I dagens VK läste jag Anna Lundstörms korta artikel angående hur namn på affärer och byggnader kommer och går över tiden. Hon har alldeles rätt – min man också fortfarande säger ”Domus” istället för det egentliga namnet, MVG! Artikeln väckte dessutom ett roligt minne från min barndom.

Två gånger om månaden åkte mamma till "downtown" (centrumet) Benton Harbor, som var den största staden närmaste där vi bodde ute på landet. Syftet var framför allt att utföra lite shopping till hushållet men mamma brukade också passa på att träffa en väninna och äta lunch tillsammans på en liten restaurang. Jag fick åka med då och då och direkt efter lunch var jag alltid ivrig att lämna mamma och hennes väninna för att gå runt i centrumet och försöka hitta någon billig leksak med mina veckopengar. 

En gång när vi var i Benton Harbor sade mamma till mig innan hon släppte iväg mig att vi skulle träffas i parkeringen bakom ”Gamla Sears” (Sears var och fortfarande är ett berömt varuhus i USA) om en timme så att jag kunde slippa gå tillbaka till restaurangen. Jag vara bara ungefär 8-9 år gammal och den enda ”Sears” som jag kände var nästan 3 km bort från restaurangen. Jag tyckte att hennes förslag lätt konstigt men som en duktig katolik flicka lydde jag bara hennes förslag.  

Det tog säkert nästan en timme för mig att gå så långt men för mig kändes det som ett riktigt äventyr att kunna gå så långt alldeles ensam! När jag nådde Sears gick jag runt hela dess stora parkeringsområde men hittade inte vår bil! Jag blev lite orolig så jag gick in i affären för att söka hjälp av min fasters man som jobbade där. Nej, han hade inte sett min mamma och han försökte att ringa men det fanns förstås ingen hemma! 

Så, jag gick hela de tre kilometern tillbaka mot restaurangen!  När jag nådde centrumet uppmärksammade ett gäng tonåriga tjejer att jag var orolig och gråtfärdig och de försökte trösta mig med löftet att hjälpa mig hitta mamma. Bara några minuter senare sprang min panikslagna mamma fram till mig och tog mig in i sin famn. Oj, vad hon skämdes när jag förklarade varför jag gick hela vägen till ”Sears” precis som hon bad mig att göra! Den ”Gamla Sears” affären som hon menade var en affär som tog över Searslokalen och som egentligen hette ”Woolworth’s” – och den låg  snett över gaten från restaurangen!   

Så, vi gamlingar måste skärpa oss och försöka hänga med de jämna ändringarna som påverkar vardagen för att inte förvirra våra barn och andra ungdomar!

Jag fick igår den följande historen via e-post av en arbetskompis. Trots att historien är proppfull av fördomer är den ändå ganska rolig! Jag kunde inte därför motstå frestelsen att dela den med er!

Ett gäng 40-åriga väninnor diskuterade var de skulle mötas för att äta
lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean View
restaurangen därför att kyparna som arbetade där hade så strama byxor och snygga stjärtar.
 
10 år senare vid 50 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas för
att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean View
restaurangen eftersom de hade så god mat och goda viner.
 
10 år senare vid 60 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas för
att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean View
restaurangen eftersom de kunde äta i lugn och ro, och restaurangen hade en fantastisk utsikt over havet.
 
10 år senare vid 70 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas för
att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean View
restaurangen därför att restaurangen var rullstolsvänlig och hade hiss.
 
10 år senare vid 80 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas för
att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean View
restaurangen eftersom de aldrig hade varit där förut.
 
 Skål för att de i alla fall kom ihåg att de var väninnor! (och tack, Gunnel, för skrattet!)

För flera år sedan läste jag en bok som heter ”The Dance of Anger” (Ilskans dans) som skrevs av en amerikansk doktor i psykologi och författaren, Harriot Learner. Boken handlar om förhållandena mellan människor i olika former d.v.s. inte bara kärleksförhållanden utan också förhållanden mellan föräldrar och sina barn, mellan syskon, mellan grannar, mellan arbetskamrater och även mellan allmänheten. Författaren myntade uttrycket "Ilskans dans” för att beskriva hanteringsprocessen i ett förhållande när det uppstår upprepade och olösta irritationer. 

Författaren beskriver väldigt klokt och pedagogiskt i sin bok att ett förhållande består av en serie av beteenden, ageranden och olika sätt att reagera mellan människorna som är iblandade.  Poängen i boken är att det är omöjligt för en person att ändra en annan persons beteende och reaktion oavsett hur mycket man stampar foten i golvet eller skäller på den andra personen. Man måste därför välja mellan att antingen acceptera förhållandet som det är och i så fall leva med konsekvenserna eller våga ”ta ett annat steg i ilskans dans” genom att ändra sitt eget beteende samt sin egen reaktion och perspektiv.

Just nu pågår en kamp i Umeå mellan en butiksägare och Djurrättsalliansen som protesterar över att det finns två vintage-pälsar till salu inne i butiken. Butiksägaren känner sig trakasserad och orolig för att protestanterna skrämmer bort kunder.  Hon har ringt polisen flera gånger men det finns ingenting polisen kan göra eftersom det är helt lagligt att stå och fredligt protestera om det man vill. Samtidig vägrar butiksägaren att låta djurrättsaktivisterna ”vinna” genom att plocka bort pälsarna från butiken.

Själv tycker jag att alla inblandade i den här kampen har rätt att göra och tycka precis som de gör. Hela syftet med att fredligt protestera är ju att starkt uppmuntra ändringar till någonting som upplevas som fel.  Så trots att jag egentligen känner mig helt neutral i frågan tycker jag att den här situationen är ett gott exempel på ”ilskans dans”. Självklart har butiksägaren full rätt att sälja pälsar men samtidigt har hon ett val att antigen behålla pälsarna i butiken för principens skull eller att ta bort dem och försöka sälja dem på ett annat sätt t.ex. via Blocket.  Så valet – och konsekvenserna – är hennes.

Jag älskar programmet "Let’s Dance", men nu måste jag dessvärre komma med lite kritik.

Musiken är en mycket viktig del av dans och ikväll har musikerna och sångaren har varit extra duktiga eftersom de har klarat av väldigt många olika musikgenrer. Så därför tycker jag att musikerna och sångerna borde uppmärksammas mer av TV4 och sina programledare. De förtjäner verkligen beröm!

Nu måste jag synda mig tillbaka till tv-soffan för att lyssna på lokala nyheten!

Som jag skriver detta har jag exakt två timmar kvar här på jobbet. Veckan har gått väldigt fort som är ett positivt tecken att mitt arbete är tillräckligt intressant och roligt och att jag trivs här på NUS.

Men jag trivs också hemma med min käre Kalle och vårt fredagsmys samt en arbetsfri helg. Men, nu är min matrast över så jag måste återgå till jobbet. Trevlig helg allihopa!   

Nu händer det! Det var för ungefär två år sedan att förslaget togs upp men det är först nu att det äntligen kommer att förverkligas! Förslaget handlar om en gammaldans som heter clogging som har sitt ursprung i Appalacherna i USA. Det är precis den här dansen som jag skall lära ut den 26:e mars i Östersund!   

Dansen är väldigt unik och mycket amerikansk därför att dansen utvecklades av invandrarna som flyttade till USA 1700-talet. Inslag av de olika gammaldansstegen från England, Irland, Skottland och Tyskland är det som gör dansen så unik. Det finns även danssteginslag av USA:s ursprungliga befolkning d.v.s. indianerna. En annan sak som gör dansen unik är att man dansar "för sig" d.v.s. man behöver inte en partner för att kunna dansa clogging!

Det blir konsert på kvällen så att dansworkshops deltagare kan öva och visa upp sina nya skickligheter och det är bluegrassbandet, Blue Mountain Boys som kommer att stå för musiken! Dessutom kommer jag att spela och sjunga några låtar som gästmusiker i bandet!   

Jag började dansa clogging ungefär 1984 och jag har sedan dess lärt ut många workshoppar på musikfestivaler i Michigan. Det är otroligt roligt att dansa clogging tack vare såväl själva dansen som musiken som man dansar till. Ni som vill kan delta i workshopen genom att anmäla er via den här länken!

Oj, vad jag ser fram emot till den 26:e mars!

En viktig del av ett välfärdssystem är känslan av trygghet d.v.s. OM någonting oväntat inträffar kommer man att få den hjälp som behövs. Men den successiva nedskärningen av Sveriges välfärdssystem p.g.a. alldeles för många orimliga skattesänkningar de senaste åren är den största anledningen till att mitt hjärta bultar.

För ett par decennier sedan tycks det som om man kunde bli sjukskriven i månader för ont i lilla tån men nu har pendeln svängt för långt åt andra håll. Idag nekas man hjälp även efter svåra fysiska och psykiska skador orsakade av mordförsök!! Vad är det för välfärdssystem när man mår dåligt av ständig oro för att bli sjuk?

Det finns ingenting "ny" angående de "Nya moderaterna". Höger politik är höger politik oavsett hur de klär sig! Höger politik alltid… ALLTID gynnar de rika och sårar de mest utsatta i samhället d.v.s. de fattiga, de gamla, de svaga och de sjuka. Ännu värre är att fler och fler i samhället inte tycks bryr sig så länge som de själva är friska och har pengar i plånboken!

Så, säg "bye bye" till välfärdssystemet och förbereda er till "Lycka-till-systemet… så länge som moderaterna styr Sverige.