Det var en gång en mamma som hade fyra små pojkar. Hon bodde i ett fint hus tillsammans med pappan, alla barnen och en farlig vildkatt.

Mamman oroade sig jämt över allt möjligt. Om hon var en snäll nog mamma, om hon var en rättvis nog mamma. Om hon satte upp ordentligt med gränser eller om mamman är en alldeles för slapp mamma? Att vara mamma är ett heltidsjobb, i alla fall om man är denna mamma. Som konstant oroar sig för sina älskade guldklimpar.

Mår de bra? Är läraren snäll med dem? Är de andra barnen snälla med dem? Äter de ordentligt? Dricker de ordentligt med vätska? Frågorna hopar sig i mammans tankar medans hon gör viktiga jobbsaker.

Ibland får den goda mamman råd, vissa råd är bra, vissa gör att mamman bara vill krypa in i skinnet. Men, som den goda mamma hon är så försöker hon ta till sig alla de råd hon får. Vilket ibland inte är det lättaste, ty som mamma anser hon att hon borde kunna allt själv.

Att vara endast pojkmamma är inte heller det lättaste. Ty mamman själv är ju ingen pojke. Hon kan ingenting om mopeder, bilar, sport eller andra saker som de fyra ljuvliga små pojkarna älskar så mycket. OM tonårsmuschar, finnar, nattliga grejer, bollar, bilar eller hur viktig en cool cykel kan vara. Allt sånt är ett mysterium för vår goda mamma. Men, vår mamma försöker så gott hon kan.

När mamman var liten så fokuserades det på böcker, killar, discon och huruvida det var snyggast med en påfågelslugg eller heltuperat hår. Inget av dessa saker är de fyra pojkarna speciellt intresserade av. Man kan till och med säga att när mamman börjar prata om hur det var på mammans tid så går det ett gemensamt "suck" genom rummet och som ett trollslag så försvinner alla pojkarna.

Men, mamman vet, att även om de fyra små pojkarna tycker att hon är ganska så töntig, inte kan någonting, hela tiden säger fel saker, rör sig på fel sätt, pratar för mycket i kön till affären, hela tiden oroar sig för dem och tjatar om att de Måste, måste, måste klä på sig. Så vet hon, att de fyra små pojkarna faktiskt älskar henne.

För, det har de faktiskt sagt till henne.

De har sagt, att:

– "Mamma, jag älskar dig lika mycket som alla prickar i alla tak i hela världen"

Och vet ni vad? Det finns många prickar i alla tak i hela världen!