Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Västerbottens landskapsdjur

En sådan här dag är man kanske mer uppmärksam på omgivningen än annars. Jag fick i alla fall stanna några gånger på vägen in till firandet i Vännäs. Det dök upp bilder på vägen.

Först var det flaggan som visade sig när man kom längst upp på kyrkbacken.

Sen var det Västerbottens landskapsdjur, storspoven. Världens största vadare som faktiskt kan vara en meter mellan vingspetsarna och låter lite vemodig i tonen.

Min mamma avskyr de här blommorna. Men, mamsen, visst är de nästan vackra ändå?

Etiketter: , , , , , ,

6 kommentarer

  1. Birgitta J:n

    Låter storspoven vemodig? Det har jag aldrig tänkt på. Jag vet bara att den låter så mycket sommar!
    Har knappt hört den här i Umeå – fast det kan bero på att de 27 mm:s-glasen-fönstren har varit stängda!?

    Fast de står ju ofta på glänt..

  2. Jan Nilsson

    Svar till Birgitta J:n (2011-06-07 09:44)
    När den ”går ner” i slutet på drillen som den gör ibland, då tycker jag den låter lite norrländskt vemodig. Det gör den inte alltid.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.