Ödet

En allvarlig översvämning uppstod efter några dagars ösregn. Människor blev tvungna att lämna sina hus och ägodelar för att rädda livet. Men en mycket religiös man bestämde sig för att stanna kvar för att Gud skulle rädda honom. Vattnet steg i rasande takt, så mannen klattrade upp på husets tak och började intensivt bönfalla Gud om räddning.  

Ett ungt par kom paddlande förbi i en kanot och erbjöd mannen att hoppa in för att rädda livet. Mannen ropade – "Nej tack… Gud kommer att rädda mig". Trettio minuter senare hade det stigande vattnet nått mannens knän när en familj i en motorbåt stannade och erbjöd mannen den sista platsen i båten. Mannen ropade – "Nej tack… Gud kommer att rädda mig".  En timme senare när vattnet hade nått mannens nacke flög en polishelikopter ovanför mannen. Polisen släppte ut ett rep åt mannen så att han kunde hissas upp i helikoptern. Men den troende mannen bara ropade – "Nej tack… Gud kommer att rädda mig".

Mannen drunknade förstås och medan han stod i kön till pärleporten fick han träffa själva Gud. Den besvikne mannen frågade Gud – "varför räddade du inte mitt liv trots att jag intensivt bönföll Dig om hjälp? Gud ryckte axlarna och svarade – Jag skickade en kanot, en motorbåt och en helikopter… vad mer kunde jag göra?

Om fem timmar åker vi SAS från Umeå till Arlanda för att senare åka vidare till Egypten. Förra veckan var SAS väldigt nära konkurs (kanoten?). Protesterna i Kairo som pågår är så pass oroväckande att vi eventuellt måste hoppa över det planerade besöket i Egyptiska museet (motorbåten?). Igår kväll fick vi världens chock när vi insåg att min mans pass är för gammalt (helikoptern?).

Jag brukar vara en ganska logisk person, men jag måste medge att det känns lite pirrigt. Håll tummarna att vi överlever denna semester.