Var i samhällsstegen går egentligen gränsen för den totala ansvarsfriheten? När samhällets institutioner ställer till det för oss svarar dess talesmän att "man valt att göra på det här sättet, men tyvärr har det senare visat sig vara ett katastrofalt beslut". Det enda de då avslöjar är att det med största sannolikhet är en man (eller möjligen män) som fattat beslutet. Ett av de mest flagranta exemplen är det fatala inköpet av de tåg som var tänkta att trafikera Botniabanan. Vem eller vilka är det som utrett och inhandlat de odugliga tågset som nu står infrusna? Borde inte samhället ha mekanismer som i efterhand kan gå in och ställa inkompetenta beslutsfattare till svars för katastrofala misstag? Förhållandet med det urusla beslut som Norrtåg fattat är ju bara ett exempel i raden felgrepp som gjorts av välbetalda människor som fått förtroendet att handha samhällstillgångar – som vi alla bidrar till via skattsedeln. Därför borde vi ha rätt att få veta var "man" gömmer sig och dessutom vilka som gömmer honom. Men denna hett eftertraktade broms verkar ha frusit inne för gott. Tyvärr får vi nog vänta betydligt längre än till "slutet av februari" innan den börjar fungera om ingen gör nåt…