Lugn vecka

Av , , 6 kommentarer 8

Den här veckan kommer att bli betydligt lugnare för mig och det ser jag verkligen fram emot. Vi har ett aktivt liv och därför har vi nästan alltid någonting att se fram emot. Om drygt en månad kommer vi att åka till Venedig (över Påsk) så jag har äntligen tid att surfa Internet och planera lite mer för den femdagsresa. Vi bokade resan i janurari för att se till att vi fick plats på flyg samt att boka hotellet vi vill bo i men jag har inte haft tid att utreda så mycket om Venedig. Och en nästan exakt en månad efter Venedig skall vi åka till USA. Härligt!

Tonåringen i mig

Av , , Bli först att kommentera 4

Det blev en mycket sen kväll för Kalle och mig igår. Vi hann inte hem från folkmusikfestivalen förrän kl. 02.15 och trots att vi var trötta var vi nästan för hungriga att somna. Så jag slängde alla mina musikväskor och instrument i sina fodral på sängen i gästrummet (som också är mitt musikrum) för att koka vatten och duka bordet för en snabbfika innan vi gick till sängs. Bilden ovan visar röran som ärligt sagt inte är så lång ifrån min vardagsvärld. Jag betraktar mig själv som en ordenlig vuxen kvinna men p.g.a. tonåringen i mig brukar jag tillfälligt slänga rätt så mycket på gästsängen med syfte att plocka bort grejerna senare… ofta mycket senare!

Trots ett par problem och besvikelser var det mycket roligt att vara med på Umefolkfestivalen igår kväll. Ett problem var att ljudutrustningen på Pub Freja inte riktigt fungerade och som följd av det blev vi (New Mountain Music) tvungna att stå på scenen och vänta nästan 30 minuter innan vi kunde börja spela. Jag är mycket tacksam för den tålmodiga publiken som inte gav upp och gick därifrån.

Mycket senare på kvällen spelade O’Grejdi Nua på samma scen men problemen med ljudutrustningen hade då åtgärdats. Kvällens besvikelse var att, enligt ett e-post brev som vi fick, skulle alla musiker åtminstone få en matkupong. Men det blev inte alls någon matkupong! Ni skall bara veta att alla de lokala banden spelade gratis, så det känns som om det minsta Umefolk kunde ha erbjudit var en matkupong! Men tack vare roliga, spontana spelmansstämmor här och där i Folkets Hus och möjligheten att träffa flera bekanta blev den långa kvällen mycket trevlig. Nu är det dags att plocka bort röran från gästsängen.

Snart får jag pusta ut

Av , , Bli först att kommentera 4

Idag är det sista rycket som avslutning på en mycket stressande vecka. Visst är det märkligt att det kan gå flera veckor utan att någonting särskilt intressant händer medan vissa andra veckor är proppfulla av inbokade aktiviteter, träffar och måsten. Jag och även min man har haft utomordentligt mycket att göra den här veckan. Jag blir rätt så imponerad av att vi hann med allt och inte glömde någoting! Dessutom har det vara mycket även på jobbet de senaste veckorna. 

Umefolk festivalen fortsätter idag. Ett stort urval av fantastisk folkmusik, varav mycket skall spelas av duktiga lokala band, kommer att finnas under dagen utspritt i olika lokaler i Folkets Hus. Tidningarna brukar främja bara de kända banden men struntar i de lokala banden. Umetrakten är en guldgruva av duktiga musiker och band, men Umeås kulturnämnd tycks vara bedrövligt dålig på att främja den multikulturella folkmusiken som redan finns lokalt. Umeå kommer att bli kulturstaden 2014 men kultursnobbism tycks råda.

I alla fall kommer Kalle och jag att vara på plats på Folkets Hus i stort sett hela dagen – från kl. 16.00 när mitt bluegrassband skall spela och fram till minst 00.45 när mitt irländska har spelat färdigt. Jag ser fram emot att kunna lyssna på mycket folkmusik emellan tiderna jag själv kommer att spela.

Jag kommer därför att ägna rätt så mycket tid idag på att förbereda till dagens spelningar. Men efter idag tar inbokade spelningar slut ett tag. Trots att jag älskar att spela kommer det är bli skönt att kunna pusta ut och syssla med andra intressen de kommande veckorna.

Nu på lördag

Av , , 2 kommentarer 2

Logon ovan har jag "lånat" från Umefolks hemsida

Om ni inte redan har några planer till den kommande helgen har jag ett bra tips! Umefolks folkmusikfestivalen kommer att köra igång redan på torsdag med en konsert kl. 20. Men på lördag erbjuds otroligt mycket olika folkmusikstilar från kl. 13.30 fram till kl. 01 natten mot söndag!

Jag kommer att spela med tre olika band. New Mountain Music spelar kl. 16.15 och direkt efter den spelning måste jag springa fram till foajén för att hoppa in med Umebydens Spelmansgilles som kommer att spela kl. 16.45. Mitt irländska band, O’Grejdi Nua, kommer att spela kl. 00.15 på Pub Freja och jag lovar att våra låtar kommer att bli mycket medryckande! Kolla här för hela programmet.

Men folkmusikfestivalen erbjuder inte bara lokala band utan världsberömda folkmusikband som kommer att spela i de större salarna i Folketshus. Välkommen till en mycket trevlig dag av folkmusik!

Lika tacksam som mamma

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag tänker ofta på min mamma när vädret är lika gräsligt som det är just nu här i Brån. Hon tyckte normalt mycket synd om hemlösa människor. Men när vädret blev riktigt dåligt blev hon riktigt orolig – delvis med tanke på eventuella hemlösa människor och delvis för att hon var, av någon anledning, nästan sjukligt rädd för att själv bli hemlös. 

Det var svårt för mamma att bli lugn under stormväder. Till exempel, varje gång den kraftiga Michiganblixten slog till under åskväder gjorde hon ett korstecken och bad den här mycket korta bönen:  "Heliga Jesus, Josef och jungfru Maria frälsa oss!"  Under starka snöstormer som vi upplever just nu gick hon nervöst runt till varje fönster i huset, flera gånger, för att titta ut, fastän jag vet inte riktigt varför. Hon var oerhört tacksam för att vi hade ett hus och att hon därför kunde känna sig trygg.

Jag är inte lika rädd för dåligt väder som min mamma var. Men jag är lika tacksam som mamma för att Kalle och jag har ett fint, stabilt och varmt hus att bo i.

Vilken vecka!

Av , , Bli först att kommentera 6

Tack gode Gud att det äntligen är helgen!  Det har blivit mycket för mig den här veckan och nu får jag tid att hinna ikapp med det som jag både vill och bör göra här hemma. Jag har inte varit hemma en enda kväll i veckan p.g.a. olika musikövningar samt två kvällsturer på jobbet, som delvis förklarar varför jag inte har hunnit skriva blogginlägg.  Men när jag har bara två dagar ledighet framför mig är det lite svårt att sätta mina uppgifter i prioriteringsordning. Fast det är inte hela sanningen därför att musikövning här hemma, ensam i mitt musikrum, står alltid längst upp på prioriteringslistan.

Men jag vill också skriva ett par e-post brev, förbereda några videor för att ladda upp till mitt YouTube-konto, ta en promenad med Kalle, sortera bort skräp och gamla, onödiga dokument från lådorna i mitt skrivbord, och gå igenom mina kokböcker för att pröva några nya, läckra middagsrätter. Någon gång mellan middag och Melodifestivalen vill jag ringa mina barn därför att tidskillnaden gör att det är den bästa tiden att ringa. Och nu när Reinfeldt har väckt mitt intresse i min framtidspension vill jag gå igenom alla mina pensionskällor, som finns båda här och i USA, för att få en trovärdig överblick på min kommande pension.

Det är bäst därför om jag slutar skriva detta för att sätta fart på dagen. Trevlig helg allihop!

Inte alls o.k.

Av , , 4 kommentarer 8

De allra flesta svenskar har säkert hört talas om eller såg att Thorsten Flinck tog programledaren Gina Dirawi på rumpan under Melodifestivalens direktsändning i Växjö i lördags. Jag tyckte att det var fullständigt olämpligt men i synnerhet förnedrande i direktsändning för att hon nästan blev tvungen att skoja bort den fräcka händelsen. 

Det finns människor som inte inser händelsen som någon stor grej. Det stod, t.ex. i Aftonbladet att Andreas Lundstedt försvarade Flinck genom att säga – "Det spelar ju ingen roll, det var en liten klapp på rumpan…det är väl inte hela världen". 

Men jag hävdar bestämt att den lilla klappen på rumpan under direktsändning framför miljoner svenskar medförde det starka budskapet att kvinnor trots allt fortfarande betraktas mest som leksaker. Och det gör mig riktigt besviken.

En annorlunda start på arbetsdagen

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag har jobbat som vårdgivare framför allt i operationscentrum i stort sett hela mitt vuxna liv. Trots att det lätt kan bli missuppfattat kan jag därför ärligt säga att den första uppgiften varje dag på jobbet nästan alltid har varit att klä av mig!  Det är kanske lite roligare att säga så i USA där det bara är några få avdelningar t.ex. operation och förlossning vars personal är tvungen att klä om sig inför dagens arbete.

Personalen som jobbar på andra avdelningar i USA:s sjukhus måste köpa (och tvätta) sina egna arbetskläder – fast man får ett litet skatteavdrag för den kostnad när man deklarerar varje år. Dessutom kommer de till jobbet redan klädda för jobbet! Därför blev jag både överraskad och imponerad när jag förstod att all personal som har kontakt med patienter eller risk för blodsmitta här i Sverige är försedda med nytvättade kläder varje dag. Å andra sidan, det är snart 11 år sedan jag jobbade i USA, så det kan ha ändrat nu, men jag betvivlar det.

En mammas kärlek

Av , , Bli först att kommentera 9

Den här tigermamman förlorade sina ungar på grund av för tidig förlossning. Hon blev deprimerad och tappade aptiten som negativt påverkade hennes hälsa. Tigermammans vårdare ansträngde sig att hitta en lösning till problemet, eftersom tigrar är utrotningshotade. Zoologer insvepte därför smågrisar i tiger-mönstrat tyg, och presenterade dem till tigermamman som ivrigt tog emot sina surrogatungar. Tigermamman lugnade sig så snart smågrisarna började dia som blev det första steget mot Tigermammans lyckad återhämtning.

Ja, även en djurmammas kärlek är mycket stark och deras känslor bör respekteras utan att de skall lida på grund av vår okunnighet och ego.