Etikett: Personal

Var finns personalen?

Av , , 2 kommentarer 5

Skriver i Norran tillsammans med gruppledarna för Allians i Västerbotten.

När Region Västerbotten gör bokslut kan vi konstatera att vi har många verksamheter att vara stolta över. Samtidigt ser vi att finansieringen av sjukvården bekostas av framtida skattebetalare. Dagens personal kommer inte att kunna ersättas i den omfattning vi är vana vid. Vården som ges idag kommer inte att kunna garanteras framöver.

 

Under lång tid har den rödgröna majoriteten skjutit tuffa beslut framför sig. Det leder till att regionen står dåligt rustad att möta en lågkonjunktur, hög inflation och en orolig omvärld. Vi måste inse att vi inte kommer att ha råd med allt och vårdens kärnuppdrag måste värnas. Den regionala utvecklingen måste fokusera på att skapa en god livsmiljö och förutsättningar för tillväxt i hela länet.Trots att majoriteten presenterat åtgärdsprogram för att minska antalet anställda som inte jobbar vårdnära, ser vi att så inte blivit fallet. Antalet anställda har sedan 2018 ökat med 357 individer. Av dessa är 235 administratörer, men bara 37 sjuksköterskor. Det sätter fingret på bristande förmåga till politisk styrning.

Redan innan pandemin var vårdköerna i Västerbotten bland de längsta i landet. Nu när andra regioner börjat korta köerna, blir köerna längre i Västerbotten.  En orsak är dålig personalpolitik som gör att man tvingas stänga vårdplatser och skjuta upp operationer. En ny personalpolitik som flyttar beslut ned i organisationen krävs. Personalen behöver tydliga karriärvägar och fungerande löneutveckling. Arbetsmiljön måste förbättras så att regionen kan bli en attraktiv arbetsgivare.

Kurvorna pekar åt fel håll och problemen skjuts på framtiden. Majoriteten har lagt förslag om att minska administrativ överbyggnad. Men när ingen ska bli arbetslös frågar vi hur det ska spara pengar. Alliansen vill gå tuffare fram för att vända utvecklingen. Vi väljer att vara tydliga och ta ansvar över regionens utmaningar och prioritera vårdpersonalen.

Den politiska oförmågan att leda regionen är påtaglig och behovet av en ny ledning har aldrig varit tydligare. Vi ser hur ett växande län både skapar nya möjligheter och nya krav på regionen. Denna utveckling vill vi ta vara på. De utmaningar som regionen står inför går att lösa. Utifrån tuffa men nödvändiga prioriteringar går det att vända utvecklingen.

 

Ökade kostnader för hyrpersonal.

Av , , Bli först att kommentera 3

Regionernas kostnad för hyrpersonal ökar ständigt. För några år sedan jobbade man tillsammans med SKR och fick ner behovet och målet var att regionerna skulle ligga runt 2 % utav den egna personalkostnaden. Många regioner klarade det målet men Region Västerbotten är långt därifrån. Vi ligger på ca det dubba.

Kostnaden för inhyrda sjuksköterskor och läkare ökade med 1,6 miljarder förra året mot 2021 i hela landet. För bemanningsanställda sjuksköterskor ökade kostnaderna från 2,4 miljarder till 3,4 miljarder och för inhyrda läkare från 3,7 till 4,3 miljarder.

I regionerna Blekinge, Gotland Jämtland/Härjedalen, Norrbotten och några till var kostnaderna dubbelt så höga som året innan. Så var det dock inte för Västerbotten för vi har legat på hög nivå hela tiden.

Det är bekymmersamt när slantarna går iväg till hyrpersonal istället för att man kan få till lönenivåerna och arbetsvillkoren i bredd över alla anställda. Samtidigt som vi inte klarar oss utan hyrpersonal för att upprätthålla vården.

Får vara slut med centraliseringsivern!

Av , , Bli först att kommentera 3

Skriver i dagens VK tillsammans med alliansgruppledarna om vikten av ett nära ledarskap. 
Centraliseringen till Regionens hus har gått så långt att verksamhetscheferna för dessa stora enheter har tagits ifrån mandat och befogenhet att styra och därmed förutsättningarna att leda, det skriver oppositionen i Region Västerbotten.

Problemen i region Västerbotten är många och omfattande. Det märks inte minst på de kollapser, vårdkriser och den personalflykt som just nu sker på område efter område. Det som gör situationen ännu mer allvarsam är att regionen står utan en politisk ledning som har ambition att leda verksamheten. Ansvariga socialdemokrater med sina stödpartier i form av Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör sig till offer för omständigheterna och skyller på andra för sina misslyckanden.

Kulmen på detta är när de saknar moralisk kompass och går så långt att de deltar i manifestationer mot sig själva. När verksamheten och dess ledning inte vet vartåt de ska styra så blir en redan svårstyrd organisation ännu svårare att leda. Vi har länge efterlyst tydliga prioriteringar där vård ska gå före annat. Framför allt i vårt tydliga ställningstagande att minst 100 medarbetare som inte jobbar i den direkta vården behöver lämna för att frigöra resurser. Nu vill vi ta ytterligare ett steg för att styra regionen på rätt kurs.

Under minst 20 års tid har regionledningen styrt till alltmer centralisering. Mindre basenheter har samlats ihop till mycket stora centrumbildningar. Nästa steg har varit att bilda än större länskliniker där ledar- och chefsansvar flyttats ifrån orten. Medarbetare har fått en allt större känsla av att närmste chef är schysst, en av oss, men inte den som bestämmer utan det är någon annan som man aldrig har träffat utan bara hört talas om.

Centraliseringen till Regionens hus har gått så långt att verksamhetscheferna för dessa stora enheter har tagits ifrån mandat och befogenhet att styra och därmed förutsättningarna att leda. Exempelvis så tillåts inte en chef med 400 till 500 anställda själv sätta löner utan förväntas följa det Excel-ark som skickats från Regionens hus. Därför är det inte konstigt att en av regionens största fackförbund i form av vårdförbundet väljer att säga upp sitt samverkansavtal med regionen. Ett annat tydligt tecken är att verksamhetschefer flyr på löpande band och många väljer att inte förlänga sina chefsförordnanden.

Vi har under lång tid föreslagit ett tydligare ledarskap på de respektive sjukhusen i form av en platschef. Nu vill vi ta ytterligare ett steg genom att göra länets tre sjukhus till egna resultatenheter med en egen sjukhuschef. Det betyder att sjukhuschefen får ett långtgående mandat och befogenhet att inom given budgetram lösa respektive sjukhus vårduppdrag. För den enskilda kliniken är vår ambition att avdelningschefen får ett väsentligt större mandat, att vara både chef och ledare.

Det innebär också att de mandat och befogenheter som idag finns på regionens hus i Umeå flyttar ut till respektive sjukhus. HR- och ekonomistabsfunktioner blir således en del av sjukhuschefens stab för att kunna lösa sitt uppdrag. De många och otydliga chefsleden blir färre och medarbetare och chefer vet vem som bestämmer. De tre sjukhuscheferna får därmed i uppdrag att lösa en god och nära vård utifrån de givna förutsättningarna som finns i Umeå, Skellefteå och Lycksele. Sjukhuschefen för NUS får ett särskilt uppdrag att värna och utveckla NUS som ett universitetssjukhus och regionsjukhusvård, samtidigt som det lokala uppdraget att lösa hälso- och sjukvård för Umeåregionen behöver prioriteras. Därmed förändras Hälso- och sjukvårdsdirektörens uppdrag i grunden och blir att värna till helheten och en gemensam färdriktning. Vi har idag ett fungerande samarbete mellan sjukhusen där olika vårdingrepp flyttas till ett enskilt sjukhus för att kunna kraftsamla. Det behöver givetvis beaktas och utvecklas i linje med en förändrad organisation.

Vi är väl medvetna om att det inte finns en perfekt organisation och en organisationsförändring i sig löser inte alla problem. Däremot ser vi ett stort behov av att bryta den stora centraliseringsvåg som skett under de senaste årtiondena i vår region. Mandat och befogenhet måste tillbaka till vårdgolvet och den enskilda kliniken eller hälsocentralen. Det löser i sig inte behovet av ytterligare prioriteringar att exempelvis minska på administration och överbyggnad.

Vi har fortsatt mycket stora utmaningar när det gäller att få en fungerande primärvård som kan jobba förebyggande. Det i sig avlastar trycket på sjukhusens akutmottagningar. Trots en förändrad organisation och en minskad överbyggnad kvarstår dock en politisk ledning utan vilja, initiativförmåga eller handlingskraft vilket i sig är den mest problematiska delen av regionens utmaningar. Den går emellertid att byta ut efter valet 2026, men fram till dess kan vi som en konstruktiv opposition peka på en annan väg som regionen kan ta.

Nicklas Sandström (M), Regionråd i opposition

Ewa-May Karlsson (C), Gruppledare

Hans-Inge Smetana (KD), Gruppledare

Maria Lundqvist Brömster (L), Gruppledare

100 måste bort!

Av , , 6 kommentarer 9

Vi måste lägga om personalpolitiken och prioritera den patientnära vården. Skriver tillammans med allianskollegorna i Folkbladet. Det innebär att 100 administrativa tjänster måste bort.

Läget i sjukvården i länet försämras i en allt snabbare takt. Framför allt beror det på bristen på sjuksköterskor som jobbar patientnära i dygnet runt vården. Det är framför allt där som det riktigt vårdtunga arbetet sker.

Utifrån den personalpolitik som den styrande S-majoriteten bedrivit de senaste åren har man värdesatt måndag till fredag på kontorstid högre än dygnet runt arbete.

Det gör att det många gånger inte lönar sig bättre att jobba helger och nätter framför att göra annat vårdarbete eller för den delen byta bana till en administrativ tjänst.

Detta i kombination med att regionen under väldigt lång tid inte prioriterat att hänga på andra aktörer när det kommer till vårdlöner då man helt enkelt inte haft ekonomiska resurser för det. Det gör att regionen ligger i botten när det kommer till olika lönejämförelser mellan Sveriges 21 regioner.

Vi saknar i dagsläget cirka 150 distriktsläkare inom primärvården och bara på NUS cirka 200 sköterskor för att lyckas bemanna tillräckligt många vårdplatser.

I stället har den administrativa överbyggnaden fått växa. Sedan 2018 har administrationen ökat med nästan 20 procent medan antalet sjuksköterskor bara med 1,3 procent. Därtill har vårdplatserna minskat med 9 procent och mängden chefer ökat med samma siffra.

Det har steg för steg lett fram till en ohållbar personalsituation. Vårdpersonalen får inte den uppskattning som de förtjänar. Det har gått så långt att Vårdförbundet har sagt upp samverkansavtalet då man inte upplever att regionen lyssnar. Inte bara facken är kritisk utan även IVO riktar skarp kritik mot regionen.

Det rimmar mycket illa då regionen har som ett av sina mål att vara en god arbetsgivare. Vi kan inte ha en situation där erfaren personal, som vi så väl behöver, lämnar regionen som arbetsgivare. Vissa lämnar yrket helt. Vi saknar i dagsläget cirka 150 distriktsläkare inom primärvården och bara på NUS cirka 200 sköterskor för att lyckas bemanna tillräckligt många vårdplatser.

Det betyder i klartext att minst 100 medarbetare som inte jobbar med vårdnära/direkt patientarbete skulle få lämna regionen.

Alliansen har genom åren lagt fram ett flertal förslag för att på sikt komma till rätta med den allvarliga situation som sjukvården befinner sig i. Något som inte fått gehör från S-majoriteten.

Nu när situationen förvärrats än mer behöver prioriteringarna bli än tuffare. Det innebär att vi har förslag på åtgärder som riktar sig framför allt på att minska den administrativa överbyggnaden, höjda taxor och avgifter samt fokus på att få till en mer sammanhängande vård.

Det betyder i klartext att minst 100 medarbetare som inte jobbar med vårdnära/direkt patientarbete skulle få lämna regionen. Det skulle också betyda att länsborna skulle få betala avgifter och taxor i nivå med övriga riket. Vi väljer att vara tydlig med detta, det menar vi är att ta ansvar för de utmaningar vi står inför. Men vi gör ändå nödvändiga prioriteringar som frigör resurser och satsningar på vårdpersonal. Vårdpersonalen är regionens viktigaste resurs.

Det är först när det finns tillräckligt med personal som det på allvar går att komma till rätta med arbetsmiljö, vårdplatsbrist och ohälsosamma arbetstider.

Region Västerbotten behöver utöver prioriteringar på vårdpersonal en personalpolitik som gör att den nuvarande personalen vill stanna kvar och som lockar framtida medarbetare. Ledarskapet på alla nivåer är helt avgörande för att kunna lyckas med utmaningarna på kort och lång sikt.

Regionen måste åstadkomma ett tillitsfullt och nära ledarskap. Mandat och befogenheter måste flyttas nedåt i organisationen. Första linjens chefer måste ges förutsättningar att kunna leda verksamheterna framåt.

Politiken måste börja lyssna på dem som kan verksamheten bäst – personalen. Vårdpersonalen behöver bli fler som jobbar patientnära. För att detta ska vara möjligt krävs lönesatsningar och en god löneutveckling.

Möjlighet till kompetensutveckling, olika karriärvägar och inflytande är nödvändigt.

Det är först när det finns tillräckligt med personal som det på allvar går att komma till rätta med arbetsmiljö, vårdplatsbrist och ohälsosamma arbetstider.

Allians för Västerbotten

Nicklas Sandström (M)

Regionråd i opposition

Ewa-May Karlsson (C)

Gruppledare

Hans-Inge Smetana (KD)

Gruppledare

Maria Lundqvist Brömster (L)

Gruppledare

Avsaknad av jobb-stressande!

Av , , 10 kommentarer 11

Media speglar nu att man i Vännäs kommun har en stressad vårdpersonal. Det är framför allt inte det myckna arbetet som stressar utan det är avsaknad av arbete.

Orsaken till detta är ursprungligen en motion av vårt nuvarande kommunalråd för en tid sedan. En motion som bifölls av fullmäktige som handlade om att alla anställda i kommunen ska har rätt till heltid. Vi som varit med ett tag vet att vi gjorde samma sak för så där 10 – 15 år sedan. Det var den gången inte många av våra anställda som valde att utöka sin arbetstid och det talades om ”storm i ett vattenglas”.
 
Jag var kritisk då och är lika kritisk nu, och får nu facit att detta inte fungerar. Till majoriteten i Vännäs vill jag säga: – Det finns faktiskt de som t ex väljer att vara hemma längre med sina barn och inte vill jobba heltid. Eller dem som vill minska sin arbetstid för att hjälpa sina föräldrar viss tid eller andra val man gör vissa tider i livet.
 
Dessa människor är för mig samhällets hjältar. Hjältar som väljer att vissa tider göra en ovärderlig samhällsinsats borde även i den socialdemokratiska världen premieras. Dessa ska inte med avtal ”tvingas” arbeta varken heltid eller deltid. Den valfriheten kan vi väl ändå få ha kvar i kommunen.
 
Jag köpte det argument jag då fick höra i debatten: Heltid en rättighet samt deltid en möjlighet. Slogan kommer nog ursprungligen från Kommunal. En av orsakerna till att detta inte fungerar är att det är en rätt stor tröskel att gå till annan arbetsplats för att utöka sin tid eftersom det kanske inte finns utrymme att arbeta ytterligare tid på den arbetsplats man arbetar på eftersom då måste någon av arbetskamraterna minska sin tid om man inte ska utöka kostnaden.
 
Just detta framförde jag i debatten. I samtal med Kommunal så var vi av samma åsikt att om detta ska fungera kan man inte kräva att arbeta mer på sin nuvarande arbetsplats utan man måste gå på flera arbetsplatser för att kunna fullgöra sin utökade arbetstid. Det är inte säkert att någon är sjuk på min arbetsplats så att jag kan fullgöra min utökade arbetstid där.
 
Inte konstigt att medarbetarna blir stressade. Självklart ska man ha rätt till heltid, men samtidigt också rätt till deltid. Och framför allt erbjuda vår duktiga personal möjligheten att utföra sitt arbete på ett tryggt, förutsagt och ett bra sätt. En trygg och välmående medarbetare som väl känner till sitt schema och mår bra i det gör ett bra jobb. Motsatsen vill jag inte vara med om. Behöver jag säga att jag är positiv att frågan nu är uppe igen.

Skamligt Coop!

Av , , 14 kommentarer 13

Åkte förbi och handlade på Coop Forum för nån dag sedan. Som ni säkert sett så håller de på att bygga om i butiken.

När jag stod i kön till kundtjänsten så stod ett helt gäng med personal runt en kassa. De hade nån form av utbildning i den nya kassan.

Samtidigt stod en invandrare och tittade och funderade varför hon inte fick hjälp. Två av kvinnorna från personalen gick fram till henne och talade med hög röst och lite nedlåtande: – Ser du inte att denna kassa inte fungerar du måste gå till en annan. Hon förstod inte riktigt så då talade de ännu högre att hon skulle välja en annan kassa. När hon sen bytte kö tittade de båda personalen på varandra och suckade.
Nån minut efter denna händelse kom en svensk kvinna och gjorde precis samma sak. En av de nyss nämnda kvinnorna bland personalen gick fram till kvinnan och på ett mjukt och trevligt sätt sa hon att man måste byta kassa för de hade utbildning.
 
Jag hade god lust att tala med dessa kvinnors chef. Han stod föresten också runt kassaapparaten och skulle utbilda. Så han borde också hört det som hände. De två kvinnorna ur personalen jag talar om var i 50 års åldern. De borde ha lärt sig bättre. Som personal ska man behandla alla kunder lika. Det borde ligga i kooperationens regler.

Jag måste säga att jag fick avsmak för butiken om man behandlar invandrare på detta sätt. Jag hoppas det var en engångsföreteelse annars kommer inte jag att gynna dem nåt mer.

Skamligt majoriteten!

Av , , 8 kommentarer 13

Så är det då offentligt det som glunkats i korridoren ett tag. Majoriteten tänker lägga ner Orion vår enda intraprenad inom äldreomsogen i vår kommun. För att få rätt historiebeskrivning så var det vårt förra kommunalråd som tyckte att det borde gå få till arbetsplatser även i vår kommun där personalen får ta större ansvar och i och med det göra ett bättre jobb.

Så det har pratats om intraprenader på många kommunstyrelsesammanträden och budgetberedningar och många av oss var besvikna över takten av tillkomna intraprenader. Men vi hade några duktiga människor som ville och Orion kom igång till allas glädje för några år sedan. Eller ”allas” glädje var kanske en överdrift.  Vi har allt sedan denna dag arbetat för att fler intraprenader ska starta i vår kommun. Bedömer att alla partier har varit inne på den linjen förutom Vänstern förståss. Men har jag haft fel? Vill majoriteten följa det fullmäktiga sagt?

Jag har suttit i vård i omsorgsnämnden i 4 år och som deras v ordf. Jag har dessutom varit kontaktpolitiker till äldreboendet Orion. Har varit med på anhörigträffar där anhöriga har uttryckt: – Tänk om det kunde vara så här på alla äldreboenden.  Jag har känt den atmosfär man känner när man kommer in på Orion. Personalen trivs ihop det märks och man gör ett otroligt bra jobb.

Vad är det som är så speciellt med Orion. Jo personalen är delaktig på ett helt annat sätt än i övriga kommunen. Man tar större ansvar, man är mindre sjukskriven, man har bättre resultat och sist man absolut inte minst i och med dessa parametrar så är jag övertygad om att brukarna får en bättre vård. Det säger anhöriga som provat andra boenden.

Och detta vill alltså majoriteten nu lägga ner. Man skyller på att man måste spara pengar. Men är det hela sanningen? Är det samma vilja med intraprenader som gamla kommunalrådet hade? Eller är det nya kvastar som sopar bäst och nu ska allt vara som det alltid har varit.

Vid nästan varje sammanträde vid vård o omsorgsförvaltningen när jag nämnde Orion hörde suckar från företrädare för majoriteten. Det var inte positiva suckar kan jag intyga. Detta gällde inte alla. Majoriteten har en god företrädare som också sitter i arbetsutskottet vid namn Tore som liksom jag månar om Orion. Men är han ensam?

Susanne och ni andra duktiga stå på er. Det kanske är dags att ni tar över hela äldre centret och driver det som intraprenad. Det finns ju som alla känner till ett inriktningsbeslut att äldrecentret i Vännäsby ska drivas som intraprenad framöver. Men även det kanske också är uttalat med kluven tunga från (S)majoriteten.

Behöver jag säga att Kristdemokraterna värnar om den lilla människans eget bestämmande. Så också när det gäller personalen. Så att lägga ner en intraprenad som funkar så bra får majoriteten göra själv. Vi kommer självklart inte att stå bakom detta tilltag.

Tack för 25 år.

Av , , Bli först att kommentera 4

I fredags var det firande av de anställda som jobbat 25 år i vår kommun. 25 år är lång tid och som några av cheferna sa: – Det var en lyckad rekrytering. Eller som en annan chef sa: – Du vet vem du är till för på jobbet. Det var för övrigt en person inom äldreomsorgen och med ens kändes det betydligt tryggare att bli gammal. För i framtiden kommer vi ha allt mindre resurser att röra oss med i förhållande till mängden av uppgifter. Då är det tryckt att ha personal som vet varför man är på jobbet.

Vi fick god mat och stämningen var trevlig runt borden. Menyn bestod av: Grekisk bondsallad med fetaost, oliver, salami, kapris och bröd. Till varmrätt: Oxfilé Wellington med madeirasås och till efterrätt Tiramisa.

 

Efter maten plockade vår personalchef Assar Johansson fram förteckningen och började ropa upp. Tur att varje chef visste vem de skulle tacka för det är inte så lätt för Assar att hålla reda på detta.

 

 

 

 

 

 

 

 
 
 
Dagbarnvårdare har vi alldeles för lite av i vår kommun. Men här har vi en som jobbat i 25 år. Hoppas hon får med sig fler att jobba länge. För vi behöver dagmammorna och dagpapporna i barnomsorgen.

 

 

 

 

Här tackar Bosse ”sina” 25 åringar på Lilja-skolan.
 
 
 
 
 
 
 

 

 

 

Kent tackar  några från vår duktiga hemtjänst-personal.

 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Personal inom äldre-omsorgen upp-märksammades efter sina 25 år.
 
 
 
 
 
 
 

 

 

Slut på monopol

Av , , 8 kommentarer 2

Har inte hunnit följa debatten där hemma ang. Apoteket. Vet att Göran Hägglund har för några dar sen invigt apotek som inte är i monopol längre. Många positiva röster hörs. Men naturligtvis så kommer det också ett antal stönande som kanske i grunden kommer från en viss fastighet på Sveavägen.

 

Men hur som helst så kommer även du som är fundersam till utförsäljningen och omdaningen av apoteket se att detta kommer att gynna dej som medborgare. Nu kommer man att pressa varandra så jag tror vi kommer se lägre priser framöver även här.

 

Det har lyfts fram i debatten att det inte kommer finnas utbildning av personal. Men det ligger ett tydligt krav i upphandlingen att det ska fattas utbildning så det är jag inte det minsta orolig för. Det kommer dessutom tydligt följas upp av departementet.

 

Information i frågan.

Tar av hatten……

Av , , Bli först att kommentera 1

Kom just hem från en trevlig middag. Under balkarna på lägerhyddan har vi varit samlade för att hedra de som arbetat 25 år i kommunen. 25 år är lång tid. Många elever har fått hjälp med allehanda inlärningsaktiviteter under den tiden. Fått hjälp med att lära sig räkna, läsa skriva och att i högre år förkovra den kunskapen ytterligare.

 

Det är också många år av givande hjälp till våra gamla. Att ge de gamla en trygghet som gör att deras liv blir lättare. Att få hjälp med allt ifrån toaletthjälp till att få känna vinden å håret på en trevlig promenad. Ivrigt berättande om sitt liv och kanske i vissa fall pratade om samma saker hela tiden. Men ändå bli bemött av kärlek, omtanke och respekt.

 

Ja detta är vår personals (hjältars) vardag. Och vi politiker har all anledning att ta av oss hatten för alla vardagshjältar där ute. Vardagshjältarna som gör livet drägligt för våra invånare. Tack för att ni finns!  På bilden nedan är inte alla hjältar med för det är svårt att få med alla ca 1000 stycken vardagshjältar kommunen har i Vännäs. Men här se ni dem vi firade idag som har varit våra hjältar i 25 år. Och nedanför bilder på jubilarerna tillsammans med deras chefer och den politiska ledningen för varje förvaltning.