Död eller levande

– Hur dog din man?
– Jag vill hellre tala om hur han levde!!??

Det känns på något sätt mer naturligt och mer hoppingivande.

 

7 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Du har rätt, jag förstår hur du tänker, men vet också att det på något sätt faller sig naturligt att fråga hur det gick till, fråga mig inte varför. När svärfar blev äldre och han fick veta att någon i hans bekantskaps krets hade dött, så var alltid hans första fråga, hur gammal var han/hon? Han ville på något sätt mäta sig med dom, och om han skulle bli lika gammal eller ung. Fast man kan ju aldrig veta såna saker, lika lite som man kan veta hur man kommer att dö, knepigt. Om man dör en naturlig död, har man med andra ord inte dött av något allvarligt, eller? Önskar dig en trivsam nationaldag.

  2. Miss Minnalainen

    Klart man hellre vill prata om minnen när personen levde men det är väl samma reflex man känner när man skrapat knäna, då frågar ju folk också ”hur gick det till?”.

  3. Annette

    Jag har också tänkt så. Min särbo/kärbo/livskamrat/den man jag skulle bli gammal med dog i cancer för 15 månader sedan. Folk frågar ”vad dog han av?” jag svarar..sen är inte längre samtalet kring honom utan om alla andra som dött och är sjuka. Jag hade hellre velat tala om honom, lite mer…! Men jag förstår andra också, alla är ju inte intresserade egentligen av honom, han är ju död…de har gått vidare på bästa sätt , men inte jag, jo på bästa sätt eller det sätt som fungerar tack o lov.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.