Lika tacksam som mamma

Jag tänker ofta på min mamma när vädret är lika gräsligt som det är just nu här i Brån. Hon tyckte normalt mycket synd om hemlösa människor. Men när vädret blev riktigt dåligt blev hon riktigt orolig – delvis med tanke på eventuella hemlösa människor och delvis för att hon var, av någon anledning, nästan sjukligt rädd för att själv bli hemlös. 

Det var svårt för mamma att bli lugn under stormväder. Till exempel, varje gång den kraftiga Michiganblixten slog till under åskväder gjorde hon ett korstecken och bad den här mycket korta bönen:  "Heliga Jesus, Josef och jungfru Maria frälsa oss!"  Under starka snöstormer som vi upplever just nu gick hon nervöst runt till varje fönster i huset, flera gånger, för att titta ut, fastän jag vet inte riktigt varför. Hon var oerhört tacksam för att vi hade ett hus och att hon därför kunde känna sig trygg.

Jag är inte lika rädd för dåligt väder som min mamma var. Men jag är lika tacksam som mamma för att Kalle och jag har ett fint, stabilt och varmt hus att bo i.