på dagens älgpass, men då låg en till tänderna laddad filmkamera och lurpassade vid mina fötter också. Dubbel spänning alltså. Vilopulsen hemma på sofflocket ligger runt 70 och utan kamera på älgpasset nånstans mittemellan.
Här gäller svensk övertydlighet…
När bokslutet för denna vecka ska skrivas ser jag helst att veckan startade i måndags och avslutas idag söndag.
Idag har jag nämligen bokat in en filminspelning vid entrén till ett jordgetingbo och har för den sakens skull lånat ett superobjektiv och ett dito stativ till kameran. Och det duggregnar! Eller rättare sagt: det är duski’t ute! Getingboet i fråga upptäckte jag när jag skulle sätta upp en ny slicksten inför älgjakten. Boet låg helt uppfläkt efte en bivråksattack. Eftersom jag inte hade kameran med mig fick jag använda min rekognoseringskamera, dvs mobilkameran. Dessa bilder lagras dock alltid även i någon av de "mappar" som ligger i anslutning till min näthinna, och intryck som hamnar där måste undersökas närmare innan de kan läggas ned på "storservern", dvs i hjärnan.
Anledningen till att jag försöker rädda nästa vecka från en dålig start är att innevarande vecka startade i katastrofläge. Veckans tre första dagar, måndag-onsdag ägnades åt att försöka avsluta en försöksbränning i skog. I söndags brändes (i studiesyfte) marken intill några trädstammar ett hundaral meter från vårt hus. Elden slocknade planenligt men glöden grävde sig ned i en liten myrstack och där ville den med stor frenesi stanna kvar. I onsdags kväll lyckades jag äntligen få bukt med den glödande härden, varför torsdagskvällen kunde ägnas åt slickstenar och getingar (se ovan).
Duggregnat som faller idag försvårar mitt filmande. Men om morgondagen blir klar och fin kan det bli en desto bättre start på kommande vecka, för då får jag äntligen tillfälle till återbesök hos "mina" getingar. Men hoppet finns fortfarande kvar att denna söndag ska avslutas med solsken och filmande. Då blir det nämligen en lysande start på årets älgjaktsvecka.
Gomorron!
 |
| Från 13 augusti 2011 |
Nu när jag tittat en gång till på filmerna från igår kväll ser jag ett helt annat scenario. Den lilla kalven gick faktiskt och hämtade en presumtiv kavaljer till sin mamma. Gulligt!
Gomorron!
 |
| Från 13 augusti 2011 |
Igår kväll när jag var ute på en "älgsväng" kom den här lilla familjen ut ur skuggorna. Det roliga med den här filmsnutten är den lilla noskontakt älgtjuren dristade sig till. Föremålet för hans fredagsflirt var dock denna gång inte intresserad av några intimiteter och tyckte nog att han skulle hålla sig på mattan så länge ungen och filmaren befann sig i närheten.
Gomorron!
tillhör inte vanligheterna nuförtiden. Men denna natt blev ett undantag som påmminer om unga glada dagars duschande efter fredagsnattsuddet. Den här gången var det dock något helt annat som föranledde tvagningen. Jag blev nämligen ålagd av polismyndigheten att avliva en haltande älgko som under sommaren hållit till på våra marker. Den haltande kon har tillsammans med sin nu årsgamla kalv linkat omkring inom ett ca 200 hektar stort område i utkanten av vårt licensområde. Första gången jag hade möjlighet att iaktta hennes prekära situation kunde jag även filma hur hon mödosamt linkade undan min omedelbara närhet. Men igår kväll fick jag tillfälle att utföra min plikt som jakträttsinnehavare och idag ska kroppen undersökas närmare för att utröna vad som förorsakat den förödande skadan.
Gomorron!
Tänk att enbart ljussättningen i en film kan få en att fastna vid tittandet trots att handlingen känns lite avslagen och främmande. Denna dag avslutades nämligen med att jag tittade på filmen A Seroius Man av Joel och Ethan Coen – som i korta drag handlar om en judisk lärare med personliga problem. Sådär intressant, men det var tidsandan kombinerat med ljuset i filmen som jag fastnade för. Den amerikanske konstnären Edward Hoppers bilder anknyter till denna atmosfär. Jag fick en känsla av att Hoppers ande på något sätt genomsyrade filmen och därigenom skapades den intressanta vinkling som fick mig att stanna kvar.
Nu ska det bli skönt att lägga igen ögonlocken och se vad som kan dölja sig bakom dem innan jag somnar.
Gonatt!
Ikväll har jag för femte eller sjätte gången zapptittat på Bourne Supremacy med en jagad Matt Damon i huvudrollen. Trean har för många reklamavbrott för att man ska kunna stå ut med att se filmen i ett svep. Dessutom var det nog en av de sista gångerna jag tittade på filmen, för när man sitter där med en enda stor fråga "När äter karl?" i huvudet har man nog sett den en eller ett par gånger för mycket.
Gonatt!
Senaste kommentarerna