Linnéa Olsén, Obbola

Inkompetens & sömnbrist

Jag kunde för mitt liv inte somna inatt. Jag låg och vred o vände på mig, förbannandes min totala inkompetens. Min brist på självinsikt och ja, hela mig egentligen. Om jag hade varit lagd åt självplågeri så hade jag traskat ut i skogen, funnit mig ett gott stycke Ris och piskat mig själv till insikt. Vilken tur att jag inte är det va? Nu får jag bara vara irriterad på mig själv istället. Vilket inte är det lättaste. Jag har så dåliga argument när jag skäller på mig själv.

Jag gör mitt bästa dock för att verkligen tala mig själv till rätta. Men, jag verkar vara en dålig lyssnare.

Jag skulle så gärna vilja vrida tillbaka klockan, göra söndagen till dagens dag. Skriva min ansökan på ett bättre sätt, lämna in den i god tid.

Men, gjort är gjort. Det finns ju fler jobb därute som det står mitt namn på. Synd bara att arbetsgivarna inte verkar förstå det 🙂

Min brist på sömn inatt gjorde så att jag inte vaknade i tid utan med ett ryck klockan 08:00. Ungefär en timme för sent. Men, då jag har världens bästa barn så hann vi i tid ändå. Frukost i bilen fungerar ibland.

Det känns som om veckan börjar bra.

Nä, nu…positiva saker.

Jag dricker ett underbart gott kaffe. Farliga katten försöker ihärdigt att döda mina blommor och jag har en rykande färsk VK på frukostbordet. Nja…livet är inte så tokigt ändå.

Idag?

AMS:a, skriva nya (förhoppningsvis bättre) ansökningar och ta en liten springtur, den första på en hel vecka.

Puss & Kram

 

6 kommentarer

  1. Lisbet Olofsson

    Att fila för mycket på ansökningar och dylika papper verkar vara ett dilemma för oss ”mass ord efter varandra” anhängare. Ibland när jag skrivit böcker har korrarna suckat och jag sagt lite väl hurtigt;
    Bättre många ord in för få…

  2. Linnéa Olsén

    Svar till Lisbet Olofsson (2010-03-01 09:32)
    Ja…Det är väl det där med att kunna begränsa sig. Vilket jag verkar ha svårt för.
    Nå, det kommer ju fler ansökningar som jag kan sabba. Ha, ha!

  3. Maria Lundmark Hällsten

    Tänk om man skulle börja sitt personliga brev med: Jag antar ju att ni vill möta en intressant och spännande person så därför ödslar jag inte bort er tid med att skriva ner hurdan jag är, utan tar för givet att vi ändå kommer att träffas….eller nja, då kanske man var för stöddig 🙂

  4. Linnéa Olsén

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2010-03-01 09:41)
    Ja…Men du, det var inte så dumt det där.
    Synd bara att Jantelagen är så djupt inpräntat i oss Svenskar att vi aldrig skulle tordas skriva så. O om vi nu skulle göra det så skulle arbetsgivarna nog tänka ”jahaaa?”.

    Kul idé ändå. Jag kanske skall prova det någon gång, det skadar ju inte.

  5. Helena Nilsson Springare

    Personliga brev är inte det lättaste. Man ska vara på RÄTT humör, det ska vara RÄTT tillfälle, men ska ha inspiration och så vidare.. och det är ju inte alltid allt detta faller samman på en och samma gång!
    Och jantelagen? Den ser du till och jagar ut på direkten och så skriver du en toppenansökan där du skriver bara finfina saker om dig själv och ditt kunnande! 🙂

  6. Linnéa Olsén

    Svar till Helena Nilsson Springare (2010-03-01 09:59)
    Ha, ha!!
    Ja…Jag tog in riset så nu piskar jag ut Jantelagen:-)
    Kommer du ihåg syslöjden på Bräntis? Visst hade hon Jantelagen uppsatt på väggen? Eller var det IckeJantelagen?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.