Spinning, jogging, träning…

Man kan ju tro att det är samma sak men icke då. Igår fick min syster, som av en händelse råkar vara spinninginstruktör på Medley inne i stan, med mig på ett av hennes spinningpass.

Jaja, tänkte jag som faktiskt har fått upp flåset rätt så bra nu under dessa veckor. Hur svårt kan det där vara, egentligen? Det var ju i och för sig säkert 6 år sedan jag satt på en spinningcykel sist men det går säkert jättebra, tänkte jag.

Rätt så kaxig så ställde jag mig vid cykeln men styret satt ju löst och sadeln var helt lös? Hm, skall det vara så? Nä, tänkte jag efter. Klart att det inte skall vara så. Så jag tjuvkikade på mina cykelgrannar och försökte härma dem men det gick inte så bra. Till slut såg min syster mina desperata försök att få till cykeln så medan jag satte mig på sadeln så fixade hon till cykeln till mig.

Hm, ett mindre nederlag tänkte jag. Jag borde ju kunna detta!

Nå, nya tag nu när passet snart börjar. Stolt så satt jag då där, på sadeln och började trampa runt med pedalerna som jag såg grannarna göra. Men, där det såg lätt och enkelt ut för dem, balanserandes på ena stjärthalvan så höll jag upprepade gånger på att fullkomligen trilla av cykeln. Sadeln är ju för smal. Den är inte gjord för bredstjärtade kvinnor som mig i alla fall. Så jag vinglade fram och tillbaka medan jag försökte få till samma nonchalanta blick som resterande spinnare.

Nå, första låten började och kaxig som jag var så tog jag i ordentligt. Jag har ju numera en bra kondition. När andra låten satte igång började jag se mig omkring efter nödutgångar. För visst var det outhärdligt varmt härinne? Droppade det inte från taken? Nehepp, det var visst min svett som rann.

Då sade min syster, spinninggalningen själv : –Japp, kom igen nu då… Nu är uppvärmningen slut!

VAD? Uppvärmningen? Jag som trodde att vi redan satt igång, mina ben kändes som gelé, hjärnan som potatismos och svetten strilade ned för mitt ansikte. Och detta var bara uppvärmningen?!

Som ni kanske förstår så gick resten av passet i intensivt tempo, mina stackars nedre regioner var mörbultade av sadeln så jag kunde för mitt liv inte sitta ordentligt men inte heller stå då mina ben var helt bortdomnade.

Men, roligt var det och jag lovar. Jag kommer att gå fler gånger. Förutsatt att mina nedre regioner hämtar sig från den ondsinta behandling som den blivit utsatt för.

Detta är min syster, spinninginstruktören!

Puss & Kram