Etikett: kreativ

Rätta mig om jag har fel!

Av , , Bli först att kommentera 3

Idag vid lunchtid – när jag på uppmaning av media plockade fram en dammig burk med gamla mynt för att eventuellt växla in dem innan det är för sent – dök en oroväckande tanke upp i mitt huvud. En del av mynten hade blivit så missfärgade att det var med stor svårighet det gick att se vilken valör och vilket årtal som var präglat på dem. Jag provade först med diskmedel för att få bort beläggningen men det gick inte. Sedan gjorde jag som jag alltid gör när jag har ett problem och vill veta mer, jag Googlade ”rengöra mynt” varvid jag hamnade i en tråd där myntproffsen håll låda. Det vanligaste rådet var ”Rengör ALDRIG gamla mynt innan en expert tittat på dem!”. Så därför är mina mynt fortfarande svarta (och i mina ögon värdelösa). Upplysningen var naturligtvis mycket värdefull för oss oinvigda men det är inte upplysningar av det slaget som är problemet.
Problemet är detta: Vad kommer att hända med samhällsutvecklingen om man hela tiden utför det mesta enligt gamla beprövade metoder? Är det inte ur misstag och oväntade forskningsresultat utvecklingen tar de verkliga sprången? Egentligen utgör all denna samlade och lättillgängliga nätkunskap en hämsko på den framtida utvecklingen. Där man tidigare på sin höjd hade handböcker att gå till för att skapa lite mer komplicerade produkter – liksom även sysslor i det vardagliga livet – behöver man bara gå till datorn och få allt serverat. Borta är de intressanta misstagen som kan göra att projektens slutresultatet får nya och bättre egenskaper än det var tänkt från början. Använder man den stora handboken Google blir ju allt som produceras enbart exakta kopior av produkter som finns sedan tidigare.
Jag tror tyvärr att den generation jag tillhör blir den sista som tillåts göra de misstag som måste till för att driva utvecklingen framåt. Våra barn och barnbarn blir redan från koltåldern styrda av nätets konsensus och eftersom det kommer att krävas mycket mer av kreativitet och uppfinningsförmåga bland befolkningen för att vara nyskapande i det framtida samhället kommer därför utvecklingen sakta men säkert att stagnera.
Eller är det tvärtom?

Kulturhuvudstadens BAKsida

Av , , Bli först att kommentera 7

Med stor glädje läste jag Martin Aagårds artikel i dagens Aftonbladet där han gör en upptäcktsresa i den motkultur som kulturhuvudstaden Umeå göds av. Vad han däremot inte har koll på är den BAKsida som vid varje givet tillfälle skitar ned vk:s kommentarfält. När de upptäcker ett konstnärligt uttryck som höjer sig över hötorgsnivå (i det här fallet ”vaginan”), blir resultatet en formlig diarré. Exemplen nedan är bara ett axplock av vad som runnit i avloppsrören den senaste tiden.
Visst kostar det på för en stad att hålla sig med kreativa miljöer, men kom ihåg att den mesta konsten trots allt produceras av människor som kan ta vilka skitjobb som helst bara för att på fritiden kunna arbeta med den konst de brinner för. Om Umeås politiker sedan tar tillvara denna kreativitet och tillgodoser konstnärskollektivs anspråk på faciliteter där de kan visa upp sig är detta ett genidrag. Jag tror många städer är avundsjuka på vad Umeå visar upp under kulturhuvudstadsåret och undrar hur den stad skulle se ut som kommentarfältens anonyma massa tänker sig. Jag befarar att den grå jobba-äta-skita-sova-staden Murmansk kan ses som ett föredöme i dessa människors begränsade föreställningsvärld…
Gonatt!

baksida_bloggen

Kläckningstider

Av , , 2 kommentarer 6

Nu när häggen blommat ut och rönnarna står i full blom har även de första snatterblommorna dykt upp på myrarna. Så igår var det hög tid att dra igång sommarens stora infrastrukturprojekt innan det blir för sent. Återelektrifieringen av stugan på "Filips Backen" har nu påbörjats med nedgrävning av den kabel som delvis går över över attendatorns nya åkerteg. Önskemålet att det skulle göras före sådden kunde alltså villfaras trots den tidiga sådden.

Häggen har redan blommat ut och de små vita kronbladen virvlar runt i luften som stora snöflingor samtidigt som rönnarna står i full blom…

…och i myrkanterna blommar årets första snatterkull.

När jag var ute på bäverspaning i förrgår höll jag på att trampa rakt ned i detta rede. Den ruvande honan satt nämligen kvar trots att jag bara hade ett par steg fram till boet. Här kommer det att bli livat om några veckor när de 12 äggen kläckts!

Och apropå ägg: Det stora ägget (till vänster) som grävdes upp i samband med kabelgrävningen kommer aldrig att kläckas. Däremot kläckte undertecknad idén om att måla undre halvan brun med skalsprickor och toppen vit. Förslaget om äggmålningen föll dock platt till marken och krossades sedan effektivt av sucken från den kreative idékläckaren…

För – det skulle ju kunna se ut så här:

En räfsa med resning

Av , , 4 kommentarer 9

Den gamla släpräfsan har med bibehållen resning stått och vilat på samma plats i över 50 år nu. Jag återvänder till platsen ibland bara för att se det verkligt geniala arbetsverktyget. Den insats den gjorde för bonden som använde den har ersatts av den kreativa inspiration den skänker mig.

Utsikten från den plats där räfsan vilar.

4 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Klassresor

Av , , Bli först att kommentera 4

Morgontvs intervju med kommunpolitikern Inge-Bert Täljedal efterlämnade en dålig smak i munnen. Han tyckte nämligen med uppnäst min att "människor i Holmlunds närhet" borde se till att det oborstade kommunalrådet slutar agera så förbannat spontant. Eftersom jag har lite koll på Holmlunds bakgrund – och kan anta att även förre storrektorn Täljedal genomfört en klassresa i samma stil – blir Inge-Berts farbroderliga uttalande avslöjande. Medan Lennart vandrat den klassiska och lite bredare s-vägen har Inge-Bert valt den smala och snåriga akademikerstigen. De stora holmlundska åthävorna skrämmer den karriäristsjäl som lyckas manövrera sig fram till en topposition i samhället via akademierna. Kulturkrocken visar också att det inte alltid är akademiskt meriterade personer som driver samhällsutvecklingen framåt. Ibland räcker det med envishet, sunt bondförnuft kryddat med en hel del jävlaranamma för att åstadkomma kreativa lösningar på samhällsproblemen. Att den som hamnar i bakvattnet gör en formell anmälan för en skitsak visar också på den räddhågsenhet äldre personer har inför den framrusande utvecklingen av kommunikativa arbetsverktyg. Denna möjlighet till snabb och akkurat kommunikation bör hellre utvecklas än att kvävas i sin linda av ickekreativa pet-Fior.
Gomiddag!

Salongsberusad…

Av , , Bli först att kommentera 5

I morse fanns ingen matdosa i kylskåpet. Iofs visste jag det, men vanans makt har numera nått en nivå där det ändå krävdes en extrakoll innan jag åkte till jobbet i morse. Så idag kan jag fritt välja vad jag ska äta till lunch. Blir det lunchrestaurangen här på jobbet, Sodexho på lasarettet eller ska jag vara så oortodox att jag går på ICA och köper sushi? Detta är i mitt fall en förändring av det vardagllga som skapar en lätt berusande känsla i maggropen. Jag blir lite yster och det dyker oavbrutet upp ohämmat kreativa idéer i huvudet. Om en sådan liten förskjutning av dagens invanda mönster är så berusande, hur skulle det då bli om jag ändrade även en del andra decenniegamla vanespår?
När det gäller andra berusningsmedel har jag den erfarenheten att det är bäst att bryta när man nått "salogsnivån", så det är nog säkrast att låta friheten stanna här och inte låta dagens nivå passeras. Ett excercerande i en ännu större frihetberusning skulle varken jag själv eller min omgivning stå ut med…
Gomorron!