Leif GW och Stig H på travet

Leif GW Persson i tv-programmet Veckans brott

”Leif GW och Stig H på travet”
Se där en riktig dragarrubrik!
Du kunde inte motstå den va?

Professor Leif GW Persson används hela tiden som ammunition till rubriker i våra kvällstidningar och eftersom det bara fortsätter måste det ju fungera.
GW är arg på Björn Ranelid och GW har bantat och GW om det senaste fallet…

Själv kan jag aldrig bli riktigt less på den här mannen och skulle gladeligen betala för att sitta och prata med honom över en kopp kaffe.
Jag kanske inte skulle vara beredd att punga ut med 16 700 kronor som artisten Justin Bieber tog för det dyraste VIP-paketet när han var i Sverige (plats på konserten och selfie) men kanske ett par tusen ändå?

Leffe GW är underhållande när han är lite gramse och är en sådan man gärna lyssnar till.
Då får det handla om nästan vad som helst.
Han har knäckt konsten att vinna på trav också. Hur nu det har gått till?

Jag småhulkade mig igenom professorns bok ”Gustavs grabb”. Vad fint han skriver om sin pappa. En vacker beskrivning av knegaren Gustav och hans son.
Mamman däremot. Herregud vilken kapning av modern. Leif GW gör verkligen upp med sitt förflutna i boken.

Den där knastertorra humorn han har. Jag kan skratta ihjäl mig.

Han nämner spel på trav också, lite kort så där. Och jag förstår inte ett dugg. Vad menar GW? Kan han inte lära ut tricket bara till mig.
Citat…”de få gånger jag spelat har jag för övrigt alltid vunnit pengar på att göra det. Som när jag spelat på hästar, till exempel, och utnyttjat det faktum att jag inte vet ett dugg om hästar men en hel del om spelteori och sannolikskalkyler och att det tydligen finns helt öppna lopp trots att få riktiga spelare tycks ha fattat det”.

Öppna lopp? Jag blir inte klok på vad han menar.
Det kanske är det vi ska prata om när vi fikar någon gång?

Stig H Johansson är ett annat rubriknamn som håller. Jag bläddrar i de gamla tidningsläggen på Västerbottens-Kuriren för min forskning om lokalhistoria.
Kommer då ofta på mig själv med att stå och läsa om gammalt trav.
Uppslaget ovan är till exempel från juni 1982 på Umåker. Stortrav och full V65-omgång i Umeå och jag var där och lirade mina 10 vinnare och plats och kollade på de fina hästarna.

Vi stod vid staketet den här tiden för att komma riktigt nära alltsammans. Bortre lång syntes inte så bra, upploppen desto bättre.

Stig H var den störste och jag kommer ihåg dubbelsegern han tog på V65. Lass Safari var favorit och allt var i sin ordning. Men hur kunde folk släppa upp Stig H till 14 gånger pengarna på vinnarspelet med en häst som hette Poster?
Minns att vi diskuterade det där ganska högljutt. Stig H liksom. Det var ju bara att lira!
Märkligt. Andra gången han körde på Umåker, stor affischpojke i annonserna – och så får han vinna med en 14-oddsare .

”Det är sannerligen inte ofta Stig H vinner till ett så högt odds”, skrev Sixten ”Blombacka” Jonsson, signaturen ”Six” i Västerbottens-Kuriren.
Blombacka täckte det allmänna på VK:s travuppslag måndagen efter V65-lördagen. Ordinarie travskribenten Kjell ”Bergis” Bergström skrev referatet som vanligt.
(Jag intervjuade Bergis om en sak för en tid sedan, till en kommande travblogg).

V65-raden på Umåker, juni 1982
Gay Key – Torsten Forsell, vinnarodds 19,40
Poster – Stig H Johansson, oddset 14,45
Lass Safari – Stig H Johansson, oddset 2,60
Keeneland – Berth Johansson, odds 1,59
Hambest – Per Jonsson, odds 7,76
Al Joe – Berth Johansson, odds 1,99
Omsättning 10,8 miljoner
601 kuponger med sex rätt fick 5 856 kronor för sexorna, fem rätt gav 139 kronor.

Keeneland vann säkert från ledningen som omgångens största favorit.
Umeåägde Attack Dirt och Jan-Erik Eriksson var bra trea i silverloppet där Lass Safari vann.
Skarvar och Gran var den stora frågan i kallblodens uppgörelse. Viggo Best och Hambest stod med tillägg och skulle få det för tufft trodde man. Nu galopperade båda och Hambest befäste sin position som bästa kallblod i landet just då. Viggo Best spurtade till andrapriset.

Men en dubbel alltså till Stig H som hade med sig fyra hästar till Umåker.
Johansson hade gjort lumpen i Umeå men det var bara hans andra tävlingsdag på travet i Björkarnas stad.
– Jag är mycket nöjd med den här resan. Synd bara att det alltid ska vara så bråttom, sa Stig H som hade lust att stanna till lite för att se sig om i stan.
Dan efter skulle han köra i Danmark, US Thor Viking startade i Copenhagen Cup, så det var bara att skynda vidare.

Stig H Johanssons barn rider och han har besökt Umeå ett par gånger i samband med hopptävlingar berättade han för mig en gång.
Stig H:s tid med hästar på kavalleriförbandet K4 kommer här nedan. En Historieskola jag skrev för Västerbottens-Kuriren i november 2016 och som egentligen ligger bakom så kallade ”betalväggar”.

Stig H Johansson i början av 2000-talet. På den här tiden gjorde han reklam för Rylan Vision, ett företag som försåg bland annat totomatombuden med tipsmagasin i tv.
Foto Kanal 75

Rubrik: Tuff tid för Stig H på K4
(Historieskola av Mikael Wikner i VK,  publicerad november 2016)

Stig H Johansson hålls av många experter som världens genom tiderna främste travtränare.
Han gjorde lumpen med hästar på K4 i Umeå och fick vara med om testerna som ledde till att armén bytte ut hästarna mot bandvagnar.

1963 ryckte Stig H Johansson in på K4 i Umeå. Tidigare samma år hade han tagit sin första seger som kusk och inlett en karriär som pågår än i dag.
6 222 segrar i sulkyn blev det för stortränaren som slutat köra lopp och numera bara tränar hästar.
För ett par år sedan var Solvallatränaren på återbesök i Umeå. Barnen är aktiva inom ridsporten och mellan några tävlingar passade han på att se sig om i staden.
– Jag var och körde där K4 låg tidigare men det hade byggts så mycket att det inte fanns en chans att känna igen fältet där kasernerna och stallarna låg. Umeå har verkligen blivit en stor stad, säger han.
VK:s Historieskolan har tidigare skrivit om Olof Palmes värnpliktstid på K4, åren 1945-1946. Palme fick en gata uppkallad efter sig på Dragonfältet där det även finns vägar som Ridhusgatan och Dressyrgatan.
Stig H Johansson kom till K4 som 18-åring 1963. Moder Svea kallade – men den unge mannen från Forsa i Hälsingland var inte särskilt begeistrad.
– Jag hade börjat jobba som lärling och nyss tagit min första seger, så det kändes inget vidare att rycka in. Men eftersom jag ändå var tvingad sökte jag mig till något jag gillade: hästarna. Jag lärde mig sko på K4 och fick gå en hovslagarutbildning och det har jag haft nytta av hela livet. Jag skodde mycket själv så länge jag hade rygg till det, säger Stig H Johansson.

På Norrlands dragonregemente, K4, handlade mycket om hästar. K4 var vid tiden det enda kvarvarande kavalleriförbandet i landet – och ett av de få i världen – som utbildade beridna hästjägare.
Där utbildades mot slutet årligen 400 ynglingar. 1967 utbildades de sista värnpliktiga i beridna jägarförband vid Norrlands dragoner. Sedan började armén motoriseras.
Övergången till bandvagnar hade föregåtts av en långvarig ”jämförande verksamhet”, som det hette. 1965 togs beslutet om att köpa in fler och bandvagnar.
VK skrev ”Bandvagnsbeslut avhästar nu K4”. De jägarförband som Norrlands dragoner utbildade för arméns krigsorganisation skulle framledes utrustas med bandvagnar i stället för hästar.

Stig H Johansson tio månader på kavalleriregementet blev tuffa. Hans utbildning till soldat infann sig nämligen tiden då hästar skulle vägas mot bandvagnar.
Ur VK: ”Härvid har de båda transportmedlens för- och nackdelar studerats. Chefen för armén har kommit fram till att bandvagnen är det bästa fortskaffningsmedlet”.
Testerna ute i fält beskrevs som hårda och realistiska. Häst- och bandvagnsutrustade förband fick tävla och sattes på avgörande prov.
– Vi låg på övningar i fält större delen av tiden. Minns många övningar i Kiruna bland annat där vi skulle se vem som tog fortast fram på skaren – hästarna eller bandvagnarna. Hästarna var chanslösa naturligtvis och det var löjligt rent av att jämföra så, säger Stig H Johansson.
Han minns långmarscherna då han hade ansvaret för skoningen av hästarna.
– Det blev många tappskor efter vägen med så många hästar. Så det blev många stopp. När jag hade jagat ikapp de övriga och kom fram trött till lägret, var det ofta tid att bryta upp och fortsätta. Tiden på K4 var hård men jag lärde mig mycket, säger Stig H.