Etikett: Apoteket

Besök på lyxkrog

Av , , Bli först att kommentera 4

Sov ut till åtta. Sen en tallrik med gröt. Efter det en bryta med piller. Insulininjektioner. Inser att jag måste åka en sväng till ”mitt andra hem” – apoteket. Slut på ett flertal mediciner. Besökte igår min diabetesläkare som ordinerade högre insulindoser och mer motion. Sa att jag blivit skraj för att på egen hand ge mig ut på långa färder, då jag fallit och slagit mig tre gånger. Hon är en av dessa somatiska läkare som lägger sig platt ifall patienten har någon psykiatrisk åkomma. Jag föll undan, orkade inte ta strid, trots att jag vet att det beror på någon neurologisk orsak.

0

I söndags bjöd jag min dotter Hanna på lyxmiddag. Vi gick till den omtalade Gotthards krog och åt en trerätters middag. Till förrätt fick vi Carpaccio på ko, lime, koriander, lök & rostade jordnötter. Var väl så där. Rå ko har aldrig varit min grej. Huvudrätt var Olivkokt sejrygg, tomat, saffran, potatisaioli & rostad paprika – vilket var riktigt gott. Men bäst av dem alla var efterrätten: Crème brûlée, vanilj & rörsocker. Totalt tusen spänn. Tjosan. Som tur var kunde jag använda presentkortet jag fick på min 60 årsdag. Tack till grabbarna bus.

För övrigt tror jag att vi kan finna sanningen därute i världen. Knappast därinne i oss själv.

Hockey eller debatt?

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag och L. promenerade genom ett blåsigt, råkallt Anderstorp bort till Coop och det intilliggande apoteket. Tre dagar i rad har jag tvingats besöka ett apotek för att hämta ut tre olika mediciner; alla låsta vid specifika datum. Det går åt ganska mycket tid och energi att passa dessa datum – och det går inte slå ihop flera uthämtningar eftersom medicinen ofta är helt slut samma dag som den får hämtas ut. Det blir så när man tillhör flera kliniker och där flertalet är stafettläkare som struntar i att samordna recepten.

IT-banditerna gör sig allt mer synliga, nu senast då man gav sig på användare runt hela jorden och krypterade deras hårddiskar. Sedan kom ett erbjudande om att låsa upp krypteringen mot en nätt liten summa på 2000-3000 kronor (förmodligen mångfalt mer när det gäller stora företag och myndigheter). Måste vara en global brottslighet, samordnad och med småglin dolda bakom falska Ip-nummer. Det torde vara omöjligt att fånga dessa cybercowboys.

2fa7578f-2e7b-4d77-8ca4-96cc2215f0dd juniorhockey

Partiledardebatt ikväll. Den torde inte många se då det samtidigt sänds VM-hockey på en annan kanal. Fanns det ingen producent eller dylikt på SVT som kollade utbudet på andra kanaler, som kikade efter om det skedde något annat som lockade bort eventuella tittare – exempelvis att Sverige spelar samtidigt som viktiga politiska frågor ska debatteras. Eller är man så dumdryg på SVT att man tror att en partiledarduell slår ut precis allt annat?

För övrigt är vi födda för att skapa.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Rädsla skapar hat

Av , , Bli först att kommentera 2

6 januari, Trettondagen. En tid för rökelse och myrra då de tre vise männen är i antågande för att fira Jesu födelse. Här på Pig Hill är det kolsvart och minus tjugofem, Igår plockade jag undan julen, fick ett ryck och utnyttjade den tillfälliga energin. En dryg timme hukade jag över bokföringen och räknade ut mina intäkter, fördelade dem i olika momssatser och började så smått att räkna på mina uppgifter och vilka avdrag jag har rätt att göra. Hur trist som helst för en ADHD-man som hatar att ha långtråkigt och som då brukar få problem att behålla sitt fokus.

trumpfinger

Trump verkar få avskaffa FBI och CIA eftersom han vägrar tro ett enda ord av de säger. Trots att bevisen börjar bli graverande för att rysarna varit inne i USA och hackat för att påverka presidentvalet, vägrar Trump tro på det. Allra minst när ryssarna skickat gratulationshälsningar till Trump under valnatten. Men den mannen verkar ju inte tro på nåt, inte veta nåt, stolt över att han inte läser böcker (Kalle Anka då?) utan är bara glad över att äntligen få leka affär med hela världen – en värld som mycket väl kan vara platt och som solen cirklar runt. Jag önskar och hoppas att det finns ett uns av statsmannaskap i den mannen, att han åtminstone lyssnar på någon av de experter som omger honom, annars osar det katt för oss alla. Anar att Trump har en riktigt taskig impulskontroll. Världsbilden blir allt mer förenklad, men så bygger den på rädsla som i sin tur skapar hat.

Diska undan, duscha, städa toan, för vid lunchtid kommer Lena körande i sin lilla bil. I kylan. Då ska jag raskt låna bilen och åka till apoteket – ja, har ni hört, apoteket. Om jag nu får ut nån medicin. Läkarna skriver ständigt nya uttagsdatum, ordinerar lite olika och ibland glömmer de helt sonika att skicka in receptet. Men personalen på apoteket (som funderar på att adoptera mig) hjälper mig alltid, sköter jakten på läkarna för att dem ska fixa uteblivna piller och ändra felaktigt ordinerade uttagsintervaller. Om ni visste hur mycket energi och tid som går åt för att ett par gånger i veckan besöka apoteken, håller koll på uttagsdatum, räknar piller så att de räcker, dela dem i stora dosetter, ringa och beställa nya recept och be till gud att min kontaktperson inte har tagit semester.

förstoringsglas

Minns inte om jag skrev om det i gårdagens blogg, men skit samma. Lite upprepning skadar inte oss med uselt minne. Jag har blivit antagen till en ”grundläggande forskarutbildning för personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa”. Vi är ett tjugotal utvalda som sedan ska vara behjälpliga genom vår unika erfarenhet av att ha verkat i samhället samtidigt som vi då och då varit psykiskt sjuka. (Ibland får jag för mig att folk i allmänhet tror att psykiskt sjuka är konstant galna och ständigt inlåsta på avdelningar för farliga individer …) Det är Socialpsykiatriskt Kunskapscentrum i Västerbotten (knutet till Region Västerbotten) som står för fiolerna. Ja, rik blir jag inte på detta. Ingen ersättning under kursen, men samtidigt kommer jag att knyta viktiga kontakter inför framtiden och lära mig något nytt. Visserligen har jag för länge sedan pluggat kommunikationsvetenskap men det mest är glömt.

För övrigt är det först när vi blivit förtrogna med vårt eget mörker, som vi klarar av att vara i någon annans mörker. Men tar oss modet att göra detta så växer vår medkänsla och vi förmår upptäcka den andra människan.

Bokträff i juletider

Av , , Bli först att kommentera 3

Fick min beskärda del av julefrid, då vi igår besökte Backens kyrka och lyssnade på körer och orgelmusik som sjöng och spelade julsånger. Det var en herrans massa år sedan jag besökte en kyrka för att lyssna på julmusik.Tror att det var någon gång i mitten av 90-talet?

Det kan bli en intensiv vecka. Det blir en hel del debet och kredit när bokslutet ska sammanställas. Tror nog att det ska gå bra med den saken. Sedan ska jag betala in den moms jag är skyldig staten. Det blir inte så mycket över sedan. Kanske kan jag köpa mig en ”gammbil” för den lilla vinsten som kommit från mina författarframträdanden – och med en gammbil menar jag en i prisklassen ca 15 000 kr. Under min långa turné har jag fått leja in vänner och bekanta att skjutsa mig hit å dit, sedan har det blivit en fasligt många taxiresor då jag alltid drar med mig den tunga bokväskan till mina framträdanden och för att inte tala om alla långa, tråkiga bussresor jag genomlidit. Så en liten gammbil skulle underlätta för herr författare.

bokklubbGeir

I morgonkväll får jag besök av LE. Vi ska tala allvar. På onsdag dyker medlemmarna i Pig Hills boksällskap upp för att analysera den roman vi gemensamt läst: Geir Gulliksens omtalade roman ”Berättelse om ett äktenskap”. Middag serveras och vid matbordet framför alla medlemmar varsin favoritdikt. Det blir kaffe och pepparkakor i salongen där den aktuella boken analyseras, sedan blir det en intressant frågesport kring temat litteratur och avslutningsvis presenterar jag, som värd, nästa romanprojekt. Boksällskapet är något bland det roligaste som jag varit involverad i på många år. På åttiotalet brukade jag och några vänner träffas och diskutera böcker vi läst, men det dog ut när vi stadgade oss och fick familj, samtidigt som vi skulle göra karriär. Tid fattades – eller så prioriterade vi annorlunda, rent av fel. Nu när vi är ett gäng gubbar så finns det åter tid för det som är viktigt.

trumpfinger

Måste återigen förbryllas av USA:s valsystem. Hillary Clinton fick 2,8 miljoner fler röster än Trump, men förlorade ändå valet. Trump samlade ihop fler elektorer vilket var avgörande. Idag ska dessa elektorer formellt rösta fram Trump till USA:s näste president. Man kan ju drömma om att elektorerna säger nej till Trump. Det finns nämligen inget i grundlagen som hindrar elektorerna från att gå emot valresultatet. Det vore väl en syn för gudar. Men jag gissar att det finns ett yttre tryck på dessa elektorer, förmodligen även ett och annat hot. Sålunda har vi en amerikansk president som ska leka affär med resten av världen. Vi kommer att få se en del nya allianser som tidigare varit otänkbara, som den mellan Putins Ryssland och Trumps USA. Samtidigt kommer Trump att reta upp kineserna med skyddstullar, vilket gör att kineserna ger fan i att hålla Nordkoreas ledare Kim Jong-Un i örat – ett land som förfogar över kärnvapen och hotar Japan och Sydkorea. Vi kommer att få se ett USA som präglas av protektionism som på olika sätt skyddar varor och tjänster som produceras i det egna landet från konkurrens från andra länder. Vi kan tvingas se det internationella miljösamarbetet haverera, då Trump och hans polare menar att miljöhotet är en bluff. Och som grädde på moset kommer de högerextrema krafterna i Europa att frodas och gro.

20150808_173937

På torsdag ska jag flytta allt från hallen in i övriga rum. Efter nyår ska hålet i golvet lagas och hela parketten slipas. På tiden, då hållet är precis vid ingången till köket. På fredag sätter jag och dottern Hanna oss på bussen till Skellefteå för att fira jul hos Lena och hennes barn Johan och Amanda. Ska bli trevligt. Hanna fick en tidig julklapp i form av en grundplåt till körkortet som hon ska ta i början av det nya året 2017. Va, lilljäntan min ska börja köra bil. Det var ju nyss som hon åkte i en bakåtvänd bilstol medan jag rattade någon av mina gammbilar. Åren går. Det är genom att studera sina barn som man anar tiden och sitt eget åldrande.

För övrigt smakade kaffet ovanligt gott denna tidiga morgon. Denna dag då jag ska besöka apoteket.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Att söka förlåtelse

Av , , Bli först att kommentera 3

Afton på Pig Hill och det kan jag inte göra något åt. Var nere på apoteket idag, vilket jag är tre gånger i veckan (sjukt). Skulle hämta insomningspiller i dag men läkaren hade skrivit fel, så jag skulle få hämtat ut dem först i morgon trots att jag alltid hämtat ut dessa piller varje måndag i ett halvårs tid. Ett annat piller får jag hämta ut först först på onsdag och ett annat på torsdag. Det tar mig ett par timmars energi att ”passa dessa” vidlyftiga datum, för pillren är ju slut när jag åker till apoteket. Tänk er då en vacker apotekare som ser mig ”bryta samman” och hon försöker ringa läkaren som skrivit fel uttagningsdatum – men denne saknade både telefonnummer och sökare. Jag sa att han var en ny ST-läkare. ”Du får ta ut din medicin idag”, sa hon. ”Jag skiter i reglerna. Detta är ju helknäppt.” Hon var söt, hon var snäll och hon tänkte utanför boxen. Kallas empati.

Fixa å trixa i morgon för att få kläm på detta med bokföringen och bokslutet. Var idag förbi bokhandeln och köpte ytterligare ett underlag för bokföringen. Vilket jävla krångel för att driva en liten firma på 25 procent. Moms in, moms ut som gör att det blir en spottstyver kvar i vinst. Nog måste det väl finns ett enklare att driva en enskild firma? Det börja bli läge att kalla in Olle Einstein.

saknad

Som det liv jag levt har jag kört över en del av mina vänner. Det räcker knappast för dem att jag ursäkta mig med att jag varit sjuk. De har inte upplevt det så. De har sett mig som en elak och ytterst jobbigt person. Jag sörjer dem allt mer. Jag försöker förstå vad jag kan ha gjort. Hur förlorade jag min ungdomsomskamrat S? Vad var det som gjorde att K slutade att svara på mina samtal? Men det är så livet är för oss bipolära. Förlåt, kan ni förlåta mig?

För övrigt är det först med dödsuret tickande inom oss vi till slut tvingas skapa våra rena ytor.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Plats som inte finns

Av , , 2 kommentarer 2

En tur på stan för ett av veckans besök på ett av stadens välrustade apotek; denna gång det som ligger i anslutning till stans tristaste köpcentrum, Utopia. Översatt från grekiskan lär det betyda: Plats som inte finns. Men apoteket fanns, det kan jag intyga, och kvinnan bakom disken log igenkännande mot mig, men så är jag ju stamkund. Förmodligen bidrar mina inköp  till stora delar av deras verksamhet. Nja, inte lika mycket som den senap de sålde kring jul – jättesuccén.

atombomb

Släntrade sedan genom ett tomt och tyst Umeå. Tre personer hasade sig över Rådhustorget, en ensam man satt vid fönsterplatsen inne på kafé NK och doppade en kanelbulle i kaffet. Helt tomt på Renmarkstorget. Neutronbombskrig, for det genom mitt huvudet. Ni vet de där hemska kärnvapnen som lär ska döda allt av kött och blod, människor, hundar, katter, medan byggnaderna förblir intakta. En stad utan människor. Fast då kom jag på: Klockan är bara några minuter över åtta! Folk sover för tusan. Det är bara nattugglor som jag som rör sig i stadens centrala delar vid den här tiden på dygnet. Med en väska fullproppad med livsuppehållande mediciner.

Klev in på Bakfickan för att lyssna med säljarna hur det går att sälja Vasaplan. Den går rätt så bra. Sen satt jag i soffgruppen med en stor mugg med riktigt svart, starkt kaffe. Vaknade till. Kom i samspråk med Bore, han som säljer våra annonser, stora som små, och på så sätt bland annat drar in pengar till tryckkostnader och de tjänster vi fått leja in – typ redigering. Vi kom fram till att så väl vi i redaktionen som han som säljare får slita ont för att ro i land våra uppdrag – så att det i slut änden blir en bra tidning som är finansierad med annonser och bidrag från våra snälla sponsorer. Vi talade kort om vår vilja att göra gott, för att genom tidningen skapa ”jobb” åt människor som tidigare aldrig haft ett sådant. Lite stort är det allt att vara med om något sådant.

davidbowie2016

David Bowie är död. Sitter just och lyssnar på hans senaste platta och ju fler varv den snurrar, desto mer växer den. Han avslutade sin karriär och sitt liv med att efterlämna en platta med musik som måste ses som progressiv – och därmed hamna i samma fålla som Yes, Genesis som två exempel. Men personligen har jag inte tidigare haft någon personlig relation med Bowie – förutom hans superhit från 80-talet: Let´s dance. En riktig partylåt. Men R.I.P David Bowie.

Började i går att skriva på version två av min roman – den jag hoppas ska vara klar nästa höst. Något säger mig att jag måste prioritera det jag nu tänker mig skriva klart. Tiden är utmätt. Ja, det är den ju för oss alla – men min blev påtaglig efter den stroke jag drabbades av. En klarsynthet över att det finns en början och ett slut – och att det senare kan slå till precis när som helst. Skrämmande och utmanande. Förutom att skriva klart det jag planerat, så vill jag älska besinningslös, mjukt och hårt – men utan att kväva min motpartner. Men säger att hon älskar mig, djupt och innerligt, och jag tror henne. Och jag älskar henne lika innerligt tillbaka. Hoppas att det räcker.

Blidväder på gång. Numera 17 grader i mina rum. Det tar sig.

För övrigt kan ensamheten bara upphävas fysiskt.

 

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , ,

Julfirande och barn på flykt

Av , , Bli först att kommentera 1

Muttrade lite småilsket när jag kom kånkande på fyra tunga matkassar nerför backen här uppe på Pig Hill. Mest förbannad på mig själv. För igår, vid samma tid, kånkande jag nerför exakt samma backe, även då med fyra tunga matkassar i händerna. Då var jag bombsäker på att jag inhandlat allt till firandet på juldagen, hade ju till och med fått med en skinka som jag egenhändigt ska griljera med sötstark senap. Mumma. Ja, sen hade jag även fyllt kassarna med en massa annat också. Men väl hemma hade jag bara fått med mig hälften av vad som var planerat, resten var rena impulsköp av sånt som vore bra att ha i mitt lilla hushåll. För inköpslistan jag så noga skrivit ner låg ju kvar på köksbordet – dessa listor som jag numera tvingas omge mig då jag kommit att bli en disträ man med taskigt arbetsminne – som dessutom blivit sämre efter den stroke jag råkade ut för i augusti. Därför tvingades jag alltså återvända till Grisbacka Coop för att komplettera med det jag glömt. Fast även denna gång hade jag glömt inköpslistan. Så väl hemma så fattas en sabla massa saker, typ julmusten, rödbetssalladen, någon form av efterrätt, nötterna. Så om ni imorgon ser mig komma kånkande nerför Backenvägen med fyra överfulla kassar så lär ni väl tänka: ”Den mannen upprepar sig i onödan. Istället för att ränna på Coop borde han sitta och skriva på någon av sina romaner. Men även det har han väl glömt …”

Men va tusan – klart julfriden ändå infinner sig. Så jag önskar er alla:

Kentgodjul

Fick följande annonsmejl:
”Vi hjälper dig även med kryddorna, ingredienserna och recepten till julens många smaker, från det finaste saffranet till vår klassiska senap.”
Från Coop? Ica?
Nä, naturligtvis från Apoteket. Numera en matbutik nära dig! När jag besökte Apoteket för nån vecka sedan så fattades tre av mina mediciner, det tog tre dagar att beställa hem dem. Som tur var hade jag kvar så att jag klarade mig. Men hon i kassan var glad (hon hade väl gått nån säljkurs?) och sa hurtigt: ”Men vi har extrapris på årets senap! Eller så kan du kanske köpa något av våra skönhetserbjudanden, ja ifall du har någon käraste?” ”Hon behöver då rakt inget sånt, så vacker som hon är”, muttrade jag och kryssade mig fram mellan höga pelare och senap och allehanda ansiktskrämer.

Längtar till juldagen då min dotter Hanna kommer och så även Lena med buss från Skellefteå. Julafton firar jag som sagt själv. Under årens lopp har jag firat en del julaftnar och upplevt ett underbart lugn. Men visst, det ska inte förnekas, att där kan finnas en tagg i hjärtat över att inte tillhöra ”flocken”, att vara därute ensam tillsammans med ylande vargar. Man jag är ju en överlevare. Jag har överlevt gång på gång, gått genom ekluten, och under årens lopp strypt en och annan gläfsande, ylande varg. Om ni bara visste …

Ifjol firade jag och Hanna jul hos syrran Agneta och hennes käre Curt i Arvträsk, på Näset, tre mil utanför Lycksele. Då var det snö, det var kallt och snett ovanför talltopparna spelade norrskenet i grönt. En kosmisk orkester. Men eftersom jag har Hanna på julafton vartannat år, så blir det för stressig för stroke-Lundholm att åka upp för en dag eller två till Näset och sedan skynda hem på Juldagen – särskilt då jag numera är billös. Men tro inte att jag har glömt dem. De är min flock, min familj även om jag många gånger varit det svarta fåret i den samlingen.

20150808_173937

Önskar mig rakt ingenting i julklapp. Möjligen en stor blöt kyss och lite benmassage, Möjligen ett par handskar – eftersom jag redan glömt två vänsterhandskar på lokalbussen. Äger således två värdelösa högerhandskar av fint, dyrt skinn. Jag önskar nog mest att de flyktingbarn som flytt från helvetet i Syrien och hamnat här i gamla Sverige, ska få uppleva lugn, trygghet och invaggas i en framtidstro i sitt nya hemland. Tänk vad de ska sakna sina bröder och systrar, sina föräldrar och en och annan gammelmormor. Det är knappt vi kan föreställa oss vad de varit med om. Kanske händer något helvete här i Europa (inte minst på grund av alla högerextremister som växer för var dag som går) och att vi, Storsvenskar i våra rödmålade stugor och hissade fanor, tvingas skicka iväg våra barn för att vi blivit attackerade, sönderbombade eller för att diktaturen kväver våra fria tankar. Ta inget för givet. Vi lever i en orolig tid. ”Välsigna en främling i en främmande stad, det kan vara din bror eller syster …” som Ulf Lundell sjunger.

TV 4 firade härom kvällen 25 år. En kanal som en gång lovade så mycket, men snart började bryta mot alla avtal. Firandet då? Jo, de samlade ihop alla avdankade programledare och de som på annat sätt medverkat och visade sedan gamla klipp. De körde som vanligt en kvart, för att sedan bryta för sina irriterande avbrott. En evighet av reklam och sedan sanslöst massa trailers där man faktiskt brukar få veta hur serien eller filen slutar, så långa är de. Så grattis TV4!

För övrigt så lackar det mot kväll och mot jul. Ska tända mina blinkande tomtar och ljusslingor.

AIKjul2015

GOD JUL!