Vanor och ovanor

När man ändrar sitt kosttänk, så upptäcker man ju vilka vanor och ovanor man har.

Som t ex att belöna sig med något gott, var gång det var en bra dag, någons namnsdag, lill-lördag och lördag…och fredag…
Var gång man gjort något bra…

Eller tröstäta, när man mår dåligt…

Jag har ju sett det förut, men inte riktigt velat se.

jag har en tendens att tröstäta.

Men jag har inte barkat iväg, en enda gång under Dukan tiden med att vräka i mej godis, eller bakverk, nej, det blir hellre en skål extra med yoghurt, kesofrutti eller köttbullar eller nåt…

Men idag, just idag, skulle jag kunnat vispa ihop ett ägg med socker och öst i mej  – men jag gör inte det…

Och det är bara pga att jag vet hur illa jag kommer att må, hur sjuk kroppen kommer att bli…

Det är skönt att kunna dra fram en känsla ibland…