Annika Strandhäll (S) gör det igen. Nu har hon skrivit ytterst anmärkningsvärda kommentarer på X (Tidigare Twitter) gällande att samarbetspartierna nu gett i uppdrag att utreda ett förslag till förbud mot äktenskap mellan kusiner. Något som Strandhäll kallar är en skitfråga. Se nedan bild på Strandhälls kommentarer. För er som inte vet är Strandhäll en av socialdemokraternas toppolitiker, riksdagsledamot och tidigare minister som också är känd för att snabbt kasta sig över tangenterna på X och där hon minst sagt är duktig på att vräka ur sig lögner och påhopp.

Liberalerna har länge drivit frågan om ett förbud mot kusingifte. Utöver att kusingifte kan orsaka svåra genetiska komplikationer hos barn så är äktenskap mellan kusiner en del av hederskulturen där giftermål inom släkten anses gynnsamt för familjens rykte och heder. Barn kan vara bortlovade sedan födseln och blir därmed bestulna på sin rättmätiga frihet att välja sin egen partner och göra sina egna livsval. I vissa fall underkastar sig individen släktens vilja, i andra fall vägrar de och riskerar då att mördas av sin egen familj.

Att nu förbudet mot kusingifte kan bli verklighet i Sverige är en viktig milstolpe och en viktig frihetsfråga.

Att Strandhäll även gör det till en fråga att regeringen går högerextremisternas ärenden är ett lögnaktigt påstående. Hon borde skämmas å de barns vägnar i Sverige som annars behövt riskera att behöva gifta sig med en kusin om vi fortsatt tillåtit kusingifte.

Vad tycker du som läser detta, är kusingifte en skitfråga? 

Välfärdskriminalitet är sedan länge ett växande problem där riskbranscher är bland annat hemtjänst, personlig assistans, privata vårdgivare men även föreningsbidrag. Välfärdskriminalitet är därför närvarande i stor grad i verksamheter som rör socialtjänstens område. En alltför stor del av skattemedlen går till brottsvinster inom organiserad brottslighet, men också till privatpersoner som lämnar oriktiga uppgifter. Försiktiga uppskattningar är att det handlar 14 – 28 miljarder årligen i landet.

Kommuner och regioner har ett stort ansvar och stora möjligheter att förhindra dessa brott och förebygga att oseriösa företag, individer och den organiserade brottsligheten kan utnyttja systemet. Men för det behövs det också kunskap och resurser inom organisationerna att upptäcka välfärdsbrott. Inom individ- och familjenämnden har det under flera fall under året upptäcks välfärdsbrott som rör personlig assistans och vi har återkrävt mycket pengar i detta samt polisanmält brotten. Detta har möjliggjorts av att vi haft uppmärksamma socialsekreterare som anat när något inte står rätt till.

Att bekämpa välfärdsbrottsligheten och motverka felaktiga utbetalningar är avgörande för att bibehålla förtroendet för våra gemensamma trygghetssystem och för att säkerställa att stöd och bidrag endast går till de individer som har rätt till dem. Regeringen gick tidigare i veckan ut med att de kommer att stärka arbetet mot felaktiga utbetalningar och brott mot välfärdssystemen och andra offentliga stödsystem. Äntligen.

Liberalernas partiledare Johan Pehrson tillika arbetsmarknadsminister har verkligen satt som fokus att bekämpa dessa brott. Så här sa han i ett tidigare tal:

”– Jag har bestämt mig för att vi ska fokusera på att bekämpa välfärdskriminalitet och bidragsfusk. Vi ska spränga den pipeline som går till kriminella bakom datorskärmar och excelark, säger Johan Pehrson.

Felaktiga välfärdsutbetalningar är ett omfattande problem. Studier som myndigheter tidigare gjort visar att det årligen betalas ut mellan 11 och 27 miljarder kronor felaktigt från välfärdssystemen. Dessutom finns det kriminella som utnyttjar välfärdssystemens svaga punkter.

– Fusket urholkar inte bara folks förtroende för välfärdsstaten, bidragsfusket göder även de kriminella gängen. Det är orimligt att pengar som ska gå till våra välfärdstjänster – till LSS, till äldrevården, till det glömda Sverige  – i stället går rätt ner i gängens djupa fickor. Välfärdsstaten som ska hålla ihop vårt land får inte vara en bankomat för kriminella eller separatistiska krafter, säger Pehrson om välfärdsfusket.”

Jag hoppas nu att kommuner och regioner får mer kunskap och resurser om hur de kan upptäcka och minska väldfärdskriminalitet. Jag har själv anmält mig till ett informationsmöte som kommer att handlar om välfärdskriminalitet och hur man kan förebygga dessa. Detta informationsmöte sker 12 oktober och arrangeras av Länsstyrelsen Västerbotten. Som politiker i en socialnämnd tycker jag att det är viktigt att engagera sig i frågan då välfärdskriminalitet är högst aktuell i berörd nämnd.

Vad är dina tankar kring väldfärdskriminalitet och vad du tror behöv göras för att förebygga dessa brott?

I detta inlägg replikerar jag på Jan Hägglund (AP) blogginlägg “Socialpolitikern Hanna Lundin Jernberg (L) uppmanar Sveriges socialtjänster till DOMSTOLSTROTS i syfte att inskränka umgängesrätten” daterad 3 september. 

Hägglund hänvisar i sitt blogginlägg till mitt blogginlägg  “Damned if you do damned if you don’t? Om att skydda våra mest utsatta”. 

Jag ska nu bemöta Hägglunds kommentarer i hans blogginlägg. Först vill jag dock understryka att jag inte på något sätt talar utifrån det enskilda ärendet som VK rapporterade om, utan det är från ett nationellt perspektiv. 

1.“Det jag däremot vet är att Hanna Lundin Jernberg bland annat skriver följande i sitt blogginlägg (28/8): ”… För uppenbart kan socialtjänsten trotsa domar om umgängesrätt…” och sedan fortsätter hon ”om barnet är i fara”.”

Svar till Hägglund: När jag skriver uppenbart så hänvisar jag till experten Mikael Thörn hos Jämställdhetsmyndigheten som säger att det  går det att trotsa domar om umgängesrätt om barnet är i fara (Uppenbarligen). Länk här: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/experten-socialtjansten-kan-trotsa-domar-om-umgangesratt-om-barnet-ar-i-fara

Så uppenbarligen ska det gå enligt experten? Mig veterligen i samtal med andra sakkunniga så verkar det finnas kryphål i lagen. Exempelvis att istället använda sig av tvång, dvs LVU. Hägglund får gärna nysta i detta med sakkunninga om det stämmer eller inte att det finns kryphål i lagen för socialtjänsten att agera på en gång mot ett domstolsbeslut om umgänge om det föreligger fara för barnet. Så om en kommun använder sig av LVU för att hindra ett umgänge eller något annat lagrum så antar jag att det kan utgöra en form av ”domstolstrots”.

För övrigt var det en miss från min sida att jag glömde lägga in länken till Mikael Thörns uttalande i mitt blogginlägg.

2. Interpellationen ”Hur kan socialtjänsten kompensera för lagstiftningens bristande barnperspektiv?” från Linda Lotare (V) på fullmäktige i januari:

På kommunfullmäktige 30 januari i år ställde Linda Lotare (V) som är ledamot i individ- och familjenämnden två viktiga frågor i sin interpellation “Hur kan Socialtjänsten kompensera för lagstiftningens bristande barnperspektiv?” (Diarienr: KS‐2023/00079). Detta i kölvattnet av Tintin 8 år från Luleå som mördades av sin förälder när han var på umgänge hos föräldern.

Linda Lotares (V) frågor i interpellationen: 

1. Hur kan Umeås socialtjänst stärka barnperspektivet och formulera tydligare beskrivningar av möjliga konsekvenser i underlaget till rätten?
2. Hur kan socialtjänsten i ökad utsträckning arbeta kompensatoriskt och riskminimerande i de fall rätten fattar beslut som professionen ser kan
   leda till en ökad risk för fysiskt eller psykiskt våld eller ökad ohälsa för barnet?

Ni kan läsa interpellationen i sin helhet här https://www.umea.se/download/18.6c2cab7b185dc86832f35831/1675171162184/KF_2023-01-30_protokoll.pdf på sidan 59-52. 

Såklart minns Hägglund som fortfarande satt för Arbetarpariet i kommunfullmäktige denna interpellation då han var uppe i talarstolen. Han talade negativt redan då det Lotare ställer i fråga 2 om socialtjänsten kan i ökad utsträckning arbeta kompensatoriskt. Andra politiker var även upp i talarstolen och tackade och talade för Lotares interpellation. Sedan håller jag med om att domare och  nämndemän i tingsrätten behöver mycket bättre kunskap om riskanalyser för barn och våld etc. Men så länge det inte blir en högre kunskap bör socialtjänsten vara på tårna i frågan. För när rättsinstanser sviker blir det ett ännu större ansvar för socialtjänsten.

Ordförande Andreas Lundgren sa i sitt svar på interpellationen att  “I situationer när det inkommer domar som innebär att de risker som familjerätten bedömt finnas kvarstår, fortgår eller i värsta fall ökat i och med tingsrättens dom kan Familjerätten göra orosanmälningar till utredningsenheterna. Detta görs också idag.

Idag bjuds barn in till uppföljning efter fastställd dom (ca 3‐6 månader), vilket är en lagstadgad skyldighet. Det är dock frivilliga samtal som familjen kan tacka nej till. Ett uppföljande samtal kan leda till orosanmälan till utredningsenheten, men domen kvarstår.

Avslutningsvis så ställer interpellanten två mycket relevanta frågor i sin interpellation. Men det skulle krävas en mer genomgående genomlysning innan det fullt ut går att svara på vad Socialtjänsten i Umeå kan göra mer. Min uppfattning är att nästa steg bör vara att nämnden anammar samma förebyggande arbetssätt som när vi uppmärksammades på bristerna i fallet ”lilla hjärtat” i Norrköping, där också ett barn dog genom ett uppenbart systemfel. Nämligen att nämnden omgående ser till att göra en översyn av våra egna rutiner för att förebygga att något liknande kan ske i Umeå kommun inom ramen för vårt ansvar och befogenheter.

”En utgångspunkt skulle därför kunna vara att nämnden ger förvaltningen ett uppdrag att se över vad Umeå kommun mer kan göra för att förhindra att den situation som skedde i Luleå även kan uppkomma här.”

3. Så på följande nämndsammanträde för individ- och familjenämnden, 22 februari, så fick förvaltningen i uppdrag att utreda “Rutiner för att förhindra att barn far illa”. 

Ärendebeskrivningen som sådant lyder: 

“Ordförande Andreas Lundgren (S) väcker frågan om händelsen i Luleå där en åttaårig pojke dödades av sin pappa. Pappan hade tilldelats rätt att umgås med pojken även fast pojken uttryckt rädsla inför att träffa pappan. Frågan har diskuterats på kommunfullmäktige och ordförande föreslår att nämnden ger i uppdrag till familjerätt och förvaltning att göra en översyn av vad socialtjänsten kan göra ytterligare för att förhindra att något liknande kan inträffa i Umeå.”

4. ”Hanna Lundin Jernberg (L) har inte de politiska insikter som krävs för myndighetsutövning. Hon bör avgå. Hon bör även JO-anmälas.”

Svar till Hägglund: 

Hägglund eller annan är helt obehindrad att skicka in en JO anmälan gällande mitt blogginlägg. Länk här: https://www.jo.se/jo-anmalan/

Däremot framgår det av JO att det inte verkar möjligt att anmäla en förtroendevald politiker. Dock framgår det att vad gäller just kommunal nämnd går det att JO-anmäla en politiker som representant för nämnd. Så det är bara att testa. 

Eftersom min tidigare hänvisning till expert Mikael Thörn hos Jämställdhetsmyndigheten säger att det går det att trotsa domar om umgängesrätt om barnet är i fara så kanske det är en bra idé till Hägglund att JO-anmäla honom också? 

Avslutningsvis så vill jag citera mig själv: 

“Jag vill tro och hoppas att socialnämnder runtom i Sverige trotsar domar ser till barnets/barnens bästa och kan trotsa domar om umgängesrätt om det är det bästa för barnets skydd och säkerhet. Trots den kritik det kan medfölja att se till barnets bästa och inte föräldern/föräldrarnas bästa bör det vara det mest angelägna att se till barnets bästa. ”Och vem har mest rätt, föräldrarna till barnet eller barnet till sina föräldrar?”

Låt inte Hägglund överskugga syftet med det jag skrev. Låt han inte dra fokus från vad frågan handlar om. Frågan om att INGET barn ska behöva dö eller bli allvarligt skadad under ett umgänge. Det skulle jag aldrig vilja ha på mitt samvete. Det tror jag inte Hägglund skulle vilja heller. Så kan man (utifrån tidigare nämnda expertutlåtande om att det går att  trotsa dom om umgängesrätt exempelvis genom LVU om barnet är i fara) så tycker jag att det är brukligt att göra. Om inget annat skyndsamt alternativ finns. 

Frågan är hur Hägglund skulle ställa sig om exakt samma sak som hände Tintin 8 år i Luleå även skedde i Umeå? Då skulle kritiken varit tvärtom – varför gjorde Socialtjänsten inget? Exakt detta handlar mitt blogginlägg 28 augusti i stort om när det gäller socialtjänsten. Damned if you do, damned if you don’t. 

Övrig info:

Den 9 februari lämnade Unizon över 72 000 namn som kräver stoppa tvångsumgänge till justitieminister Gunnar Strömmer. Samma dag arrangerade Unizon riksdagsseminariet Stoppa tvångsumgänge tillsammans med Juno Blom, riksdagsledamot Liberalerna och Annika Strandhäll, riksdagsledamot Socialdemokraterna och ordförande S-kvinnor. En manifestation för #LexTintin hölls på Medborgarplatsen i Stockholm samma dag, senare på kvällen.

Jag skrev även en insändare om ämnet och vad Liberalerna anser om barnkonventionen. Länk: https://www.vk.se/2023-01-18/debatt-samhallet-ska-alltid-sta-pa-barnets-sida