Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

En underbar avslutning

Vi har haft skolavslutning på Mariaskolan ikväll. Den sista för mig och Agneta som anställda och ansvariga. Nu tar snart Carin Lingmalm över helt som rektor.

Det var en väldigt fin skolavslutning. Duktiga elever som förvånade med sina olika framträdanden, allt under ledning av två tjejer i nian. Flera i avgångsklassen höll tal för alla församlade, som traditionen bjuder på vår lilla skola. Några hade tänkt backa ur, men tog det spontant när tiden kom. Stora flickor och pojkar. Några har växt massor på ganska kort tid,  jag tänker inte främst på längden.

Jag kom på att jag är ganska medeltida ändå. Några anser kanske att jag är det i allmänhet, men i en mening håller jag med fullt ut. Männen på medeltiden grät. Ärrade krigare kunde gråta floder i offentliga sammanhang. Vid avsked, dödsbäddar och efter strider då de förlorat vänner. De skämdes inte ett dugg.

Jag grät inte så, men nog rann tårarna ibland. Den här skolan, de här eleverna, helheten har varit långt mer än ett jobb. Några som nu stod där ensamma och sjöng eller höll taj har gjort betydande "resor".

Förutom bibelorden om det allra viktigaste och lite annat som jag nämnde innan betygsutdelningen så gav jag dem ett praktiskt råd för framtiden. Att alltid försöka få gruppen dit de kommer att fungera. Det är otroligt vad som kan uträttas i och med en grupp där de som ingår har något av den inställningen. Det är mycket som kan ske med individerna där, vad de kan komma att utföra i en tillåtande, lyftande och sporrande miljö. Det ligger en del i det han sa Göran P, "Alla ska med". Det är inte minst ett individuellt ansvar att se till att det drar i den riktningen. Det är inte alltid och för alla det fungerar, men det är värt sina försök.

(Å andra sidan är det minst lika anmärkningsvärt hur man kan kväsa det mesta och få väldigt lite ut av resurserna i en grupp när en exkluderande, en "uteslutande", atmosfär råder. Där mobbing, kränkningar, osynliggörande och innegäng får frodas och härja fritt.)

Agneta och jag har fått mycket med oss hem, blommor, marmelad och dessutom fina avskedsgåvor från skolans styrelse. Det allra finaste vi fick med är dock andra saker från buketten av underbara och högst olika elever.

Tack ska ni ha, alla barn, unga och vuxna i och kring Mariaskolan!

 

Etiketter: , , ,

4 kommentarer

  1. Karl-Gustav Sjöström

    Jag försöker sätta mig i hur det måste ha känts för er, dig och Agneta alltså utan att förstås kunna göra det fullt ut.

    Här sitter f.ö. en annan ”medeltida” man med en just nu färdigpackad resväska och en likaledes färdigpackad ”carry on” -väska

  2. Jan Nilsson

    Svar till Karl-Gustav Sjöström (2010-06-11 04:10)
    Om inte vi riktigt kan sortera ut hur vi känner är det knappast lätt för någon annan. 🙂 Att vara medeltida på sättet att man har kontakt med sitt känsloliv är inte farligt. Tror det förhållandet kan vara med och hålla en vital. Tror du inte?
    Önskar er välkomna tillbaka till ett just nu solbelyst och fräschgrönt Vännäslandskap. Kan hända att det regnar när ni kommer, men regnet är också en förutsättning för livet.

  3. ex elev

    Jan Nilsson du har varit under mina år på skolan en riktigt grymt bra lärare och rektor 🙂
    Det är tråkigt att du nu slutar men samtidigt förtjänar du lite lugn nu!!
    Jag tror att mariaskolan utan Jan kommer bli lite tomt!

    Allt goott!

  4. Jan Nilsson

    Svar till ex elev (2010-06-11 16:08)
    Tack, ex-eleven! Det var vänligt sagt. Vi får väl se hur det blir med lugnet och tomheten. Det skulle kunna bli andra ställen där det händer en del, men man vet inte. Idag kom jag på mig själv med att fundera på en dag i veckan då man skulle kunna titta in på skolan med regelbundenhet. Alldeles tomt blir det knappast. 🙂

    Önskar dig också allt gott!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.