Allsång á la dagens teknik

Av , , Bli först att kommentera 4

Vilken fantastisk tur att vi västerbottningar fick, för andra året i rad, strålande väder under midsommarfirandet! Enligt vår tradition åkte min man och jag till Sävar där jag och mina musikkamrater i Umebygdens Spelmansgille spelade musiken för midsommarfirandet. Direkt efter spelningen åkte vi till Umeå för att vi hade blivit inbjudna av min svägerska och hennes man till middag.

Efter vi hade ätit klart blev vi plötsligt sugna på att sjunga lite allsång. Jag hade förstås gitarren med mig men ingen allsångstext.  Men med hjälp av vår surfplatta som min man kopplade upp till svägerskans WiFi kunde vi hitta hur mycket sångtext som helst! Vi hade så kul att det nästan är svårt att föreställa ett liv utan IT-prylar och internet.. så länge man inte glömmer bort att sätta IT-prylar åt sidan och umgås på riktigt med våra ”levande” nära och kära.

Små städer

Av , , Bli först att kommentera 6

Under vår resa igenom Illinois körde vi igenom många små städer. Livet i små städer är mycket lugnare och tryggare förmodligen för att de flesta invånarna har bott där hela sitt liv och känner området och varandra väldigt väl. Vi fick personligen uppleva den där liten-stads-känslan vid flera tillfällen.

Vi vistades en halvdag i en liten stad för att i första hand besöka ett litet men unikt museum. Vi kom precis på prick kl. 10 när museet skulle öppna, men när vi klev in var museet alldeles tyst och belystes bara av dagsljuset som strömmade igenom fönstren. Jag tände lyset i entrén så att vi kunde börja titta runt lite. Ju djupare in i museet vi gick desto fler lampor jag slog på – inklusive en dator som, enligt skylten, skulle spela en informationsvideo. Efter c:a 15 minuter kom museets ansvarige och bad om ursäkt för sin frånvaro. Han förklarade att han gick för att lämna ett paket till kommunkontoret som låg i närheten.

Vi bodde på ett historiskt hotell en natt i en mycket liten stad. Efter middagen tog vi en lugn promenad för att titta runt. Kalle skojade med att försöka öppna dörren till en annan restaurang som egentligen var stängd, men till vår överraskning var dörren öppen! Vi antog att någon hade glömt låsa dörren och vi kände oss oroliga för den stackare som kanske skulle få sparken för sitt misstag. Morgonen därpå berättade vi för hotellets värdinna om den olåsta restaurangen och väntade en större reaktion. Men värdinnan log och förklarade för oss att ägaren aldrig låser restaurangen i fall någon är hungrig men för fattig att betala!

Vi körde hopplöst vilse en gång långt ute på landet bland flera majsfält. Till slut körde vi fram till en liten by och kom in i postkontoret för att be om hjälp för att hitta highway 1. När jag kom fram till disken skrämde jag livet ur den enda postkontorsarbetaren på plats! Hon lugnade ner sig och förklarade att hon blev skrämde för att hon vanligtvis inte får särskilt många kunder under sitt arbete! Dessutom hade hon ingen aning var highway 1 fanns och ringde en kompis för hjälp!

Dessa händelser skulle aldrig upplevas i större städer! Vad trevligt för småstadsbor – inklusive vi som bor i Brån!

Hans glansiga näsa

Av , , 2 kommentarer 4

Under vår fyra dagars avstickare igenom Illinois besökte vi dess huvudstad, Springfield. USA:s 16:e president, Abraham Lincoln, bodde och jobbade nästa hela sitt vuxna liv i Springfield, och därför finns det gott om olika turistmål angående honom. I stadens utkant finns en kyrkogård som heter Oak Ridge Cemetery där det finns en stor och fin begravningskammare som är trettiosex meter hög. Därinne ligger Lincoln och hans familj.

Blogg_Lincoln, a

Begravningskammaren som syns på bilden ovan är väl skött och besökt av många turister från världen runt. Det finns många symboliska statyer och föremål såväl inuti som utanpå kammaren, så det är värt att haka på en guided tur för att få höra intressanta historier om dem.

 

Blogg_Lincoln, b

Djupt inne i kammaren ligger Lincoln med en mycket stor gravsten ovanpå för att förhindra gravplundring. Mitt emot Lincoln ligger hans fru och söner.

Blogg_Lincoln, c

Ungefär 25 meter utanför huvudentrén till kammaren finns en stor bronsbyst av Lincoln. Bysten skapades av den danske skulptören, Gutzon Borglum som är samma skulptör som skapade de fyra omfantliga ansiktena på berget, Mount Rushmore. Det var inte skulptörens idé att ge Lincoln en glansig näsa utan det blev bara så under åren. Enligt en gammal sägen får man lycka och framgång om man gnuggar Lincolns näsa! Ja, naturligtvis blev jag en av tusentals turister som också gnuggade näsan!

Ett stort problem på sista kvällen

Av , , 1 kommentar 11

Blogg_storm, a

En sista kväll i lugn och ro fick vi inte i år. Med hjälp av bilens strålkastare fick vi extra belysning för att jobba ute i mörkret.

För att klara av olika uppgifter angående att stänga sommarhuset och att nogrannt tänka igenom hemresan i lugn och ro har vi en väldigt bestämd regel – att vara för oss själva hemma i Riverside den sista kvällen inför hemresan till Sverige.

Men den sista kvällen inte alls lugnt i år på grund av en ovanligt stark storm, som heter derecho, som svepte igenom vår del av Michigan, fick vi utföra en stor uppgift som vi inte hade räknat med. Flera stora grenar blåste ner på garageinfarten – bara drygt en meter ifrån hyrbilen! Vi blev tvugna att gå ut så snart stormen hade passerat för att kapa de stora grenarna i mindre hanterliga bitar och dra eller bära dem åt sidan för att kunna åka iväg till flygplasten morgonen därpå.

Bilden ovan visar gren- och rishögen i dagsljus. Rishögen ligger tyvärr kvar eftersom jag inte än har lyckats få kontakt med vår ”trädgubbe” som vi vill anlita för att plocka upp och transportera bort den. Grannarna, som vi anlitar för att titta till huset och sköta om tomten var bortresta när stormen slog till. Jag skall ringa dem imorgon och be dem att anlita någon som kan ta hand om rishögen innan grannskapets ”tjatkärringar” börja gnälla på oss.

Hemma i Brån

Av , , 2 kommentarer 6

IMG_6055

       Bilden som Kalle tog när vi åkte pendeltåg till Chicago.

Ungefär klockan 13.30 idag kom vi hem till Brån efter en lång men bekväm och problemfri flygning från Chicago. Vi har packat upp resväskorna och sysslat med olika saker som man måste syssla med direkt efter en lång resa – delvis för att försöka hålla oss vaken tills en normal svensk sängdags. Vi dåsade lite grann på flyget men det är ingen ersättning för riktig sömn. Vi har varit vakna därför i c:a 33 timmar fastän jag ”fuskade” med en 50-minuters tupplur.

Jag hann inte skriva så många blogginlägg under vår vistelse i USA som jag hade hoppas och det är lätt att skylla på brist av tid. Men  men sanningen är att det inte är särskilt frestande att sitta framför en datorn när det finns andra roliga saker att göra under den något begränsade tiden man har på semester. Därför kommer jag att fortsätta skriva om vår semester under de kommande dagarna trots att det vi är hemma nu.

Melankoli

Av , , Bli först att kommentera 8

Nu har vår härliga USA-semester dessvärre tagit slut för i år. Tack vare tidskillnaden flyger vi iväg på "Michigans torsdag" och kommer hem på "Sveriges fredag".

Mina amerikanska vänner säger att de kommer att sakna mig samtidigt som mina svenska vänner varmt välkomnar mig hem. Det känns ibland lite deppigt när jag symboliskt står mellan två härliga världar varav båda består av trevliga upplevelser och goda vänner. Följden är att jag emellanåt längtar efter det ena eller det andra landet.

Men nu stänger vi datorn för sista gången i år för att köra iväg till O’Hare-flygplatsen i Chicago. Vi ses på andra sidan Atlanten imorgon!

Sista kram

Av , , Bli först att kommentera 7

Det är för mig viktigt att få en ordentlig "hejdå kram" av min dotter, Angela, kvällen innan vi åker tillbaks till Sverige.  Bilden ovan blev den sista "gruppkram" efter flera varma kramar från både Angela och hennes flickvän och sambo, Jen.

Min man tog flera fina bilder under vår vistelse här i år i USA, men den här är min favoritbild!

Barbro har blivit vår bästis

Av , , Bli först att kommentera 4

Vi har kört bilen väldigt mycket här i USA i år! Kors och tvärs och hit och dit mot många olika mål i såväl Michigan som Illinois. Dagen efter vi kom till USA köpte vi ett kontantkort från USA:s största telefonbolag AT&T (Amerikan telefon och telegraf) till en "smartphone" som min svägerska skänkte till mig. AT&T  har förbättrat sitt kontantkort ordentligt i år för att inkludera bl.a. gränslös surfing, samtal, sms och även navigation.

Den där navigationstjänsten har räddat oss många gånger! Eftersom vi har ställt telefonen för att använda det svenska språket hörs en kvinnlig röst som förklarar för oss hur vi skall köra för att komma fram till vårt mål. Navigationsrösten har blivit så pass pålitlig och hjälpsam att vi har döpt den till Barbro.

Vi skall snart åka iväg till ett hus vi aldrig har besökt. Jag skrev därför in adressen i nagivationsfältet för några minuter sedan och sedan la jag telefonen på bordet bredvid datorn. "Barbro" är så ivrig att köra iväg att hon håller på att tjata om att vi skall "kör österut och sedan svänga höger". O.K., Barbro… nu kör vi!

 

Shawneetown

Av , , Bli först att kommentera 7

Shawneetown ligger i "hörnet" av Illinois där Kentucky och Indiana möts

Nu har jag äntligen fått några minuter att sitta i lugn och ro framför datorn, så nu får ni läsa om resten av historien som jag började igår. Som jag skrev, det har varit tre olika huvudstäder i Illinois: Shawneetown, Vandalia och nu Springfield. De flesta svenskar har hört talas om USAs stora städer liksom Chicago, New York, Los Angels och Miami. Men inte ens de flesta amerikaner har hört talas om Shawneetown, Illinois, som idag har c:a 278 invånare.

1803 var Shawneetown var det politiska centrumet – inte bara för Illinois utan också för hela "Northwest Territory" (nordvästra landsområded) – och var lika mäktigt som dagens Washington D.C.! Den allra första nationalbanken byggdes i Shawneetown, så staden blev också en ekonomiskt maktcentrum. Det sägs att politikerna i den då blivande staden, Chicago, bad Shawneetown om en lån för att utveckla sin nya stad, men Shawneetown vägrade "satsa pengar på ett vilt område som aldrig skulle bli någonting!"  USA:s första stadshus byggdes i Shawneetown och det användes i 19 år innan det förstördes av brand.

Istället för att bygga om i Shawneetown,  fattades ett beslut om att flytta huvudstaden lite norrut till Vandalia så att den därmed skulle vara tillgänglig för fler amerikaner. Men de tordes inte flytta huvudstaden längre norrut p.g.a. att de var rädda för de "farliga" Black Hawk-indianderna som bodde mellan Vandalia och Michigansjön!

Dessa historier var helt nya för mig, och jag är oerhört lycklig över att min älskade svenske man är lika intresserad som jag är av USA:s fascinerande historia! Bilden nedanför visar det gamla stadhuset i Vandalia, där Abraham Lincoln började sin karriär som advokat och som nu är ett museum. Bilden längst ner visar dagens stadshus i Springfield.

 Stadshus nummer 2

 

Dagens stadshus i Springfield

1818

Av , , Bli först att kommentera 7

1818 blev Illinois den 21:a delstaten i USA. Den nya staten bestod mest av prärie och ”vilda indianer” och den var då staten som låg längst västerut. Namnet Illinois är ett indianskt ord som betyder ”stam av överlägsna män” d.v.s. de vita människorna som tog landet ifrån de amerikanska indianerna.

Illinois har haft tre huvudstäder sedan dess början, och anledningen till att huvudstaden ändrades tre gånger är en för mig ny och intressant historia. Men jag hinner inte just nu att berätta allt, för att Kalle väntar på mig att sluta detta så att vi kan åka till Kalamazoo för att träffa vänner på en spelmanstämma.

Om detta blogginlägg har gett dig mersmak, återkomma imorgon för att läsa resten av historien! Hej så länge!