å snön, den bara öser ner…

Men det är som sig bör…

Typiskt vårvinterväder och aprilvädret har ju inte varit än – det är väl det som börjar nu…

Idag så började jag med ett powerwalk program, som Martin Lidberg visar i AB.

30 minuters powerwalk blev det och så en dusch,några köttbullar, kaffe och vatten, när jag kom in:)

Och så må jag skratt åt mej själv…

När man varit övervikti länge, så har iaf jag så himla svårt att se att jag fatiskt blivit mindre…

Jag skulle i duschen och tänkte att jag kliver ävl på vågen, men muttrade för mej själv om att den visar väl typ 68-69 kg, för det var så jag kände det…

Men nope…

65,4 stod det och det är inte illa pinkat av en käpphäst.

Dessutom har jag mensveckan nu, så det är nog mindre, för jag samlar på mej så mycket vätska då, det vet jag ju…

Jag inser också, att jag på nåt sätt ändå, tänker Dukan, när jag fixar mat och så, eftersom jag ändå står så pass stilla på vågen…

Jag har under hela resans gång, fastnat i de sk berömda platåerna och pendlat mellan 64-66 kg och så helt plötsligt så har det liksom rasat…

Jag pendlade lääänge mellan 66-67 innan vågen helt plötsligt sa 64,5…

Huvudsaken är att jag mår bra!

Viktminskningen är en bonus, på nåt sätt…