Etikett: orwell

Orwellska känslor

Av , , Bli först att kommentera 7

Ligger och lyssnar lite låssasintellektuellt på Dvoraks symfoni "in D major" som det så vackert heter samtidigt som den tystade TVn kör reklam för poker-VM. Vad fan är det som hänt med synen på vad som är OK att syssla med sedan förra århundradet? Pokerspelandet som försiggick i min späda ungdom på 1970-talet handlade om olagligheter. Spel om pengar skedde i skumma lokaler och deltagarna var raka motsatser till dagens superstjärnor i Las Vegas. Det får kanske ses som symptomatiskt, dåtidens dolda tjyvsamhälle frodades på fondbörser och i samhällstopparnas salonger utan att vi visste så mycket om det. Nu tävlar vår privilegierade samhällsklass om den mediala gunsten. Att hamna överst i de flitigt förekommande rankinglistorna över de som lyckats roffa åt sig mest är högsta mode.
Nä, nu klingar de sista tonerna ur Dvorak-symfonin och det är dags att leta reda på något rivigare i Spotifys menyer. Kanske Meshuggah?

”Bödeln Obama”

Av , , Bli först att kommentera 3

Joar Tiberg skriver i dagens Aftonbladet om den iskalle mannen i Vita Huset. Mannen som varje tisdag sitter i "avrättningsmöten" och godkänner avrättandet av människor i främmande världsdelar. Med flygande mekaniska prickskyttar (s.k. drönare) avrättar Vita husets terrorgrupp människor som av någon anledning har misshagat västliga intressen och i synnerhet förstås USAs. Ett exempel på hur det kan se ut på mötena är den situation Amy Davidson från tidningen The New Yorker beskriver: "där sitter presidenten, sveper över porträttbilder – en somalisk man, en sjuttonårig flicka, en amerikansk medborgare – och beslutar vem som ska avrättas". Språket som talas i denna liberala elit är "Orwellskt", till exempel kallas dödandet av en enskild person för "personality strike" och när missilen ska träffa en grupp människor är det en "signature strike". Detta fikonspråk är på väg att förändra vår bild av världen och får denna amerikanska administration gå på i ullstrumporna som den gjort hittills kommer följdaktligen vår värld att förändras i diktatorisk riktning. Sist men inte minst vill jag också påminna om att den amerikanska rustningsindustrins favoritkandidat till presidentposten inte var – som vi i Sverige kanske trott – Mitt Romney, utan just Barack Obama. Hans kampanj kostade cirka ettusen miljarder dollar, men grabbatagen i industrins kassakista "payed off in the end".
Men vi andra borde vara rädda…