Köandet och rusandet till E-läktaren på Solvalla

                          Morgonrusning till E-läktaren elitloppssöndagen 2002.

Elitloppshelg igen. Jag såg mitt första elitlopp på plats  1983 då Ianthin vann och har bara bommat en tre-fyra årgångar sedan dess.  Lumpen 1985 bland annat. 2008 blev jag pappa och vågade inte åka ner utan satt hemma och jobbade för travnet.se och tog emot de andras texter och publicerade. Vilket var tur. Internet var inte så starkt på den tiden.

Jag brukar skryta om att jag och mina kompisar och högst 50 personer till  hör till klicken som var med om att starta hysterin med köandet nattetid utanför grindarna. Natten mot Copiads duell mot Pine Chip 1994 tog allt fart på allvar. Det hade köats nattetid innan det också men just det året blev det extremt.

Bilden ovan är från morgonrusning till E-läktaren elitloppssöndagen 2002.
Ser ni den svårt plågade M Wikner med ett gulblått täcke under armen i mitten? Snett nedanför t h Steve Dellbro.
Några av landets sportchefer syns på bilden. Bland andra Mathias Gustafsson i Gävle. Mannen med E:et på bröstet är René Jensen som ju blivit sportchef i Danmark nu. Någonstans finns också Anders Malmrot som gör sitt första år som elitloppsgeneral på Solvalla.

Lade ut bilden på min facebook för några år sedan och det här var några av kommentarerna:

Anders Malmrot:  ”Länge sedan man hade orange jacka men ser ut att vara ett steg före Stefan Berggren och det känns i alla fall skönt! Vilka tider och pulsen steg genast inför maj månad!”
Magnus Burman: ”Långt framme till höger med Palmer Zonett-tröjan. Intervjuad några timmar senare efter hans vinst;) Lars Wikström lite längre bakom mig.”
Marcus Lindgren: ”Kände knappt igen mig själv! En annan tid, ett annat liv…”
Mathias Gustafsson  ”-94 var jag först (dock efter tjuvstartade från huvudentrén men fick ny chans) och Gry Forsell intervjuade från läktaren, vann en ratt men trodde på en bil.”
Mattias Stenby:  ”Jag är femma från höger från klockan räknat med två filtar under armarna och blå munkjacka. Pinsamt långt efter, men i alla fall före Stefan Berggren som syns långt bak till höger (vänster om han i blå/röd-jacka). Och, ja Mathias – det ser ut som du i gula tröjan.
Ann-Marie Nordin:  ”Är det inte Sten Gradling som cyklar in?”

Ur mitt fotoalbum från Elitloppet 1988, jag är Tarzan, Pecka ser koncentrerad ut. 

Ur mitt fotoalbum från Elitloppet 1988, Mack Lobell i segerdefilering. Vi satt på caféet i början av upploppet den gången.

För några år sedan servade jag en av landets största elitloppsromantiker med fin fakta. Jag hann inte använda den själv den gången så Henrik Ingvarsson fick skriva om balsampoppeln.
Doftminnet är människans starkaste och jag hade luskat fram att det varit trädet balsampoppel som bidragit till elitloppsstämningen under alla år.
Alla tidiga morgnar och nätter vi tog oss till Solvalla för att köa från stallbackssidan. Något i luften. En doft. Just den doften kom över mig under min och lillans väg till dagis en gång. Alltid på samma ställe vid några träd.
En morgon fick jag chansen att fråga några trädbeskärare vad det var för ett slags träd.
Balsampoppeln. Solvallas stallbackssida har många av den sortens träd. En underbar majdoft. ”Namnet anspelar på de angenämt luktande nya knopparna”, som det står i en uppslagsbok.

Elitloppsromantik är också alla dessa morgnar då vi bara satt och pratade eller gick runt på E-läktaren och skakade hand med alla man bara träffade den gången på året. Tiden då det inte var så mycket kommers och lopp under förmiddagarna.
Rätt som det var sprakade det till i högtalarna.
– Hej, det här är ”Skräcken”. Snart åker jag ut och värmer.

 Vi bodde alltid i Upplands-Väsby och måltiderna på Mammas (hamburgerhaket som såg ut som en svamp) var många.
Här visat Fune på pr-hamburgaren Mammas Lyxsmask, en burgare för 350 kronor (1988) med svart kaviar.

Det har skrivits mycket vackert om den trogna publiken på Solvallas E-läktare som sitter där under Elitloppet.
Tack för berömmet säger bland andra jag och Tomas Johansson, i dag på ATG. Vi var nämligen några av pionjärerna som var med och byggde stämningen på den där läktaren.
Under några år i slutet av 1980-talet räckte det med att vara på plats vid åtta- eller niotiden på morgonen på Solvalla för att få några av de bästa platserna (som vi fick sitta och hålla på till våra mera morgontrötta polare kom lommande några timmar senare).
Vi var väl ett tjugotal som kom extra tidigt och hoppade över stängslet och gick och satte oss på läktaren innan entréerna öppnade. Plötsligt ett år var det förbjudet och vi som smitit in fick skamsna lomma ut efter det att ett par poliser ställt sig framför läktaren och hotat bära ut oss.

Därefter blev det att bilda kö vid fem-sextiden på morgonen vilket räckte för att bli några av de första in på Solvalla.
Sedan trappades allt upp. TV4 var där och filmade den ”fanatiska travpubliken” vilket ledde till att Elitloppsfolket någon gång i början av 1990-talet började en klick ur Elitloppspubliken sova över utanför Solvallas entréer. Vi var bland de första med det också, men nu turades vi om mitt gäng från Umeå och Johanssons från Upplands-Väsby.