Berth Johansson lade upp taktiken redan på sekretariatet

Berth i 1000-klubben – VK:s förstasida i mars 1983

Berth Johanssons Memorial på lördag.
Vilket lopp det blev!
Det stora femåringsloppet under Umåker V75 skulle få vilken travarrangör som helst i världen att gnugga händerna. Eller vad sägs om anmälda hästar som Hail Mary, Don Fanucci Zet, Brother Bill, Aramis Bar och Global Adventure för att räkna upp de namnkunnigaste.

Loppet körs för att hedra Umeås ojämförligt störste på tränarsidan.
1709 kusksegrar hann det bli i karriären. 1000:e segern kom i mars 1983 tillsammans med Gissle i V65 (dagens V75) på Solvalla.
Berth Johansson hade nyss varit i Frankrike och tävlat med Al Joe och hade hugg på ytterligare en triumf den där dagen på Solvalla.
Al Joe galopperade dock bort 30 meter i starten men kom tillbaka och slutade tvåa i gulddivisionen.
– Att jag tog den historiska segern med en egen häst var roligt. Men ännu roligare hade det väl varit om jag tagit den med Al Joe som ligger mig varmt om hjärtat, sade Berth i artikeln i Västerbottens-Kuriren.

Nyheten om Berths inträde i 1000-klubben toppade VK:s förstasida.
Det skrevs spaltmil i VK om Berth och hans hästar.
Stallet på Ringvägen var hemvist för några av Sveriges allra största stjärnor. Några av dem var till och med internationellt gångbara.
Big Spender, Song Key, Al Joe och Prince R.S., är bara några av stjärnorna.

Jag skrev Hyllningskvällen år 2000 när Berth skullle sluta köra lopp. ”Kjola” Boström på balkongen till VIP-rummen på Umåker med Berth.

2013 valdes Stig Lindmark från Skellefteå in i Travets Hall Of Fame.
Nu borde det bara vara en tidsfråga innan även Berth Johanssons namn offentliggörs i det sammanhanget.
Journalisterna väljer in hästar och hästfolk från Norge i Hall Of Fame men måste även ta hänsyn till södra- kontra norra Sverige.

1983 hade Berth bara varit tränare i ett par år. Innan jobbade han som bilförsäljare och kombinerade alltså travet med ett civilt jobb.
Hur många kusksegrar som dubbelarbetande amatör? 848 stycken.
Att köra sina hästar själv och träna fram dem och vara med i både elitlopp och Prix d’Amerique, vinna derbyt, SM och dubbla upplagor av Hugo Åbergs Memorial.
Om inte det är kvalificerande för en plats i Hall Of Fame vet jag inte…

I augusti 2000 avtackades Berth Johansson med en egen dag på Umåker och jag rapporterade för Västerbottens-Kurirens räkning. Det var tränares asvked som kusk. Han fortsatte att träna sina hästar.
Under kvällen höll VK:s Bert-Åke Hellberg ett tal där han berättade att tidningen hade publicerat 900 hela sidor om travtränaren under åren i VK.
900 sidor är många tidningssidor. Faktiskt lika mycket som om VK bara skulle trycka tidningar om Berth i en månad. I en hel månad!

Till hyllningskvällen på Umåker hade några av Berths gamla lärlingar och tränarkolleger bjudits in. Kollegerna som firade Umåkers största var Stig Lindmark, Jim Frick, Einar Magnusson, Lars Lindberg och Ola Hansson.

Uppställningen på lärlingssidan var Jan-Erik Erikson, Jan-Olov Persson, Jonas Toft, Sören Östman, Per Pettersson, Per-Arne Lennartsson och Anette Edfeldt.

Berth Johansson i svart kostym tillsammans med gamla kolleger och lärlingar. Per Pettersson intervjuas.
Foto: Mikael Wikner

Johan Edlund intervjuar Jim Frick. I bakgrunden Stig Lindmark tillsammans med Berth.
Foto: Mikael Wikner

På plats under avskedskvällen var också några av Johanssons hästägare under åren samt  Kjell-Olof ”Kjola” Boström som anställdes som chef för Västerbottens Travsällskap 1959 och var banans sekreterare (som det hette) ända till i början av 1990-talet.
(I klippet ovan står Kjola på balkongen)

Under hyllningskvällen blev lovorden många. Kjola Boström passade även på att pika hedersgästen lite.
– Berth var och är en duktig kille. Men tänk att han alltid skulle vara sen med anmälningarna! sa Kjola inför publiken i VIP-logerna.

Travloppen förr i tiden startade nämligen när hästarna anmäldes. Ett kurragömmaspel där det gällde att skrämma bort motståndarna om det gick.
Berth var en mästare i grenen. Kjola kom emellan under anmälningsrundorna som kunde ta dygn.

Kjolas son Håkan Boström jobbade på Umåker 1989 till 2003 med bland annat anmälningar och vet hur det var på pappans tid.

– Anmälningar förr i tiden gick ut på att vänta till alla tränare hade hört av sig. På det gamla kontoret på Umåker var det en disk och en glasruta in till anmälningskontoret där pappa satt. Olle Lindqvist, Berth Johansson, Sigge Reuter med flera kunde vara inne flera gånger. Antingen för att anmäla, ta bort sin redan anmälda häst eller bara förhöra sig om hur många hästar som ”var kvar” som det hette, berättar Håkan Boström.

Berth kunde anmäla Big Spender i något snabblopp och då backade många och strök sina hästar – bara för att i nästa moment stryka Big Spender och sätta dit den sämre Kosmos Kid i stället.

– Big Spender hade varit dålig i det senaste jobbet och då fick Kosmos Kid starta i stället. Och det gick ju aldrig syna det där heller. Men det var många som var bra på det där och anmälningarna tog timmar. ”Jasså är han kvar, då tar jag bort min för då får jag ett femtespår”, säger Håkan och skrattar.

Big Spender vinner derbyt 1985 knappt före Mack The Knife och Stig H johansson.
Foto: TR Bild

Det där tilläts förstås gå alldeles för långt många gånger men eftersom det rackarspelet var tillåtet var det många som utnyttjade det.

I dag anmäler hästfolket sina hästar själva över internet.

– När jag började med anmälningar på Umåker var vi tvungna att skicka ut anmälningslistor med vanlig post. Det var innan faxens tid. Då satt man och kuverterade och skrev adresser. Det var två eller tre dagar mellan första och andra anmälan på den tiden, säger Håkan Boström.

Berth Johansson var eleganten som med små medel kunde få fart på hästarna över ett upplopp. I ”Dunderderbyt” 1985 satt Berth still upploppet ner bakom Big Spender och vann med nos mot Mack The Knife och Stig H Johansson.

I en tidig intervju med VK-journalisten Sixten ”Six” Jonsson berättade Berth att det inte alltid hade varit så. Han förivrade sig några gånger som ung.
18 år fyllda vann Berth sitt första lopp 1951 med pappans Juan Walter.
– Jag använde spöet alldeles för mycket och fick veta det av en journalist på VK som skrev trav på den tiden. Einar Härlin (pseudonymen Stallman) tyckte inte att det hade sett snyggt ut när jag satt och hamrade på Juan Walter när jag vann mitt första lopp. Det blev en tankeställare, säger Berth i artikeln som presenteras i ett utdrag här: