…
Länge sedan jag såg någon bild på detta från våren 1995. Se den genom att klicka på länken.
Här passerade pappa och jag som kanske sista fordon innan Vindelälven bröt igenom vägbanken.
Några militärer stod med armarna utåt och tittade på vägen och jag förstod inte vad jag såg. De såg tydligen sprickorna i vägen.
Det sägs att de stoppade bilarna efter oss och en förare ville köra ändå, han bodde ju så nära. Medan de ordade försvann vägen.
Vårfloden är ibland inte att leka med.
…
En sån underbar dag vi får ha! Den värmer ända in i själen. Med dessa snömängder hoppas jag ändå på kalla nätter och några hyfsade bakslag.
Många norrlänningar bor så pass högt att det inte spelar så stor roll rent personligen, men en värmeexplosion nu skulle kunna kosta samhället mycket. I Vännästrakten minns många 1995 då militären från T3 i Sollefteå, hemvärnet, kommunen, Kaj Johanssons och andra slet. Det gällde att hindra Vindelälven från att översvämma hus och bensinstation och det fanns bekymmer för att järnvägsbron skulle dras med i det stigande flödet.
För många ”låglänta” är det personligt viktigt att det får vara någon hejd på Gumman Tö. Vissa områden i län och land kan få översvämningsproblem även med en utdragen vår.
Med mest tvåsiffriga dagar framöver och ofrusna nätter kan det bli alltför spännande.
Lagom är bäst.
…
Det blev en fin kväll vid Vindelälven, om än kall.
River Film Stories hette timmesprogrammet som visades på storskärm utomhus med mestadels korta filmer med älvanknytning. Den väldiga översvämningen 1938, tidig stumfilm från flottningsepoken och SF-film om tiden då de flesta älvarna byggdes ut och vilka offer det krävde.
Vindelälven är kvar i sitt outbyggda skick. Efter Vännäsby får vattenströmmen göra elström i Stornorrfors turbiner, men då är det i Umeälvens dräkt och namn.
Programmet visas i fler varianter, på flera ställen vid flera älvar de närmaste dagarna. Arrangörer är bl.a. Norrlandsoperan.
Några tog vattenvägen till Slöjdarnas hus ikväll. Vackert var det.
…
Det är mycket som inte är som det brukar vara. Talade tidigare idag med några som ser vattnet komma allt närmare huset och hörde om dem som har det värre.
Samtidigt är det långt ifrån katastroferna som slagit till med både eld och vatten på andra håll de senaste veckorna. När sådant inträffar har varken människan eller det hon byggt så mycket att sätta emot.
Vi är mer beroende än vi vill tro.
…
Det är fruktansvärda berättelser man läser från massakern på Utöya. Den som vet litegrann om vapen och dum-dumkulor kan också ana hur det bitvis såg ut. Jag kan förstå flickan som säger att hon hör djävulen skratta när skotten faller. Hon ser skjutna vänner och hör skyttens skratt. Det finns ondska och onda gärningar.
På ett par ställen på andra sidan jorden pågår andra massmord som jag läst om ikväll. Mer utdragna och lågintensiva, men med ännu fler döda. Al-Shabab hindrar just nu hjälp till miljoner svältoffer i Somalia och miljoner översvämningsdrabbade i Pakistan. Bland dessa är mängder barn. Man hindrar inte bara kristna organisationer att nå drabbade människor. Man hindrar de flesta, bland andra FN:s matprogram WFP. Organisationen har fått 14 medarbetare dödade i Somalia. Där förnekar det islamistiska al-Shabab helt att det är hungersnöd, men medger ”brist på regn”.
Hur många av sin egen befolkning som Nordkorea svältmördat vet ingen. Inte heller hur många Stalin och Mao gjorde sig av med genom svält.
Alla de här formerna av massmord är präglade av ett sorts vansinne. Vrång- eller vanföreställningar som gör att man inte läser omgivningen tillnärmelsevis som den ser ut och därför orsakar enormt lidande.
Det som sker i Korea, Somalia och Pakistan förminskar inte på något sätt det bestialiska terrordåden i Norge. Alla dessa gärningar är fördömelsevärda och onda, oavsett bevekelsegrunderna och föreställningarna som ligger bakom.
Jan
Senaste kommentarerna