I dag har jag bombarderat min stackars kollega med mitt surr. När han ger mig små förtvivlade blickar som bara skriker ”Snälla…var tyst” så envisas jag med att säga;

–nehepp, du får stå ut nu i två dagar. Sen får du det lugn och ro du alltid velat haJ

Tyvärr för honom så var det nästan bara vi två på avdelningen i dag. Så det var han som fick ta allt mitt surr idag.

För sån är jag nu…Surrig men framför allt glad.

Men, tänker ni läsare? Vad har denna människa att vara glad över? Hon blir ju arbetslös?!

Ja, jag vet. Men jag kan inte rå för det. Jag tror nämligen att det finns något som väntar därute på mig. Något jättebra och jag är bara ett litet stenkast iväg från det. Mitt nuvarande arbete har varit superbra, jag har lärt mig oerhört mycket och jag har trivts med alla mina kollegor och även med dem från intillliggande avdelningar. Men jag känner på mig att jag inte kommer att gå arbetslös så himla länge. I alla fall inte vara sysslolös.

I dag har jag dessutom gjort nödvändiga ”slutaarbetetgrejs” för att kunna lämna över ett bra arbete. Det kändes skönt.

Sedan så gör solen, snön och alla glada människor inte mitt humör sämre.

Jag skulle bara önska att min rackarns förkylning kunde försvinna så att jag kan få dra på mig joggingskorna och ta vinterpremiären!

Jag skulle även vilja göra som Ronja Rövardotter: skrika ett Vinterskrik (stället för hennes sommarskrik). Men, risken för att övriga boenden i Obbola får för sig att jag behöver omhändertas av personer som innehar vita tröjor med knytningen därbak så avstår jag.

Jag hojtar lite här istället:

IIiiiiiiiiiIIIIiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhhhhaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!                  

Det är nästan så att jag förstår hur nyfrälsta människor känner sig. Jag skulle vilja sprida mitt budskap om LYCKA till varenda människa. Men, av samma anledning som tidigare så avstår jag. Ett klokt beslut anser jag.

Så, nu var det gjort!

Ha en fortsatt underbar dag/kväll!