…
Att var och en som kan arbeta får arbeta är viktigt för både samhälle och individ. Inte minst för dem som inte kan arbeta.

Nästan alla av oss drabbas någon gång av att inte kunna arbeta. Vanligen handlar det om korta perioder, men för några blir bortavaron längre.
En sjuka i vårt samhälle är att många som varit borta en längre tid konsekvent blir bortvalda i närmast alla sammanhang, utan närmare reflektion. Trots att det idag finns många vägar och verktyg att tillgå för att underlätta ”återinträdet”.

Ingen ska säga att det i dessa lägen är lättare att komma in i offentliga än privata verksamheter. Alla ”ser om sitt hus”. Vi som är politiskt verksamma i kommuner, landsting och stat vet också att få verksamheter är så obenägna att ta emot praktikanter som våra. Detta dessutom i ett läge då pensioneringarna inom vården ökar och andelen sökande till utbildningarna minskar.

Låt oss sträva efter att bjuda in till arbetsmarknaden istället för att stänga ute. Nyttja verktygen som finns och ta vara på människorna som vill bidra. Inte minst inom kommuner och landsting där arbetskraftsbehoven kommer att bli väldigt stora.