Elvings bil rullade många mil

Travprofilen Elving Andersson är död. Han gick bort i onsdags morse, 74 år gammal (se torsdagens blogg).
Borta från internet är artikeln jag skrev om honom som publicerades på travnet.se 1995. Här kommer den igen.
Ett långt reportage om en av Västerbottens, Sveriges och kanske världens största traventusiaster genom tiderna.
”I slutet av 1980-talet hade jag 240 travbesök något år, jag lovar. Det kanske låter hemskt men en sommar var jag på trav 34 dar i rad”, säger Elving i artikeln.

Än rullar Elvings bil

Mil efter mil mellan banorna…
Trackfararna är på utdödende i det mediautbyggda trav-Sverige.

När loppen sänds på tv eller bjuds runt knuten i direktspelsbutiken, kan det vara svårt att motivera sig att åka land och rike runt för att se på trav.

Elving Andersson från Umeå orkar fortfarande (anm: och gjorde det tiotalet år ytterligare efter intervjun 1995).
Han är en av de sista riktiga trackfararna – eller turfisterna -vilket är den franska benämningen på dessa travets entusiaster.

– Herregud så många bilar man har nött upp för att åka på trav! säger Elving Andersson.

Elving är vare sig pensionär, ungkarl eller miljonär med obegränsad fritid. Den tidigare rammakaren jobbar heltid på ett gruppboende och det är skiftgången där som gör att han fortfarande kan lägga mycket tid på sin stora hobby.

– Tidigare, när man var egenföretagare, kunde man ju stänga när man ville för att åka iväg. Det är svårare numera även om jag försöker hålla igång. Men det är klart att det börjar ta emot även för mig. Vintertid när det är mörkt och jäkligt blir det inte så ofta att vi åker på trav, säger Elving Andersson från Holmsund utanför Umeå.

Valde direktspelet
Även Elving har börjat rätt in sig i ledet under den mörka årstiden. Något motvilligt skall tilläggas. För hur det än är så är trav inte riktigt trav om han inte får se det direkt på banan.
Ändå blev det direktspelsbutiken i stället för 27 mil enkel väg till Sundsvall nät det var Dagens dubbel på Bergsåker härom veckan.

– Vi var på väg ett tag men den här gången blev det direktspelet i stället. Det är framför allt nöjet, allt ”surr” och roligt runt omkring, som man går måste om när man inte är på plats. Värmningarna är det viktigaste, dom ser man ju inte alls på direktspel utan måste lita på programledarna, säger han.

Elving vill spela efter eget huvud och undviker helst alla tips som finns tillgängliga.
Ofta känner han också att det han vet om hästarna är mera värt än de offentliga tipsen till för genomsnittsbesökaren.

Kunskapsbanken byggs upp under året då han följer hästarna i provstarter, värmningar och lopp runt omkring i travets Norrland på banor som Skellefteå, Boden, Solänget, Dannero, Bergsåker och förstås hemmabanan Umåker.

– Vi är samma gäng som åker år efter år. Från Umeå går det kanske tre-fyra bilar och även om man vinner ibland så lever hoppet fortfarande om att vinna den där miljonen…som man aldrig vinner, säger Elving och skrattar.

Två kronor på Sigge
Intresset för trav kom tidigt. Han gissar att han blev intresserad som 16-åring då han fortfarande hade några år kvar för att kunna spela själv på Umåker. Slantar var det ont om och de första gångerna Elving skulle på trav tog han sig alltid en vända förbi festplatsen i Holmsund på morgonen där det hade varit dans kvällen innan.
Genom att lyfta på diverse galler och krypa runt tombolan och under dansbanan fick han ofta ihop till ett tvåkronorslir på någon av dåtidens favorithästar till lågt odds.

– Sigge Reuter vann många championat på Umåker på den tiden. Lennart Nygren och Berth Johansson var unga. Det var spänningen man var ute efter. Tävlingsmomentet. Nöjet. Jag spelade mycket fotboll och även lite tennis och det är nog med mig som så många andra som går på trav: vi har idrottsbakgrund och kan tävla vidare hela tiden och känna oss unga.

Åkandet tar fart
Umåkers tävlingar räcker inte. Andra banor drar också och även om flygandet på vägarna minskat blir det fortfarande en hel del resande tillsammans med kompisarna. Elving kör.
Nu när våren är i antågande börjar det riktiga åkandet igen. I sommar hoppas han också få ledigt av frun för den vanliga travsemestern med trav 14 dagar på raken runt omkring i Sverige.
– I slutet av 1980-talet hade jag 240 travbesök något år, jag lovar. Det kanske låter hemskt men en sommar var jag på trav 34 dar i rad. Först travsemestern på tre veckor. Och när vi kom hem så var det ju Umåker, Lycksele, Skellefteå, Boden, Dannero, Solänget…

Mil i bil
Elving är gift och har två barn. Han har en mycket förstående fru.
– Ja, så är det. Vi ställer upp för varandra och hjälper varandra. Hon vet om att jag bara skulle bli ”knepig” om jag inte fick åka på trav.

Det blir ju en hel del mil i bil för Elving, skall vi kalla honom handelsresande i trav. 5000 mil per år då han var som mest i farten till för bara något år sedan.
Men som sagt. Det blir mindre och mindre vägfarande beroende på den nya tidens alla möjligheter att se på trav i tv och direktsänt, från spelbutiken inne i Umeå och på travbanan, dit det bara är en dryg mil från Holmsund.

– Men jag förstår inte vad som skulle få mig att sluta gå på Umåker. När det är trav hemma får det vara vad som helst i vägen, för dit ska jag. När jag fyllde 50 blev det uppvaktning dagen efter. Det var trav på Bergsåker den kvällen. När jag kom hem på natten var hela gatan pyntad av ljusslingor och plakat minns jag, så dom hade kommit ihåg mig ändå!
Familjen och vännerna måste väl ha sagt något om obotlig?
– Ja, hehe dom sa nog det, sa Elving Andersson i intervju 1995.

Text: Mikael Wikner (dåvarande travnet.se)