Jag vaknade imorse med nackspärren från helvetet. Den har bara eskalerat. Säkerligen är det ett av mina straff. Jag har välan gjort något ondskefullt som jag måste straffas för, eller så har jag legat i de skummaste av kuddar. Eller på helt fel sida.

Hur som så är det förbaskat jobbigt. Mitt huvud kan inte vara sådär spontan som det brukar vilja vara. Eller huvudet kan ju vara spontan, det är snarare nacken som jävlas med mig. 

När barnen ropar på mig måste jag vrida HELA kroppen annars kan jag inte se vad de gör. Fråga exakt hur snyggt det är liksom? 
Vilken tur att jag inte var bjuden på däjt ikväll, hur hade det sett ut? 

Sitta där, uppklädd och dan. Försöka se ljuvlig och vän ut när jag använder hela kroppen för att ta en tugga. 
-Vänta, jag skall bara äta en matbit innan jag svarar ljuvt på din fråga.
Varpå jag halvt slänger mitt huvud ned över tallriken för att få i mig en liten tugga.

Nackspärren sitter dessutom på halva halsen och undersidan av käken med, det känns som om någon kört in en sån där som rasar när man bowlar där. Bara på ena sidan då. 

Supersnyggt måste jag erkänna. Imorgon har det säkert spridit sig till munnen. Jag kommer att se ut som om jag vore halvsidesförlamad (absolut inget fel med det, det är tragiskt för dem som verkligen är det, nu är ju inte jag det…). 

Ni har säkert nångång haft nackspärr ni med. Då vet ni att man kan inte ligga ordentligt, inte sitta ordentligt, knappt tänka. Allt som snurrar i den lilla skallen som sitter på nacken är hur i helvetet man skall kunna röra sig så försiktigt som möjligt.

Bah, triviala problem. Men, det är orsaken till att jag ligger vaken denna sena (tidiga) timme. 

Lid med mig så skall jag lida med er när det blir er tur.