Nu var det länge sedan jag skrev något. Jag har varit så osynlig till och med för mina vänner att jag inte ens synts på FB. När frökenfräken inte ens loggar in på FB? Ja…då skall man kanske börja undra. Jag som varit statusuppdateringarnas okrönta drottning.

Allt är dock väl.

Jag har haft en skum dygnsrytm och sovit bort den mesta av min vakna, lediga tid dock. När jag inte sovit har jag antingen: a) Jobbat arslet av mig som superhjälte, eller b) tagit hand om mina små underbara osnutna barn.

Sanningen att säga har jag varit lite less på FB. Törs jag skriva det utan att jag blir halshuggen av mig själv nu? Jag tror att varje människa kanske behöver en paus från det där med att vara konstant upploggad och inloggad. Det är inget fel med att vara det, absolut inte. Men jag vaknade en morgon och bara kräktes…inte bokstavligen utan bara bildligt.

Jag kräktes på att komma på uppdateringar. Jag kräktes på att alltid kunna bli nådd. Jag kräktes på att alla visste vad jag gjorde varje sekund av mitt liv. Jag vet, det är ett val man själv gör men samtidigt… Är man inloggad så mycket som jag faktiskt var så var jag alltid nåbar.

Jag ville inte det. Pressen på att alla alltid kunde få tag på mig eller prata med mig direkt var skitjobbig. Svarade jag inte direkt på chatten så var det alltid någon som blev irriterad och undrade om jag "dissade" dom. Det gjorde/gör jag inte. Men jag har ett liv oxå…

Jag saknade det där från när jag var ung (jeesus vad gammal jag lät där). När man inte alltid visste vad alla kompisar gjorde, när man var tvungen att rent fysiskt ge sig ut med cykeln för att leta rätt på någon att leka med. Så… Den där morgonen när jag vaknade så loggade jag ut från de flesta av de sociala medier jag använder mig av. Främst då Facebook.

Jag var inte inne på flera dagar och när jag till slut loggade in möttes jag av ilskna mail, oroliga mail, frågor om vart jag var. Om det hänt något och hur jag egentligen mådde.

Att mitt liv är/var så styrt av Facebook hade jag nog ingen aning om. Det hade blivit en naturlig del i mitt liv. Jag startade varje morgon med att kolla in vad som hänt. Jag skrev en relativt trist uppdatering om att jag var kaffesugen. Vilket jag fortfarande är varje morgon. Jag hoppas verkligen att alla förstår det även om jag inte skriver det i min status. Kaffe är den mest gudomliga drycken som finns på denna jord och när jag dör och de obducerar mig kommer de inte att finna en enda droppe blod i mina ådror. Där rinner det kaffe med mjölk istället.

Jag delade en (jaja, säkerligen miljoner låtar) via spåttifaj och så fortsatte det. Dag ut och dag in. Jag kommenterade mångas inlägg och "gillade" de flestas.

Detta samtidigt som jag faktiskt kunde sköta ett jobb. Ett liv och mina barn. Jag (och säkerligen många, många fler med mig) gav ordet multitasking en helt ny mening.

Jag är fortfarande sällan inloggad. Jag går in en, kanske två gånger/dag (om jag inte får mail) och bara kollar läget. Jag håller på att "avfacebookifiera" mig själv…och vet ni vad? Det går faktiskt riktigt, riktigt  bra.

Nu är jag dock inloggad på FB men nästan aldrig online. Det orkar jag inte. Jag vill inte alltid vara tillgänglig.

Jag får se hur länge detta håller i sig…