Det drar ihop sig till olympiska spel igen, men den här gången kommer inte alla att kunna se tävlingarna på TV. Sändningarna kommer nämligen inte att visas i den fria televisionen. Liksom på så många andra områden har krämarsamhället har tagit full kontroll över även detta arrangemang vilket innebär att vi tvingas betala för ett extra abonnemang och dessutom genomlida debila reklamavbrott för att ha möjlighet att följa spelen.
Att det överhuvudtaget finns så många framstående idrottsutövare i det här landet beror på att vårt redan sedan tidigare skattetyngda folk skapat alla förutsättningar som krävts för att idrottsintresserade talanger har kunnat beredas möjlighet att utveckla sina färdigheter. Ishockey- och fotbollsarenor, skidbackar, elljusspår, idrottsmedicin m.m. för åtskilliga miljarder har under åren ställts till dessa ungdomars förfogande. Men när det blir dags för de absolut största tävlingarna ska vi alltså tvingas betala extra för att få möjlighet att följa dem i bästa möjliga konkurrens.
Att det inte protesteras mer mot detta sanslösa förfarande kan bara bero på en sak: de tongivande mediamänniskorna har redan skaffat de abonnemang som krävs för OS och de skiter som vanligt i de familjer som inte har råd med både den allomfattande TV-licensen och ett extra abonnemang. De är mer bekymrade över hur det efterblivna ryska folket ser på hbtq-människor och ateister, men det är ju delvis en annan historia.
Gonatt!
Etikett: ishockey
Definition av ”avkrok”
Apropå den tidiga morgonens äventyr gick det upp för mig i vilken jämra avkrok jag egentligen befinner mig. När morgon-TVs sportsändning trots nattens världshändelse inom sportens värld – matchen mellan Marquez och Paquiao som direktsändes till över en miljard människor över hela världen – toppades med nyheten att hockeylaget Brynäs spelat en match utomhus kunde jag inte förhindra att mina tankar började vandra. Från MGM Garden Arena med 16.800 sittplatser – inrymd i MGM Grand Las Vegas som inrymmer 5.044 rum, 19 restauranger, ett otal nattklubbar och affärer, ett casino på 15.000 kvm – till min egen hemvist utkanten av Brattsbacka. I ett land som ligger i norra Europas utmarker, i en landsända glömd av både EU och Stockholm och dessutom i den delen av Nordmalings kommun som totalt glömts bort av den lokala politiska nomenklaturan. Här finns varken bussförbindelser (1 mil) eller bredband, för att inte tala om affär (Coop 3,5 mil), skola (Artedie 3,5 mil) eller för den delen ett ynka litet hotell.
Skillnaden på intresset av ishockey respektive boxning i världen är ungefär lika stor som mellan mitt lilla viste och MGM Grand Arena i Las Vegas USA.
Barndomskänslor
Den mjuka vinter jag skymtar under gatubelysningen nere på vägen påminner mig om min barndoms vinterkvällar. Jag och min kompis brukade såna här aftnar stå under gatlampan utanför vårt hus i Hörnefors och träna målskytte med ishockeyklubba och puck eller tennisboll. Målstoplarna var snöhögar med ungefär samma avstånd från varandra som på en riktig ishockeybana. Klubborna och pucken/bollen tjänade nog mest som ursäkt för att bara få vara ifred, umgås och snacka. Målen noterades enbart slentrianmässigt. Vi ville helt enkelt inte vara inomhus när det gick att vara ute. Jag har faktiskt haft samma känsla de två senaste dagarna och av den anledningen har jag mest befunnit mig utomhus under de senaste dagarnas vakna timmar.
Att dessutom samtidigt få återuppleva barndomssomrarnas sandlådekänsla – fast i en riktig traktor och i snö istället för sand – är bara en präktig bonus. 😉
Senaste kommentarerna