…
Vi har all anledning att vara glada över och att fira vårt Sverige. Även om valet av datum kan kännas lite diffust för de flesta.
Jag vet inte hur man fått fram det, men det känns lite märkligt att fler svenska medborgare med utomeuropeisk härkomst än med svensk sägs fira nationaldagen. Tar vi självbestämmandet och landet så självklart?
I Europa högtidlighålls en annan dag den sjätte juni. D-dagen då 150 000 yngre män korsade Engelska kanalen för att driva tillbaka och krossa nazismens barbari. I dag är det 75 år sedan. Utan de dödades, de överlevandes, deras anhörigas och länders offer hade Europa, Norden och Sverige kunnat se väldigt annorlunda ut. Antingen Hitler fått regera, eller Sovjet hade fått sköta hela utdrivningen och sedan sätta sin gräns vid Engelska kanalen. Då hade vi haft en annan utveckling och vuxit upp i en annan värld.
Nämnas bör att väldigt många amerikanska svenskättlingar och svenskfödda invandrare var med på D-dagen och i kriget för övrigt. Tack för det!
.jpg)
Idag, eller igår, har jag festat. Två nationaldagsfiranden, ett på vardera sidan Tvärån. Därtill ett 30-årsfirande och en examensfest. De två sista var tack och lov samorganiserade.
Senaste kommentarerna