Har just använt epoxylim för att fästa lite grejs. När jag känner lukten av limmet så förnimms jag av en igenkänning. Lukten sitter som fastkladdad i min näsa men inte i samband med att limma.

PLÖTSLIGT vet jag. SAMMA LUKT SOM PERMANENTSVÄTSKA luktade – för 15-20 år sedan. När det var poppis att vara lockig. Eller vad vet jag det kan lukta samma idag?

 Idag lever över 6,6 miljarder människor på jorden. Det gör mig så väldigt liten. Jag brukar tänka på det ganska ofta, hur obetydlig en människa kan vara. Det gör mig himla förvirrad.

Ibland blir jag väldigt glad när jag tänker på det, för att det är otroligt hur en människa kan göra så stor skillnad. Men mest blir jag bara rädd. För jag vill ju också göra skillnad och det känns så svårt. Hur kan jag, bland 6,6 miljarder andra, spela roll?

Och det känns liksom lite hopplöst att spela roll för världen när jag inte ens kan spela roll för mig själv.

En bra sak att fråga sig ibland är: lever jag i nuet eller håller jag bara på att upprepa det förflutna…

 

 Kan gnäll användas i positiv bemärkelse? 



Vad räknas som gnäll? För mig är gnäll något som upprepas många ggr efter varandra och som egentligen inte har så stort värde. MEN vad jag vet så uppstår upprepningar många gånger för att man inte blir HÖRD, eller tror att man blir hörd. Man får ingen bekräftelse från mottagaren att de hört vad man sagt överhuvutaget.



Då måste upprepa budskapet många ggr tills man får ett ja, nej eller mmmm. När man får ett mmmm till svar så kommer rätt ofta ett grymtande och;

– Vad du gnäller och tjatar.

Så gnäll blir det när dessa upprepningar når mottagarens öra för många gånger eftersom denne inte ids svara.

Vad man kan fundera över är att jag sa att informationen inte har så stort värde så kommer nästa fråga – värde hos vem? Värdet är stort hos den som säger orden men betyder inget för den som mottar dem. Eller…

Vilken underbar reklam detta är och JONSERED – all heder till er.
SNART SOMMAR…..

Jag hörde någonstans att 80% av allt beröm vi får under vår livstid, får vi under våra första två levnadsår. Något att fundera över. Vi ska naturligtvis inte flytta mängden beröm ifrån de två viktiga första åren. Men hur kan vi bli lite bättre på att upprätthålla det, när vi vet hur himla bra det får oss att må?