skrivet av Helena Nilsson Springare och som alltid så fascineras jag av hennes klokhet (Helena, du ÄR fantastisk).

Hon skrev om personlig integritet och säkerhet på den stora vida webben.

Jag har Facebook, jag har twitter. Jag är väldigt aktiv på bägge sidorna dessutom. Jag gillar sociala medier, jag brinner för dom kan man nästan säga. 

Så, hur väljer jag att offentliggöra mig som person då? Jag har mina ups och jag har DEFINITIVT mina downs. Men, och detta tycker jag är vansinnigt viktigt. Jag försöker att leva på den sociala webben som jag lever i verkliga livet.

Jag gör mig inte till en bättre person, what you see is what you get. Nothing more, nothing less.

Jag pratar, mycket och ofta. Jag är sprudlande glad oftast men har mina perioder när jag deppar ihop. Vilken person har inte det? Som tur är så går de över rätt fort. 

Jag smutskastar ingen, för jag vill inte kasta sten i glashus…och, VAD vinner jag på det? Egentligen? Ingenting måste jag säga. Jag är inte sån som person i verkliga livet så varför skall jag helt plötsligt bli det på nätet?

Jag lägger alltså inte upp bilder utan personens medgivande, jag försöker att inte prata alltför mycket om mina barn (men det är ju svårt, så fantastiskt underbara som de är). Jag vill inte vara den som mina barn eller min familj skäms över.

Jag är jag, oavsett om ni läser mina inlägg på Facebook, Twitter eller mina bloggar.

(nu lurades jag lite, jag har faktiskt rensat lite i min andra blogg, tagit bort en del PRIVATA inlägg, de finns kvar. På annan plats bara, det var en del tankar och funderingar där som jag vill behålla för mig själv, de personliga? De finns kvar. Oroa er inte.)

Jag önskar så att alla ville läsa detta. Lite Netiquette skadar aldrig 🙂

http://www.albion.com/netiquette/corerules.html

Nu, ha en finfin fredag.

Det skall jag ha.