Från att ha varit solen i livet, den gladaste ungen på jorden, vaknade 12-åringen på ett fruktansvärt humör. Allt är fel, mamma är fel, pappa är fel. Maten är fel. Gud förbjude om man säger till 12-åringen. Sånt får man inte göra. Då går jorden under.  Pratar syskonen med honom så är det oftast fel det de säger, eller så har de pratat till honom med fel tonläge. På en gång bryter tredje världskriget ut.

 Pojken som en gång i livet tyckte att det roligaste som finns, det är att cykla, leka i snön, hoppa studsa…?!

Det enda som egentligen betyder något här i livet just nu är musiken på datorn, spelen han spelar, kläder och kompisar. Vad hände med min bebis?

Bestämde han sig bara för att vakna en dag och komma i puberteten?

-Ja… idag verkar vara en bra dag att komma i puberteten.

Skit samma att mamman desperat vill få tillbaka sin underbare lille son, att den där tonårspojken, han kan vänta ett tag.

Mamman vill att leken i snön, springet, lättsamheten skall komma tillbaka. Tonåren, de kan (snälla, snälla) vänta några år till!