Efter en bussresa på sju timmar, där jag ville karva mig i ansiktet med en stiftpenna mest hela tiden, är jag äntligen i Gävle. Hjältarnas/pyromanernas/gosbollarnas hemvist! Varför så dålig? Jo, mobilen slukade så klart mer batteri än vanligt, SR-appen stängde bara av sig själv när jag ville lyssna på P3 Dokumentär, det var så trångt och smockat med folk att jag inte lyckades öppna min datorväska där jag hade en macka som jag gjort hemma, vilket resulterade i att jag var hungrig hela vägen.  Och ja, jag är både fattig och snål, och vägrar betala femton spänn för pulverkaffe och trettio spänn för en tekaka. En hänsynslös snorunge smällde dessutom in sitt säte rätt in i mina gamla knän när hon skulle luta sig tillbaka. Jag log bara mot henne och sa: ”Ingen fara!”, men ville egentligen ge henne ett… straff. Av något slag.

Förutom detta så var jag omringad av en dryg översittarsnubbe från Stockholm som pratade konstant samt ett hånglande par, där killen hade gympaskor och grön bandana runt sitt långa, flottiga hår och hans flickvän hade silverdunjacka, näverväska och en näsblodstuss i ena näsborren. Ni hör ju! Och framförallt hör ni kanske vilket vedervärdigt humör jag var på, som ens tänkte på dessa saker.

Nu ligger jag som värsta paschan i dubbelsängen där jag sova de närmaste veckorna. Är lite nervös inför morgondagen, men gläds i alla fall åt att Gosbollens dagis är stängt så att brorsan kan skjutsa mig till Gefle Dagblad och att jag alltså slipper irra omkring ensam i stan i morgon bitti och riskera att komma för sent första dagen. Det hade varit katastrof.