Gamla Sears

I dagens VK läste jag Anna Lundstörms korta artikel angående hur namn på affärer och byggnader kommer och går över tiden. Hon har alldeles rätt – min man också fortfarande säger ”Domus” istället för det egentliga namnet, MVG! Artikeln väckte dessutom ett roligt minne från min barndom.

Två gånger om månaden åkte mamma till "downtown" (centrumet) Benton Harbor, som var den största staden närmaste där vi bodde ute på landet. Syftet var framför allt att utföra lite shopping till hushållet men mamma brukade också passa på att träffa en väninna och äta lunch tillsammans på en liten restaurang. Jag fick åka med då och då och direkt efter lunch var jag alltid ivrig att lämna mamma och hennes väninna för att gå runt i centrumet och försöka hitta någon billig leksak med mina veckopengar. 

En gång när vi var i Benton Harbor sade mamma till mig innan hon släppte iväg mig att vi skulle träffas i parkeringen bakom ”Gamla Sears” (Sears var och fortfarande är ett berömt varuhus i USA) om en timme så att jag kunde slippa gå tillbaka till restaurangen. Jag vara bara ungefär 8-9 år gammal och den enda ”Sears” som jag kände var nästan 3 km bort från restaurangen. Jag tyckte att hennes förslag lätt konstigt men som en duktig katolik flicka lydde jag bara hennes förslag.  

Det tog säkert nästan en timme för mig att gå så långt men för mig kändes det som ett riktigt äventyr att kunna gå så långt alldeles ensam! När jag nådde Sears gick jag runt hela dess stora parkeringsområde men hittade inte vår bil! Jag blev lite orolig så jag gick in i affären för att söka hjälp av min fasters man som jobbade där. Nej, han hade inte sett min mamma och han försökte att ringa men det fanns förstås ingen hemma! 

Så, jag gick hela de tre kilometern tillbaka mot restaurangen!  När jag nådde centrumet uppmärksammade ett gäng tonåriga tjejer att jag var orolig och gråtfärdig och de försökte trösta mig med löftet att hjälpa mig hitta mamma. Bara några minuter senare sprang min panikslagna mamma fram till mig och tog mig in i sin famn. Oj, vad hon skämdes när jag förklarade varför jag gick hela vägen till ”Sears” precis som hon bad mig att göra! Den ”Gamla Sears” affären som hon menade var en affär som tog över Searslokalen och som egentligen hette ”Woolworth’s” – och den låg  snett över gaten från restaurangen!   

Så, vi gamlingar måste skärpa oss och försöka hänga med de jämna ändringarna som påverkar vardagen för att inte förvirra våra barn och andra ungdomar!