Med all respekt för (s), jag gissar att takhöjden är större hemma hos oss. Respekten för vissa vänsterut har annars vuxit efter att jag blev politiskt engagerad. I många fall och frågor har jag fått se konstruktivt och sunt ekonomiskt tänkande bakom en del av retoriken som i vissa fall övervintrat från andra tider. Nej, nu skulle jag ju vara kritisk!

Jag tänker på detta med takhöjd. Det kan vara svårt med lojaliteten mot partiet, väljarna och samvetet.
För flera år sen blev jag för några enkla frågors skull duktigt utskälld av en partiledare för ett parti jag då röstade på. (Inte ett ljud om denna ’utflykt’ till min länsförbundsordförande Anders Ågren!) Det kändes som om taket i frågan jag tog upp vilade på dörrhandtagen.

Jag tror som sagt takhöjden är än lägre hos (s). När en fråga är beredd finns bara plats för en linje, samvetsfrågor existerar knappast. Då sitter takhöjden inte långt ovanför golvlisterna i en äldre västerbottensgård och det är ålning meddelst hasning som gäller för dem som tänker annorlunda.
När en del företrädare för (s) här talar om ’Alliansens partipiska’ så bör man tänka på de enorma träffytor det egna glashuset har.
Majoritetsbeslut, ja, men så strikt tillämpat som till samvetsofrihet, nej. I de borgerliga partierna tror jag det generellt finns något mer av ’samvetsmån’. För allmänhetens, och inte minst de ungas, förtroende för politik och politiker tror jag att vi ska vara rädda om detta.

Jag sörjer verkligen en del som från regeringshåll både sagts, inte sagts och sagts för sent i FRA-frågan. Jag sörjer att vissa berörda ministrar som nog tänker ungefär som jag inte har kommit ut med det. Hanteringen av denna säkerhets-, frihets- och integritetsfråga har gett oss en väldig uppförsbacke att övervinna.
Tänk att jag får tycka det här. Och säga det dessutom! Nu är jag i.o.f.s. bara en kommunal gräsrot i periferin, men ändå.
Det tog tid och kostsamma felskär att komma dit, men jag är glad att Fredrik R idag säger att han har respekt för att 14 personer (ända upp i partistyrelsen) säger att de varken kan förklara eller försvara FRA-lagen för sina väljare.
Partiet har inte krossat sina ’kritiska vänner’. Takhöjd.

Jag hoppas och tror att det ska gå att ändra lagen. Tror att en ny hållning är på väg, som inte bara är ett knep för att kortsiktigt fixa till en parlamentarisk lösning. Ett litet simpelt trick nu, det skulle göra ont värre. Med bara 3,9 % av väljarna partianslutna har demokratin inte råd med att de känner sig dragna vid näsan av politikerna.

Att det behövs kabelkoll visar det Ryssland gjorde mot Georgien innan stridigheterna. T.ex. 21 juli när man sänkte bl.a. den Georgiske presidentens hemsida. Man arrangerade ett liknande cyberanfall på Estland efter deras flyttning av ett Sovjetmonument. Men integritetsskyddet måste vara så nära det absoluta man kan komma. Det är inte det vi fick i juni.

Jag förstår Mona Sahlins tystnad. När (s) arbetade med en ännu sämre spaningslag (enligt Bodström ) kan det inte vara lätt att både utnyttja FRA-missnöjet till max och samtidigt få den spaning man vill ha.

Jag tycker det är starkt att i Fredrik R:s kläder säga som i går: Att han ’hoppas och tror att det färdiga förslaget ska vara utformat så att socialdemokraterna, om de satt i regeringsställning, ’inte skulle ha några som helst problem med det’.’
Han både visar att (s) arbetar heltid med att knipa opinionspoäng, men vill ändå få till ett resultat som de skulle acceptera om de regerade.

Trots att jag än är osäker om resultatet och nitet om integriteten hos dem båda är jag glad över den statsmannahållning Fredrik har gentemot Mona och hennes parti.
Det handlar också om en sorts takhöjd.

Kika gärna på de här borgerliga bloggarna:

Farmorgun

Minamoderatakarameller

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Reinfeldt, moderaterna, FRA-lagen, integritet, Orwell, kritiska vänner, borgerligt nej

Utan att veta mycket om den nuvarande situationen i Georgien blir man bekymrad. Är det det nyrika, nynationalistiska och nystarka Ryssland som inte helt oväntat börjar agera mot sina tidigare delrepubliker?
Retoriken från högsta ryska håll liknar den gamla från 1939, 1956 och 1968…..
Är det som det kan verka får man hoppas att Georgien inte bara har ett insatsförsvar. Och att omgivningen inte blivit så beroende av rysk energi att man bara sitter fint.

Men det måste väl vara fel. Inom överskådlig tid kan inget hända. Det har vi i demokratisk ordning fattat beslut om.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Georgien, Ryssland, Sovjet, Finska vinterkriget, Ungernkrisen, Pragvåren, försvaret, krigsmakten, insatsförsvar, invasionsförsvar

När jag igår kommenterade Holmlunds önskemål om köttsliga Kinaaffärer så skrev jag att jag att jag inte följt med i svängarna. Det är bra att göra det innan man uttalar sig.

Nu gissar jag att allt bottnade i att en delegation från Sverige varit och lobbat för svensk köttexport till Kina. Inte nödvändigtvis med svenska råvaror. De IKEA-köttbullar det t.ex. handlar om har inte svensk råvara.
Kineserna vill ha bra, friskt och pålitligt svenskt kött, det kan man förstå. Det jag inte förstått är att de också är intresserade av saker vi inte tar vara på, eller har svårt att sälja. Som t.ex. kyckling- och grisfötter.

Kina är ju ’världens verkstad’, därifrån kommer många skepp lastade. Finns det inte plats för kycklingtassarna som inte alltför miljöbelastande ’returgods’? Kunde sånt verkligen mätta några någonstans är det ju positivt.
Holmlund har nog minst fel. Sälj till Kina, inte bara köp.
Jag skulle vilja syna hur många kilo kinesiska varor som nejsägarna köper varje år.

Apropå idén att vi ska undvika köttproduktion i Sverige för att nå landets miljömål.
Pruttar kossorna mindre i länderna från vilka vi nu importerar 40-50% av vårt kött? Är frakten hit miljöneutral? Tror inte det.
Är det här ännu ett exempel på svenska ’miljökullerbyttor’? ’Stoppa verksamheten i Sverige så att den kan flytta utomlands och så köper vi produkten därifrån!’

Ät gärna mer miljövänligt. Men visst vore det bra om vi t.ex. kunde göra mer biogas och minska utsläppen från djuren via gödseln. Finns fler möjligheter?

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om kött, köttproduktion, köttexport, bönder, jordbruk, handel, frihandel, livsmedel, miljö, miljöpåverkan, växthusgaser från djur,

I Göteborgsposten idag finns en läsvärd artikel där Wilhelm Agrell lyfter fram rötterna för svensk övervakning. Den korta artikeln har sina intressanta avsnitt.
Agrell är professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet.

Göteborgsposten

Jag önskar att det inte skulle behövas, men här nedan finner du lite text och en bild som visar hur ALLT VISST SKA KOPIERAS TILL FRA när vi sänder något som går över landgränsen och vänder. T.ex. allt som går via hotmail, google o.s.v.

Allt kopieras

Umeås kommunalråd Lennart holmlund skriver i dag om att vi bör sälja kött till Kina. Jag har nog inte följt med i turerna innan, men en fråga anmäler sig i alla fall….

Vilket kött då? Vi har nog inget att sälja. Vi har för få bönder i förhållande till våra behov.

Statistiken som finns är från 2006 och siffrorna varierar mellan köttslagen. Läser man statistiken ser man i alla fall att vi importerar ca hälften av allt kött vi äter. Det finns en liten export, men den är verkligen liten den.

’Avbondefieringen’ har lyckats lite för bra kanske.

http://www.meatinfo.com/konsument/artiklar/readone.php?categoryID=157&id=749&avdelning=konsument

Läs även andra bloggares åsikter om bönder, köttproduktion, köttimport, köttexport, jordbruk, matproduktion

Fredrik Reinfeldt har haft pressträff och säger att han är öppen för förändringar i FRA-lagen.
Välkommet! Mer information kommer väl framöver idag.
Hoppas att det är ett skarpt skott.

Ingvar Åkesson, boss på FRA, verkar inte ha farit alldeles rakt fram med sanningen i sin chat på DN i går. Om detta kan man läsa på SvD:s ledarblogg ’Rondelldebatt’ SvD:s ledarblogg
Generaldirektör Åkesson har däremot inget emot förändringar i lagen som oroar breda lager i Sverige. Om det nu är sant, det stod i Expressen. Lite glad blev jag i alla fall. Förändringar behövs.

Under min rektorsutbildning försökte våra lärare nöta in nödvändigheten av att vara demokratiska, kommunicerande och lärande ledare. DKL var förkortningen som till och med broderades in på kepsar som vi fick till vår examen……

Att Ingvar Å nu trots allt visat ansatser att försöka vara kommunicerande, lärande och demokratisk när han öppnar för detta är bra. I grunden tror jag att han är en bra och pliktrogen tjänsteman.
Ska detta tolkas som en öppningssignal (!) till en kompletterande kompromiss, eller bara till intet förpliktigande ord? Tyvärr är han inte ansvarig politiker, men något kan det betyda då FRA tidigare verkar ha satt mycket av agendan själva.

Mer oroad är jag av att mina högst ansvariga vänner verkar blanda samman respektfullt lyssnande och dialog med svaghet. Detta beteende kan komma att kosta mer än man tror.
Jag stödjer Alliansregeringen, vill ha den kvar och vill vara lojal. Jag tror att Fredrik R är den bästa statsminister som står till buds. Ändå är jag lika oroad angående masscanningslagen. Jag anser inte att den i nuvarande form är kompatibel med rättssamhällets och moderaternas principer.

Oroad är jag också av att så pass många vänjer sig vid det integritetens systemskifte som nu byggs in för framtida makthavare att utnyttja.
Viker många ner så kommer det också fram fler som uttalar sig emot lagens utformning. Härom dagen mötte jag några moderata pensionärer i Norrbotten som delade min syn fullt ut.

Med anledning av ’svikar-anklagelserna’ mot de ofta insatta moderater och alliansare som ifrågastätter FRA-lagens utforming vill jag säga:
Jag vill ha ett starkt försvar, starkare än regeringen. Jag är positiv till säkerhetspolis och underrättelsetjänst, anser att vi behöver signalspaning, förmodligen tyvärr även i kabel – men då med oberoende realtidsgranskning och kontroll av sökparametrarna enligt Wilhelm Agrells förslag.

Man kan vara övertygad motståndare till masscanning utan att hålla på med fuffens på nätet. De som varken fildelar eller laddar barnporr och inte tänkt sälja den sista eventuella militärhemligheten till ryssen.
Tyvärr mumlas det ibland om att det är just fildelare, skummisar och allmänt opålitliga som reagerar mot FRA-lagen. Det är riktigt lågt.

Det kan komma en dag då de som Inte håller på med fuffens blir föremål för riktad eller oauktoriserad sporadisk avlyssning om möjligheten finns. Den dagen kan vara närmare än vi tror, nu när väldigt diffusa nyttoaspekter gör att så många lättvindigt och lydigt säger tack och hej till rättsprinciper och ideologi.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Alliansen, moderaterna, politik, partipolitik, Borgerligt nej, integritet, storebror, övervakning

Det här är en direkt inkopiering från SvD:s ledarblogg idag 15:12, signerad Sanna Rayman:

Rondelldebatt

I går chattade Försvarets radioanstalts chef Ingvar Åkesson med DN:s läsare och enligt tidningen kom det in smått otroliga 550 frågor till chatten. Det mest slående i diskussionen dyker upp redan tidigt, då signaturen ’Mikael’ frågar följande:

– Kommer FRA att få tillgång till en kopia på all gränsöverskridande trafik?

Åkesson inleder häpnadsväckande nog sitt svar med ett ’Nej’ och fortsätter sedan att förklara att ’endast en mycket liten del av trafiken är intressant från underrättelsesynpunkt, och endast den delen kommer att filtreras med hjälp av sökbegrepp’.

Här har vi problemet med FRA-debatten i ett nötskal. Förespråkarna har valt att konsekvent låtsas som om kritikerna bara missförstår och de gör det i en utsträckning där man till slut faktiskt slirar på sanningen.

I lagtexten står som följer:
’De trådägande operatörerna skall till särskilda samverkanspunkter överföra all trafik som förs över Sveriges gräns.’ (min fetning)

Den formuleringen torde föranleda ett ’Ja’ och inte ett ’Nej’ på medborgare Mikaels fråga. Ty hans fråga handlade om tillgång och inte om vad som därefter betraktas som intressant eller ej.

När FRA-förespråkarna, vare sig det är FRA-chefen eller försvarsminister Tolgfors, gång på gång struntar i att på ett tydligt och ärligt sätt bemöta denna avgörande punkt i kritiken styr de debatten i cirklar, i stället för att svänga ur rondellen. För alliansanhängare är detta, som jag redan påpekat, en särskilt stor sorg.

Nästa vecka börjar personalen på Mariaskolan på Mariehem i Umeå där jag är rektor. Min fru och personalen på vår förskola Klippan har börjat idag.
Det har sina sidor att som makar arbeta på samma ställe. Det är bra att vi har huvuddelen av arbetet i olika ändar av skolan. Både fysiskt och åldersmässigt. Hon med växande ledarskap och verksamhet inom förskolan och de lägre stadierna. Jag har haft relativt mycket elevtid på högstadiet, förutom rektorskapet.

Vi är en ’byskola’ i stan, har en förskoleavdelning och i fjol knappt 50 elever från sexårs till nian. Är man människointresserad kan en skola vara en drömarbetsplats ibland, t.ex då man får känna att man får vara med och ’göra skillnad för någon’. En uppgift som alla vuxna i skolan har, den som inte förstår det bör arbeta någon annanstans.
Att göra skillnad, ja. För en alldeles vanlig elev, eller kanske för någon som haft det stökigt på sin förra skola så att utveckling och trygghet alls inte blivit vad den skulle vara. Eller någon som verkligen gillar skolan, men inte ’fått’ tycka det. Som eventuellt varit för begåvad för att bli riktigt accepterad. Kanske för någon som tidigt börjat tveka om skolan är ett bra ställe. Eller någon som livet igenom har att slåss mot ett funktionshinder.
Med sådana hinder följer ofta stor och svårkanaliserad energi. Om denna har svårt att få ’markkontakt’ i ordinärt skolarbete är det viktigt att eleven får hitta ett område där man får känna att man behövs, kan bidra, räknas.

Jag har några favorithistorier om sånt. Den som följer kan berättas för att den inte kommer från Mariaskolan eller Umeå:
En högstadieelev hade trots betydande insatser haft stora problem genom hela skolan. Jag vet inte vilken social situation han hade eller eventuellt vilket funktionshinder, men det var gott om svårigheter och ouppnådda mål. Svårigheterna att fokusera, särskilt under ’friare former’, kostade både lärare och medelever väldigt mycket när den inneboende ’initiativkraften’ skulle ut. Främst kostade svårigheterna honom själv mycket frustration. (När det blir riktigt tungt och man känner sig värdelös är det inte alldeles ovanligt med självmordstankar, jag vet inte hur det var här)
Det enda han med säkerhet var intresserad av var telefoner. Någon kontaktade ett par mobilbutiker, en verkade passa bra och grabben fick ha ’anpassad studiegång’ där. Alltså möjlighet att få göra en del av skoltiden som arbetspraktik.
Problemen hade varit markanta att han fick börja med ett antal helveckor i butiken.
Han började som allmän hjälpreda, men började snabbt sälja när kunnande och social förmåga visade sig.
Efter någon månad hade det mobilkunniga yrvädret vunnit en säljtävling mobilkedjan utlyst och han fick ta emot ett inte obetydligt pengapris. Läraren var med när han fick ta emot det av någon från kedjans ledning.
Grabben var nästan vindögd och pendlade mellan förlägenhet och stolthet när han fick ta emot beröm som inte var ’pedagogisk fejk’, utan rakt, ärligt och välförtjänt.
Det här var början till en period där han delvis jobbade på butiken och delvis gick i skolan. Han var samma person, men han hade en motivation man aldrig sett tidigare och som också syntes i betygen. Det fanns en framtid, trots allt.

Trots allt kan det vara lättare att hjälpa ’stökgrabbar’ än flickor med samma eventuella funktionshinder, som kanske vänder allt in mot ett mer svåråtkomligt inre. Det är ofta en större utmaning.

Jag är glad över flera förändringar som nu kommer i skolan, inte minst att betygen kommer i sexan. På sina håll har det funnits flum, men det är inte flum att inse att 2000-talets elever inte är 1960-talets. Den relations- och informationsstress, de funktionshinder som tycks bli vanligare och den ’bokbefriade’ miljö många lever i gör att det krävs så oerhört mycket mer än förr. Inte minst i invandrartäta områden. Det räcker inte bara med att ’peka med hela handen’.
Man kan diskutera ihjäl sig omkring vad allt beror på och vad som fattas, men faktum kvarstår. Det är skillnad. En del pedagogiska uppfinningar påverkar också. Allt har inte passat alla. Kraven idag är också skyhögt större än de var när jag gick i skolan, om man ska läsa de många målen och ta dem på allvar. Så är det faktiskt.

För mig som rektor svävar nu en del problem omkring på heltid inne i mitt begränsade huvud. De knepigaste är de som inte är möjliga att påverka. Några verksamheter är fulla, i andra finns luckor. Det skulle behövas en svensklärare på ett antal timmar i högstadiet m.m. Och så finns det något som heter ekonomi.

Intresant

Läs även andra bloggares åsikter om skolan, grundskolan, elever, lärare, friskolor, funktionshinder,

Det är inte få som jobbar för sverigedemokraterna. Dit hör en del andra partiers företrädare och en väldig mängd ungdomar som söker lite röj och allmän action.

Man undrar ibland om nazistorganisationerna (jag sätter inte likhetstecken mellan dem och sd) och buketten borta på den yttre vänsterkanten har någon gemensam ’branschförening’? Det vore ju inte konstigt. Det känns som om de har ett ömsesidigt beroendeförhållande som liknar sladderpressens och ’såpakändisarnas’ m.fl.

De flickor och pojkar som nu med chica utstyrslar och glittrande och ibland hatfyllda ögon lyfter sd:s popularitetssiffror över spärrar och förväntningar vet nog inte vad de gör. Eller är det så illa att de gör det? Kanske nästan ser fram emot att sd blir ännu större? Att polisen ändå mer kraftfullt måste skydda sd:s lagliga rätt att ha möten? Allt för att få förverkliga sig och sin radikalitet ännu mer? Kanske till och med få till ett riktigt asröj med kravaller, fönsterkrossning och hela kitet? Nåt man kan sitta och brodera ut vid någon gemenskapskänslans lägereld någonstans?.
Jag har sett sånt tre gånger på nära håll och sett förstörelselustan glöda i ögonen på människor. Kaos har inget med demokrati att göra. Anarki hjälper bara den på något sätt starke, inte samhället och den svage.

Tyvärr är jag rädd att det kan finnas en och annan mamma, pappa, momor och farfar som minns ungdomens radikala tider och skäms för sitt oengagerade egoliv och därför utan att tänka tanken ut uppmuntrar sina unga söta demokratidödgrävare.
Tänk om de kunde hjälpa sina älskade unga att engagera sig till nytta. De behövs.

Demokratiplantan är skör när flertalet är så hjärtinnerligt ointresserade av att sätta av tid till att vårda, eller kanske vara en del av den. Jag tror att vänstergänget som gjorde något av sd:s möte på torget i Umeå idag är ett ännu värre hot mot den plantan än de sverigedemokrater jag av hjärta och hjärna hade önskat en fortsatt marginaltillvaro.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om partipolitik, engagemang, samhällsengagemang, anarki, autonoma, sverigedemokraterna, politik, vänstergrupper, demokrati, kaos