15 år sedan så föddes min äldste son.

Vilken lycka det var att få andas in hans underbara bebisdoft och se det skrynkliga lilla ansiktet göra de mest fantastiska grimaser. I mina ögon så var han (och är naturligtvis fortfarande) det mest perfekta lilla barnet som någonsin satt sitt lilla skrik till världen.

Just i dag, denna speciella 15 årsdag, så är han inte hemma, han är med sina vänner och lanar.  Jag har hög feber, måhända av äldstesonssaknad? Kan man få det av längtan efter sina barn månntro? Nja, jag tror mer på bassilusker faktiskt!

Det kan även bero på att när vi var ut annandag jul på folkan här i Obbola så gick jag och maken till folkan och tillbaka…Det är väl OK, om man klär sig efter vädret. Vilket jag naturligtvis INTE gjorde. Jag hade en stor, skön vinterjacka, en ljuvlig rosa mössa (som svärmor stickat) och fina vita varma handskar (som min mor gett mig)….vad hade jag på benen då?

Jo, eftersom jag hade klänning på mig så var jag för förnäm för att ta på mig täckbyxor, så jag gick 4 kilometer i bara strumpbyxor!!! ja, jag vet. jag är korkad ibland. Men, det kändes som en bra ide då, inte dagen efter när jag fortfarande frös om benen. Där fick jag för att jag skulle göra mig till!!!

I går tog jag med min mina två äldsta söner och min lillebror (13 år) på bio. Det var supertrevligt om jag bara hade förstått hälften av vad de pratade om…pojkarna alltså, inte filmen! Det var Guilds hit och dit. Ja, jag börjar på att bli gammal.

Nu, tänker jag kura ihop mig i soffan, njuta av att maken har tagit med sig barnen någonstans och huttra lite till under mitt täcke. Jag tror bestämt att jag tar och gör mgi en kopp Thé till!

Kram!