Etikett: sanningen

Våra sociala rum

Av , , Bli först att kommentera 2

Sömnlös – som vanligt. Lägg därtill en jobbig helg som orsakades av ett systemfel i vården. En slarvig AT-läkare la mitt recept på en hylla, gick sedan glatt hem för fredagsmys, utan att ha skickat receptet till apoteket. Det kändes i kroppen att plötsligt avbryta en medicinering i nästan tre dygn; en medicin som försiktigt ska trappas ut för att inte orsaka kramper. Ringde 1177 och frågade om jouren kunde hjälpa mig: ”Jouren har inte tid för sådana saker”. Nähä.

Anteschack
Snälle Ante hjälpte mig i lördags.

Fick hjälp av snälle Ante att fixa ett bord under Pilgatans kulturmarknad, så att jag skulle kunna sälja några ex av min roman ”Män som spelar schack”. Solsken, värme mot kinderna. Satt på en stol och sålde några böcker, signerade dem. Efter två timmar var jag slut; jagad av en rasande oro och av panik. Det var bristen av den glömda medicinen som slog till i den kemiska fabrik jag bär innanför pannbenet. Så det var bara att knata hem med resterande böcker i min väska. Ibland känner man sig maktlös mot vårdmaskineriet. Det finns en inbyggd lynnighet i systemet; människor som genom långvariga studier har vinnlagt sig den fulla rätten till sanningen. Man får därför tänka sig för och inte bli en allt för bråkig patient – och som sann kristen förlåta en slarvig AT-läkare som glömt att skriva ut en viktig medicin. Man vill ju komma till himlen …

Har gjort två telefonintervjuer med kvinnor i Lycksele som redan under 60-talet började jobba på ålderdomshemmen och då lärde känna Ester Duva Nilsson. Nu börjar bilden av denna märkliga kvinna att växa fram. På utsidan ser jag en illa klädd kvinna, med en märklig hatt på huvudet och med ett par förstora luddor på fötterna, sommar som vinter. En kvinna som rörde sig sävligt, som styrde skorna under sig, som talade långsamt och som besökte stadens alla begravningar och bröllop.

DuvaKatt
Ester Duva Nilsson.

 

Men under den ytan finner jag en läsande och grubblande kvinna som älskar att diskutera samhällsproblem, politik, och om det som händer ute i världen. Många var de som dömde henne efter utsidan, som antog att denna långsamma kvinna var sinnesslö. Men det är ju så att vi även måste se insidan på en människa, innan vi dömer. Hon blev bland annat vän med en överläkare, ett par prostar och med självaste häradshövdingen brukade hon diskutera olika rättsfall med, då hon ofta besökte olika rättegångar. Det är snudd på märkligt att hon kunde bli denna tänkande, kännande kvinna efter endast två månaders skolgång. Det tyder på intelligens. Skriver vidare på romanen, fyller i de fakta jag fått in, och tolkar resten med empati och fantasi. Det ska bli en roman, inte en biografi.

black-and-white-1678414_960_720
Vi möts i våra inre, sociala rum.

För övrigt bildar vi sociala rum, när vi i olika möten speglar oss i varandra. Redan de tidiga jägarfolken överlevde tack vara dessa sociala rum, där de kunde samarbeta och dela bytet lika och rättvist.

© Kent Lundholm

Besök på lyxkrog

Av , , Bli först att kommentera 4

Sov ut till åtta. Sen en tallrik med gröt. Efter det en bryta med piller. Insulininjektioner. Inser att jag måste åka en sväng till ”mitt andra hem” – apoteket. Slut på ett flertal mediciner. Besökte igår min diabetesläkare som ordinerade högre insulindoser och mer motion. Sa att jag blivit skraj för att på egen hand ge mig ut på långa färder, då jag fallit och slagit mig tre gånger. Hon är en av dessa somatiska läkare som lägger sig platt ifall patienten har någon psykiatrisk åkomma. Jag föll undan, orkade inte ta strid, trots att jag vet att det beror på någon neurologisk orsak.

0

I söndags bjöd jag min dotter Hanna på lyxmiddag. Vi gick till den omtalade Gotthards krog och åt en trerätters middag. Till förrätt fick vi Carpaccio på ko, lime, koriander, lök & rostade jordnötter. Var väl så där. Rå ko har aldrig varit min grej. Huvudrätt var Olivkokt sejrygg, tomat, saffran, potatisaioli & rostad paprika – vilket var riktigt gott. Men bäst av dem alla var efterrätten: Crème brûlée, vanilj & rörsocker. Totalt tusen spänn. Tjosan. Som tur var kunde jag använda presentkortet jag fick på min 60 årsdag. Tack till grabbarna bus.

För övrigt tror jag att vi kan finna sanningen därute i världen. Knappast därinne i oss själv.

Alternativa sanningar

Av , , 1 kommentar 6

Uppe i ottan. En sådan där morgon (eller natt) då jag vaknar med hjärtat i halsgropen och med en diffus, obeskrivbar känsla av att något är fel, att något förfärligt ska hända. Men med lite avledning, typ fem partier snabbschack mot min mobilapp glömde jag obehaget. Klev upp strax före fem för att koka kaffe, men kom då på att jag fastar inför dagens blodprovstagning. Ska göra det inför nästa veckas läkarbesök. Det är den doktor som håller ordning på mitt blodtryck, mina blodfetter och mitt blodsocker – för att förebygga ytterligare en stroke.

lögn

Tänker på det som Trump´s pressekreterare sa igår, detta om att de numera ska lägga fram alternativa fakta. Vad jag lärt mig så finns det antingen fakta eller lögn. Två alternativ. Det kan ju inte finns alternativa fakta. Jorden är rund och en spade är en spade. Det är fakta. Eller så blir det som Trump sa under sitt installationstal, att det var tack vare Gud att det inte regnade medan han talade – trots att regnet öste ner. Alternativa fakta? Eller lögn, eller rent av vanföreställningar. När jag tänker ett varv till har det ju i alla tider funnits politiska partier och religioner (sekter) som haft sina egna kollektiva, alternativa sanningar som man byggt murar kring – eller så har man genom lögnerna försökt bilda allianser, eller kanske ännu vanligare: försökt påtvinga andra sina ”sanningar”. I forna Sovjet hade man så kallade omskolningsläger som man inte fick lämna förrän man anammat den ”alternativa sanningen”. Det är så man skapar motsättningar byggda på luft. Vi mot dem. Sådant skapar rädsla och rädda människor kan ibland blir mycket farliga – särskilt när människor blir rädda för att bli utknuffade från flocken, från gemenskapen. Det är då som vi slutar göra egna, personliga val, vilket i sig gör att människan förtvinar och slutar att utvecklas.

För övrigt tycks det vara så att ju äldre jag blir, desto mer vill jag göra mig av med ting. Döda ting. Allt för att skapa rena ytor.

 

1 kommentar
Etiketter: , , ,

Vilse på en surmyr

Av , , Bli först att kommentera 2

När vi vänder oss om för att studera den väg vi följt, så har vi istället irrat omkring på kalfjället och milsvida surmyrar. Fotspår överallt, inga raka linjer. Det som skett har skett och går inte att ändra på och blir för alltid de bilder som ockuperar oss. Det är väl så som livet ser ut. Än kastas vi åt ena hållet, än åt det andra. Vi reser oss i förvirring och går bakåt en stund för att försöka förstå det som händer Nu, innan vi åter finner rätt riktning och vinglar framåt. Kanske är det bättre att beskriva en människas väg genom livet som en strömmande älv som aldrig är densamma, utan förändras från sekund till sekund.

förstoringsglas

Jag försöker vara filosofisk så här i ottan. Det är inte lätt att med ord beskriva det liv man lever, men det finns sådant som vi inte har språk för. Ett ord öppnar ett fönster, nästa stänger samma fönster. Men jag försöker ändå för att dämpa skräcken för det oundvikliga, det som hör livet till och kallas för döden. Ni vet den där där tvärniten som ingen kan undkomma. I det fallet är vi alla lika.

mankvinna

Vi lever i en komplicerad tid där allt tycks gå i ett rasande tempo, vilket leder till att vi får allt svårare att greppa det som sker. Vi blir rädda och människa ställs mot människa som vi försöker spegla oss i – men allt vi ser är olikheter, fel hudfärg, farliga ögon, underliga kläder, märkligt språk. Vi tar till enkla lösningar och lyssnar allt oftare till ännu enklare svar i tron att vi på så sätt ska kunna skapa struktur i tillvaron. Nästa steg är att söka genvägar till sanningen via olika läror, något som skrupelfria personer snabbt utnyttjar. Vi går från tanklöshet till tanklöshet, från ytterlighet till ytterlighet och vi glömmer det som en gång hänt. Det uppenbara. I nästa steg lever vi en svartvit värld som i själva verket blivit än mer komplicerad än tidigare – i sin skenbara enkelhet.

20130809_212806

”Hemresor är svårare än avresor”, skrev Göran Tunström en gång. Så sant. Precis om detta håller jag att skriva en roman, min femte som utspelar sig i den fiktiva byn som kallas för Baklandet – men som påminner om min hemby och några angränsande byar. Den handlar om drömmen att komma sig därifrån för att upptäcka den stora världen, om att vara ständigt på väg någon annanstans – men i tankarna och minnena alltid befinna sig i Baklandet. För ett tiotal år sedan frågade en av byborna varför jag så sällan var hemma på besök. Jag tänkte en stund innan jag svarade. ”Jag är här precis varenda minut, antingen när jag skriver mina böcker eller när jag går omkring och tänker på vad jag borde skriva.” Det är möjligt att folket i Baklandet tror att jag blivit högfärdig och som inte vill umgås med de som bor kvar i Baklandet, men så är inte fallet. Som författare måste jag vara en bit bort, på distans, för att kunna se och höra det jag ska skriva om. Det föll på min lott berätta Baklandets historia.

För övrigt är det kanske på det viset, att ju högre upp man kommer på ett berg, desto långsammare vandrar man.

>>> Här kan du köpa mina böcker. LÄNK

 

 

 

Åsikter och sanningar

Av , , Bli först att kommentera 3

Hade vansinnigt svårt att somna i natt. Lade mig med tusen tankar i huvudet; de surrade runt som ilskna myggor och var gång jag försökte slappna av stack de till. Först vid halvfyra slumrade jag till och sov till åtta. Känner så i väl igen känslan eftersom den funnits i min kropp och hjärna sedan barndomen. Det är samma motor som brummar och går, som håller mig vaken, som stör mina tankar, som får kroppen att rycka och hoppa till. Denna ADHD som jag föddes med och som följer mig ner i graven.

rätt väg

Ska jag äta kött eller byta strategi och bli vegetarian? Gud finns eller Gud finns inte. Inget av detta är någon absolut sanning, bara åsikter. Ändå finns det de som kan gå över lik, rent av dö för att slåss för åsikter som inte går att bevisa. Det kan också ha med ålder och erfarenhet att göra. I sena tonåren är vi tvärsäkra och det mesta är antingen svart eller vitt. När vi når medelåldern blir vi mer fundersamma eftersom vi förstår att detta med sanningen är mer komplicerat än vi trott. När vi nått pensionsåldern och börjar bli gamla, har vi nått den vishet som fått oss att försonas med oss själva och livet självt. Med åren har livet blivit mer och mer begripligt och vi är inte längre benägna att slåss för tvärsäkra sanningar eller flummiga åsikter.

För övrigt smakade kaffet bra. Men det är ju bara en åsikt.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Murar eller allianser

Av , , Bli först att kommentera 2

Sovit tungt och länge. Vaknar så sakta med en kopp kaffe. Frost på taken, molnigt. Dagens plan är att vi tar oss ner till stadens centrum, handlar lite och sedan tar plats på något kafé och dricker kaffe. Låter väl spännande? Ibland är det ”lilla livet” riktigt stort och intressant. Det är i det lilla som innerligheten bor – något vi ska ta på yttersta allvar.

Varje parti, religion, familj har sina kollektiva antaganden, sina sanningar, och utifrån dessa byggs det antingen murar eller så söker man efter allianser. I smått, som enskilda människor, är det likadant – vi dömer eller släpper in andra människor. I stort blir det lätt vi mot dom. Kanske är det på det viset att den enda sanning som finns är våra egna handlingar. Det jag gör, skapar den jag är. Hela vår tillvaro bygger på de val vi gör – och det kommer vi inte undan. Varje val ger konsekvenser, som förändrar oss en aning. De människor som inte gör aktiva val kommer med tiden att förtvina och försvinna.

KentAccent
Foto: Maria Zaitzewsky

”42 år gammal blev han pappa. Han och hans fru adopterade en flicka från Kina. Han hade på ytan allt. Men inombords var det kaos.” Ett citat ur en lång intervju som tidningen Accent gjorde för ett par veckor sedan. Följ länken så kan du läsa hela intervjun.

Länk till Accents intervju.

För övrigt kan meningen med livet vara att söka efter meningen med livet.

 

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,