Redan på 1980-talet gav jag upp ett påbörjat engagemang i Nordmalings kommunpolitik. Den motion om upprättande av en miljövårdsplan för Nordmalings kommun jag med acklamation fick antagen vid ett arbetarekommunmöte i Hörnsjö röstades så småningom ned av våra (s)-representanter i kommunstyrelsen. Och eftersom sossarna var i majoritet så var det kört. Jag ringde då upp arbetarekommunens ordförande som tillika satt i kommunstyrelsens ledning och bad honom dra åt helvete och sedan dess är jag partilös. Känslan av att ha deltagit i en endimensionell sciencefictionrulle var så påtaglig att jag aldrig kommit över den. Science fiction har heller aldrig – vare sig förr eller senare – varit min Cup of Tea. Numera har den politiska arenan visserligen ändrats nere på Vallen, men troligen endast visuellt. Den enda synbara dimension som tillförts det politiska livet i Nordmaling sedan 80-talet är färgskalan hos partiets främsta företrädare – UF… förlåt UMA. Företrädarnas – J-E N & AN – yttre företräden gav helt andra vibbar än denna explosion i färg och form. Men under ytan har inget förändrats, och jag tar inte risken att ännu en gång lita blint på vad jag ser och hör. Om den pågående Sfi-Fin kompletterades med mer jordnära dimensioner som förvandlar kommunpolitiken till en ärligt spelad dramadokumentär kommer saken i ett annat läge… 😉

Hoppas du är nöjd med svaret, Christer!