Idag fick jag bekräftelse på ett fenomen jag tänkt på länge: det går inte att fokusera på jakt och fotografering samtidigt. Man kunde annars tro att den kompletta skogspromenaden för mig vore att greppa kameran som försetts med det korta objektivet och ha en långskjutande bössa på axeln. Men när jag väl är ute i den djupfrysta spenaten upptäcker jag snabbt att ekvationen är omöjlig. Blicken måste nämligen fokuseras på trädtoppar och/eller tätvuxna granar för att upptäcka eventuella tuppar i tid vilket innebär att närbilder med kameran inte är att tänka på. Att helt bortse från jaktmomentet är inte en option när man har dragit med sig trekilosbössan. Efter några timmar utan en enda tupp i sikte blir det bara tungt och jävligt att ha så mycket att bära på. Ytterligare en bekräftelse på hur viktigt det är att ha ett bestämt mål med sina göranden och låtanden – i stort som i smått. Förövrigt är mitt nästa må att komma i tid till tåget i morgon bitti. Norrtåg har ju äntligen sjösatt sin målsättning att köra ytterligare en tur på morgonen, kl 06.11 från Nordmaling. Håll tummarna!
Gonatt!