man fått av en kollegas dotter där hon lär en hur man säger olika saker på japanska. Idiotapa, bland annat. Sjukt bra och lärorikt! Tack till söta och coola Sofie för den.

Och den här fina bilden, som jag fick av unge herre Stiegler i dag. Det är hans vinkande hand som säger "hej, hej" till mig medan jag sitter och jobbar. Det är en autograf på den också. Mycket fin, jag är så himla glad och nöjd.

Det var en bra arbetsdag på många sätt. Anders kom till exempel med en stor boll med bubbelplast och gav till mig i present. Den ska jag roa mig med om det blir lugnt i några minuter i morgon.

Sedan, innan det var dags att gå hem för dagen, ägnade jag och Samane en stund åt att gå nerför en osynlig trappa. Fast vi hade ingen vägg att göra det bakom, så det slutade med att det blev någon slags galen grobianpromenad i stället.

Är trött och seg, men samtidigt väldigt glad och nöjd, efter en rolig helg i Lycksele tillsammans med Bullen Bullensson och en massa annat skönt folk. Mer om helgen i morgon dock, för nu är det dags att sova så jag orkar jobba i morgon.

Tills jag uppdaterar igen kan ni förresten titta på Bullen Bullenssons fräna vidunder som fångades på bild av VK:s Elin Falk under lördagens utställning. Det är banne mig den tuffaste bilen ever. Låter som sjutton traktorer, typ.