__________________________________________________________________________________________
Sveriges näringsminister! verkar inte kunna skilja på de olika uppdrag en medlemsorganisation och ett företag har. Byt ut!!!
Etikett: LO
Hökmark naken i AB
I gårdagens Aftonbladet går Gunnar Hökmark (M) till storms mot LOs tveksamhet till vinster i välfärden. Samtidigt passar han på att ösa sin ampra aggressivitet över Palme, löntagarfonder och Gud vet vad. Andemeningen i resonemanget är att om man inte vill ha vinster i "välfärden" (som han föredrar att kalla det) så är man emot privat företagsamhet överhuvudtaget, eftersom det inte går att driva företag utan att man i slutändan kan förvänta sig vinst. Problemet är bara att i välfärden har man att göra med människor och inte stål, papper, bilar eller andra produkcerbara artiklar.
Så när jag ser Gunnar Hökmark naken är det med utgångspunkten att privatiseringsivrare i hans kläder som säger sig vilja sätta den privata människan i centrum gör precis motsatsen när de förespråkar att våra skattepengar inte förbehållslöst ska gå till vård, skola och omsorg utan att det ska finnas möjlighet för företagare att tjäna pengar på människors ohälsa också. Var har man då placerat människan?
Nog är det väl förjävligt
att det ska sitta 350 väluppkopplade kostymer i riksdagen och rösta fram ett pensionssystem som är skräddarsytt bara för dem själva och deras likar. Hörde just på radion en intervju med ett par av dem, Gunnar Axén (m) och Tomas Eneroth (s). De var helst samstämmiga om det förhållande att var och en är ansvarig för att placeringen av pensionspengarna görs på ett optimalt sätt. Att konsekvenserna blir förödande för den som inte förstår hur man handlar med pensionsandelar, och att grannen kan få 20.000 kronor i månaden medan du själv får ynka 200 tyckte de båda männen var helt OK. Systemet är nämligen skräddarsytt för tjänstemän/kvinnor med datorvana samt ett antal aktienördar ur LO-kollektivet. En utarbetad människa som just lämnat ett tungt arbete vid industrin, i skogen eller i gruvan har inte samma möjligheter som en uppburen riksdags- eller tjänsteman att sitta och penetrera de 980 aktiefonderna efter arbetets slut.
Att lusmoderaten tyckte det var i sin ordning att de som har ska varda givet är inte lika förvånande som att ex-tronpretendenten Eneroth ansåg pensionssystemet vara nära nog oantastligt.
Fy fan!
Spekulationer
Dagens lördagsgäst i P1 var fackbasen Stefan Löfvén. Han talade vitt och brett om vad som krävs för att få partiet på rätt kurs. Plötsligt började det eka i min skalle, ett eko som sedan fick mig att visualisera följande tankar:
Nu när alla stenar ska vändas för att få ordning på Rörelsen hör man tyvärr bara de gamla namnen eka: Bodström, Östros, Löfvén, Nuder, Margot Wallström!, Bajlan, Österberg osv. Men hur man än vänder och vrider på dessa reliker uppnås inte det vridmoment som krävs för att få Partiet på ny kurs. Jag tror det behövs betydligt större förändringar – och även på många andra plan.
Ett delat ledarskap är ett exempel, många uppslitande nomineringsbataljer undviks om man får två kandidater som kan komplettera varandra. Dessutom får inte de nya ansiktena vara förknippade med den sekelgamla inavel som kallas vänskapskorruption.
Sossarna måste i fortsättningen försiktigt glida ur det grepp som LO har om rörelsen. I dagens mediesamhälle bör aktörernas samhällsroller vara mycket tydliga. Jag tror en separation mellan det politiska och det fackliga är oundviklig på sikt och att en sådan delning dessutom skulle vara mycket vitaliserande för båda parter.
Och eftersom det i dag är comme il faut att ha åsikter om vad alla andra ska göra tar även lilla jag mig den friheten. Alltså föreslår jag att Guteland och Astudillo nomineras till ordförandepar vid extrakongressen i mars. Det vore en bra start på kommande valperiod.
Senaste kommentarerna