Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: utbildning

Orätt av Region Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 23


Petter Bergner har i dagens VK en mycket bra och viktig artikel om Region Västerbottens orättvisa behandling av de rörelsedrivna folkhögskolorna.

De återigen allt viktigare folkhögskolorna har finansiering från både stat och region, tidigare landsting. Det mesta kommer från staten.
Region Västerbotten sticker ut rejält. Här betalar man ca 850 kronor per kursdeltagarvecka till sina egna skolor. Civilsamhällets ( rörelsedrivna) skolor får 209 kronor per vecka via en klumpsumma på drygt 7 700 000 till Dalkarlså, Strömbäck, Edelvik, Medlefors och Solvik. En summa som legat fast sedan 1998, utan ens indexuppräkning. Löner, hyror har däremot ökat under 22 år…

SKR rekommenderar regionerna att betala 400 kronor till skolor där länsinvånare väljer att gå. Det gör Region Västerbotten, till alla skolor i hela Sverige. Det är bara länets rörelseskolor som istället bara får 209. Skolor som drar in tiotals miljoner i statsbidrag till regionen som det blir anställningar, intäkter och skattepengar av.

Det finns fler principiella skevheter. 2011 sökte Västerbotten momskompensation hos staten för Västerbottens folkhögskolor. Detta gör också kommunerna för sina friskolor. En kommunal skola köper sina varor och tjänster utan moms, en friskola eller folkhögskola måste betala moms. Ett kollegieblock som kostar kommunala skolan 10 kronor kostar de andra skolorna 12,50. Därför ges dessa momskompensation på 6 % av sina bidrag.
Region Västerbotten sökte alltså detta för alla folkhögskolor. Däremot betalar man inte ut dessa pengar. Man sänkte bidraget genom att ge samma 7 700 000, med ”momskompensationen” inbakad.

Hur motiverar man dessa markanta orättvisor? En deltagare som läser in t.ex. grundskolan eller gymnasiekompetens på en av regionens folkhögskolor ger ca 2 500 mer per månad till skolan än om man väljer oss andra.
Man kallar det ”ägartillskott” och menar att huvudmännen för oss andra får göra detsamma.
Vänta nu, vi betalar alla skatt till regionen som i det här fallet till största delen går till ett flerdubbelt högre bidrag till regionens skolor. Sen ska vi andra betala ägartillskott till våra egna ur plånboken.
Det resonemanget håller inte.

Rörelseskolorna vill inte att bidragen för kollegorna Vindeln och Storuman dras ner, de gör ett viktigt och bra jobb. Man begär inte ens full likabehandling, även om vissa regioner betalar nästan samma summor till region- och rörelseskolor. Men, det måste bli mycket rättvisare än det är nu för dessa rörelseskolor som tar allt större samhällsansvar.
Region Västerbotten, det är skämmigt att vara absolut Sverigesämst.

Sprängningar, påtryckningar och skrämsel

Av , , 8 kommentarer 13


Jag har länge tvivlat på att en majoritet av sprängningarna (många så helt mål- och meningslösa) är ”gängrelaterade” i vanlig bemärkelse. Skjutningarna är däremot en del av kriget mellan knarklevererande ligor. Där ser man en mening ur de samvetslösas perspektiv.

Ibland kan man ana syften när sprängdåd drabbar restauranger och näringsverksamheter i gråzon, men varför skulle klangäng och allmänkriminella blåsa av slumpvisa sprängladdningar, ofta vid tomma fastigheter och kontorshus? Inget att vinna, men risk att upptäckas, åka fast och hindras i liv och kriminell karriär.

Var finns nyttan? Vilka tjänar på gagnlösa explosioner?
GW Persson och andra börjar nu tala om att många sannolikt görs av nationalistiska våldsinriktad grupper som vill piska upp motsättningar, hat, rädsla och en opinion någorlunda i deras riktning. De kan i sin tur vara stödda av krafter som inte smutsar ner egna händer, men vill trycka landet i en önskad riktning. Bilbränder i utsatta områden har förmodligen i huvudsak orsakats av unga arga nysvenskar, kanske AFA-liknande grupper ibland, men har ibland även avslöjats som försäkringsbedrägerier. Unga invandrare uppger också att det hänt att man erbjudits pengar av utländska journalister för att bränna bilar. Man kanske kan tjäna en hacka på att cykla ut med lite byggdynamit också.

I några länder göds bilden av Sverige som ett kriminellt, brinnande kaos. Den bilden är helt enkelt inte sann, inte i storstäderna heller. Det ökande antalet galenskaper och våldsdåd till trots. Ryssland och Kina tycks toppa svartmålningen. Det är sorgligt att de får så mycket aningslös hjälp inifrån vårt eget land. Ingen politisk makt och karriär kan vara värd att man hjälper till med denna nedbrytande verksamhet. Att man skrämmer människor med de ”snednationalistiska” hemsidornas skruvade, enögda bild av ett undergångsland där morden flerdubblas, automatsalvorna viner över gatorna och sprängningarna liknar dem i Afghanistan. Det är ju inte sant.

Vi har verkligen seriösa problem med utanförskap, utsatta områden och knarkbruk som gör några kriminella stormrika och extremt våldsbenägna, de flesta bara våldsbenägna och utnyttjade. Vi har människor som vuxit upp mitt i våld vi aldrig sett maken till, vant sig vid detta och som tappat respekten för liv. (Och så oerhört många fler som ser likadana ut, men som flytt för att undkomma vansinnet) Vi har problem med ett rättsväsende som ofta upplevs för tandlöst och på sina håll skolor som inte fungerat för sin målgrupp vilket medverkat till att unga, ofta invandrade, valt fel väg. Vi behöver fler synliga poliser med nya strategier. Vi behöver skarpare konsekvenser för dem som väljer kriminaliteten, tidiga insatser i utsatta områden och måste bevisa för så många fler att den kriminella vägen är den ultimata loservägen. Vi behöver få samköra register i rimlig omfattning för att stoppa dem som idag t.ex. har flera identiteter (inte bara vissa försvarsministrar) och kan plocka pengar man inte ska ha av sina medmänniskor. Det gäller även pursvenska gängkriminella knarkleverantörer som HA och andra som i överväldigande omfattning har visat sig ha orättmätiga bidrag som basinkomst som ger dem tid att vidareutveckla kriminaliteten. Vi kan inte ta emot och fylla på de utsatta, trångbodda områdena med människor i den omfattning vi gjort de senaste åren. Samhället måste inte minst i högre grad utbilda människor till jobb som finns och bli bättre på att styra i den riktningen. Vi behöver varje hederligt arbetande människa, oavsett ursprung. Så tror jag det är.

Och ändå. Bilden som många alt-right-sidor på nätet ensidigt trummar fram stämmer inte. Sanningar, halvsanningar och lögner processas till en enkelriktad, giftig och fördummande cocktail med en tes – allt ont i samhället är den stora invandringens fel och nu krävs enkla, resoluta lösningar och ett annat sorts ledarskap. En nationalistisk ”skränhöger” med skrämselagenda och oklara mål förtjänar inte stöd från någon. Definitivt inte från en konservativ som vill bevara det som fungerar, lyssna, samla och agera konstruktivt istället för att driva isär. Som vill ersätta eller förbättra det som inte gör det och inte vill se snabba, oöverlagda ”revolutioner” med lösningar alltför enkla för att fungera.

Sammanfattningsvis, det finns de som vill skrämma oss i sin riktning och vill vi ska bli ”nyttiga idioter” (Kolla Wikipedia). Jag tror sprängningarna till stor del kan vara en del av deras projekt. Något jag inte på något vis vill underlätta. Jag är tacksam för mitt Sverige, ett av världens bästa länder som jag vill vara med och ta hand om, skydda och förbättra så gott det bara går.

Expansion

Av , , Bli först att kommentera 8


Efter ett morgonmöte på distans slank jag in på sluttampen av morgonens dialogfrukost i Vännäs. Ämnet var fastigheter och Balticgruppens exploateringschef Björn Johansson berättade om arbetet med samhällsutveckling och exploatering i Umeå.
Känt är att stora saker är på gång och mycket handlar om förtätning.
Några spridda reflektioner hann jag få med mig under frågestunden på slutet;

Även fastighets- och projekteringsområdet har stora svårigheter att få fram utbildad och kompetent arbetskraft. Min fundering, hur lyckas vi flytta fler framåt till jobben som finns?

Ingen verkar veta hur vi ska få fram tillräckligt med infrastruktur och effekt för att riktigt många ska kunna köra elbil. Björn ansåg att vi måste ha flera hållbarare alternativ, det räcker inte med el.
Min fundering, hur ska vi undvika att stoppa utveckling av ny och befintlig teknik som så lätt sker om alla springer åt samma håll?

Det sades inte mycket om det planerade handelsområdet uppe vid Green zone (ersbodarondellen) som enligt uppgift har krympts, men blir tämligen stort. Nu sägs att det inte blir ett område med ”vanliga affärer”, utan mer av större verksamheter. Min fundering, för övrig handel i Umeå och regionen låter det klokt.

Baltic är idag verksamma på några platser till, utanför Umeå. Blir spännande att se om det även kan bli på fler ställen i regionen.

Fasta jobb

Av , , Bli först att kommentera 8


Nu heter det tillsvidareanställningar och de är inte är inte alltid så fasta. Men jag blev mycket glad när jag idag besökte en ort där jag varit ansvarig för två utbildningsverksamheter. En innefattade även matchning.

Det blev tillfälle att tala med henne som ”med den äran” ansvarade för undersköterskeutbildningen hos min tidigare arbetsgivare, Eductus. Den sista utrikesfödda undersköterskeklassen var 16 stycken vid kursavslutningen. Som det ser ut har alla utom en tillsvidareanställning idag. En vinst för dem, för samhället och omsorgsverksamheterna i dagens bristsituation.

Läraren har också utbildat inom Dalkarlså folkhögskola, men trots de här resultaten går hon nu arbetslös. Ett enormt slöseri i nuvarande situation. Det saknas inte personer att utbilda, det är inte brist på jobb och det fattas inte pengar eller kursveckor till utbildningen. Dalkarlså hade velat fortsätta och hjälpa människor närmare sina yrkesutbildningar och sina första fasta jobb, men så blev det inte.

Nu stiger kostnaderna för försörjningsstöd och många kommuner har svårare att få pengarna att räcka till. Även till utbildning. Låt folkhögskolorna utbilda fler i olika slags kurser och låt oss även jobba med matchningen av arbetslösa. Vi skulle generellt göra det bra. Folkhögskolan är van att arbeta med grupperna i den nuvarande ”arbetskraftsreserven” och inte minst de språksvaga.
Fler behöver fasta jobb och samhället behöver fler personer med fasta jobb.

Stor stegvis utveckling

Av , , Bli först att kommentera 17


Här kan du ha ambulanssköterskan som tar hand om dig i ett kritiskt läge. Kanske din framtida läkare eller vårdbiträdet som sköter din mamma eller dig på äldreboendet framöver.
4C00D2EC-3661-499D-8111-E6025BE18EC6
Artikeln är från Dalkarlså folkhögskolas nya vårdbiträdesutbildning där det i dagsläget går 13 män och en kvinna. Utbildningen följer innehållet i Skolverkets nya utbildning på 800 gymnasiepoäng som kan byggas på med 700 till så att man når undersköterskenivån. Att få ta utbildning i steg, jobba och språkutvecklas emellan och sen gå vidare är helt avgörande för många.

Att bara höja kraven och göra tröskeln och startnivån högre gagnar varken individer, verksamheter eller samhälle. Det gör att fler helt outbildade får arbeta under osäkra förhållanden, eller får svårt att hitta en försörjning. I många kommunala omsorgsverksamheter är nästan hälften outbildade. Vi behöver mer av de små stegens stora och viktiga utveckling. Det finns kompetenta verksamhetschefer som en gång började med en termins vårdbiträdesutbildning, det kan bli fler.

Vård och omsorgscollege i Västerbotten har nu godkänt att vårdbiträdes- och undersköterskeutbildning på folkhögskola kan vara grund för tillsvidareanställning i anslutna kommuner. Får vi ge gymnasiebehörighet till deltagare som sen går läkarlinjen kan man tycka att folkhögskolornas vårdutbildningar bör godkännas i alla län.

Den här gruppen kör nu tre veckor med intensiv språkträning. Efter att flera sommarjobbat börjar de igen 5 augusti. Då kan utrikesfödda med bra svenska hoppa på utbildningen. Tipsa gärna någon som vill vård och kan behöva jobb efter 29 maj.

Vem ska göra AF:s jobb?

Av , , 2 kommentarer 6


Det drar ihop sig till storm på arbetsmarknadsområdet, efter en tids stiltje på vissa områden.

Vi får fler äldre äldre med ökande behov av vård och omsorg och har litet tillflöde i arbetsföra åldrar. I många kommuner minskar befolkning och arbetskraft. Färre arbetande skattebetalare. En stor del utrikesfödda arbetar, men många i etableringen är på väg in i JOB, andra till försörjningsstöd. Flera kommuner måste minska vux-utbildningen och studerande får läsa på distans. Inte bäst för alla.

M/KD—budgeten drog ner 5 % på AF:s förvaltningsanslag, 10 nästa år, och 50 % drogs ner på AF:s programanslag. Pengar till arbetsmarknadsutbildningar, aktivitetsstöd och lönesubventioner m.m. Regeringsbildningen och Jök:en medförde full privatisering av matchningen av arbetssökande. Allt sker momentant, rakt av. Det finns medarbetare även inom AF som tror att det som helhet är rätt åtgärder, men takten ger svåra problem.

Då ser väl morgondagens AF-aktörer, bolag och folkhögskolor, ljust på framtiden? Inte direkt. Några av bolagen har upphört, dragit ner, slagits ihop eller konkursat. Några försöker lämna igen sina upphandlade uppdrag. De flesta har få deltagare och blöder kraftigt.

Folkhögskolor som på regeringsuppdrag samarbetar med AF i särskilda utbildningar upplever en tvärbromsning. Dels naturligt på grund av lägre inflöde av utrikesfödda, dels för att AF sagt upp viss utbildning och inte orkar/hinner anvisa svensk- och utrikesfödda till arbetsmarknadskurser eller ”kortare reguljära” utbildningar – ofta mot vård och omsorg. Nödvändiga utbildningar som inte kostar kommuner eller AF regionalt några pengar.

Nu bromsar konjunkturen, många kommer tillbaka från extratjänsterna samtidigt som insatser och resurser som kan lindra används inte. Det gläder att det högt i AF förs diskussioner om fler folkhögskoleinsatser, men nu skickar skolorna tillbaka anvisade pengar. Många arbetssökande går istället hemma utan utbildning medan folkhögskolor måste lägga ner arbete och enheter som absolut behövs i morgon. Vem ska då göra jobbet?

Att kommunerna vill bygga ut sin verksamhet och konkurrera med aktörerna om matchningen är förståeligt, men också oroande. Alla kommuner kommer inte att ha aktörer, särskilt inte när de etablerade nu svälts ihjäl. Att vi i kommunerna blir både beställare, utförare och kanske kontrollanter är inte bra. Jag ser växande administration, ökade kommunala kostnader och än förre utförare då få vågar lita på att kommunal verksamhet inte favoriseras.

En mörk bild? Jag har försökt teckna den som jag ser den, utan alltför mycket partiskhet.
Vad måste göras?

Arbetsförmedlingen lokalt: Mitt i krutröken måste AF ändå fokusera på att flytta sina inskrivna framåt. Människor måste in i utbildning och matchas vidare till jobb där de behövs. Utrikesfödda får inte gå hemma och tappa språk, motivation och fart. De måste aktivt föras vidare i trappan mot arbete och integration. Det finns lämpliga påverkansbara utbildningar, folkhögskolans behöver AF inte betala för.
Förs människor inte vidare knäcks de kommunala ekonomierna då många hamnar i försörjningsstöd istället för förvärvsarbete.

Arbetsförmedlingen centralt: Huvuduppgiften måste få fokus ner genom organisationen. Omorganisation får inte ta all tid. Avtal måste nyttjas, nya måste till. För folkhögskolan måste det snabbt fram kurser med svenska, samhällsinformation och arbetsmarknadsinsatser för dem som gått från etableringsprogrammet till Jobb- och utvecklingsgarantin. Utrikesfödda som varit här några år, men inte kommit längre än de i etableringen. Det behövs även mer aktivering för svenskfödda som av olika anledningar blivit långtidsarbetslösa.
Folkhögskolornas bristyrkesutbildningar måste också komma tillbaka.

Kommunerna: Vi måste bryta ryggmärgsreflexen att vilja göra mest möjligt själva. Vilka samarbeten kan vi få till? Med andra kommuner, folkhögskolor och andra. Ibland behövs delande av kostnader, med folkhögskolor blir utbildningen oftast gratis fast man kan resonera sig fram till utformningen utifrån förutsättningarna. Kanske till och med samarbeta om lärare.
Människor i försörjningsstödet måste kunna studera till vissa kortutbildningsjobb. Personer i svårigheter av olika slag kan få en start mot studier i Studiemotiverande folkhögskolekurs, SMF. Upp till 6 månaders utbildning utan kostnad för kommunen. Till exempel.

Politiken lokalt: Vi måste uppmuntra och initiera samarbeten innan vi ”bygger ut”. Fundera på vad vi ska driva själva och inte.

Politiken centralt: Utan att fastna i vems fel det ena och det andra var och är måste politiken få fram verktygen att få fler av arbetskraftsreserven i arbete. Människor långt ifrån arbetsmarknaden måste komma närmare – få bli behövda och självförsörjande.
”The perfect storm” måste undvikas.

Det är förståeligt att många i myndigheter och verksamheter mår mindre bra idag, men om vi inte får jobbet gjort nu mår vi ännu sämre i morgon.

Hushålla, använd civilsamhället!

Av , , Bli först att kommentera 9


Det ligger i den mänskliga naturen att vilja utvidga sin egen verksamhet, det man har kontroll på. Så är det inte minst för oss i kommunerna.

För skattebetalarna kan denna ”naturlag” bli dyr. Att stänga ute all annan initiativ- och utförandekraft än den politiska kan göra att kommunen får bygga upp allt större verksamheter – som ofta är tröga att anpassa när behoven ändras. Det blir dyrt för kommunmedborgarna. Särskilt när vi generellt får mindre arbetande och skattepengar.

I veckan har jag fått se två olika kommunala förhållningssätt i andra delar av landet.
På en plats hur det kan bli när ”kan själv” i förlängningen blir ”måste själv”. Måste utföra, måste betala. Det som dessutom inte blev gjort för att man inte bjöd in andra aktörer på banan. I detta fall ledde det till att invånarna både tvingas betala för mer egen verksamhet och mer försörjningsstöd för dem som inte flyttades framåt utan passiviserades på vägen.

I går samtalade jag med två ledare för stora rörelsedrivna verksamheter med välvilligt samarbete med sina respektive kommuner. Där betydande utbildnings- och matchningsinsatser sköts av folkbildningen. I båda kommunerna utbildas, ”förvärms” och matchas för ett antal dussin miljoner, det mesta utan kommunala skattepengar. (Vissa delar görs i ekonomisk samverkan med kommunerna) Däremot får kommunen in skatt från de anställda och verksamheterna som servar folkhögskolorna. Vad som sparas genom alla som via idéburna sektorn hindras att hamna i försörjningsstödet är svårt att beräkna.

Här kan man säga att jag sitter på två stolar som kommunpolitiker och utvecklingsledare på Dalkarlså folkhögskola. Vi måste i alla fall se till att kommunalskatt inte i onödan går till det andra samhällssektorer kan göra. Ibland med större personligt engagemang som i enskilda fall kan bli avgörande för resultatet.

Från kortutbildningsjobb till chef

Av , , Bli först att kommentera 6


I fredags talade jag med en handlingskraftig och innovativ förvaltningschef i en mellanstor kommun, en som gått en lång väg. Eller ska man säga trappa?

Den första utbildningen var drygt 20 veckor lång. Sen följde arbete där det tjänades pengar och skaffades erfarenhet. Yrkesvalet kändes rätt och det blev ytterligare utbildning på drygt 30 veckor. Efter en tid blev det tre terminers studier till ett legitimationsyrke.
Den styrning som länge utövats efter diverse internutbildning är förankrad i bred och djup erfarenhet.

Idag står vi inför en tilltagande brist på arbetskraft inom viktiga områden. Bland annat ställer teknisk utveckling skarpare krav på utbildning som i Sverige idag helst ska tas i ett steg. Inom vården togs vårdbiträdena bort och man talade länge om att ta bort även undersköterskorna. Sjuksköterskor skulle utföra allt det undersköterskor, vårdbiträden och vårdnära servicepersonal gör idag. Jo, vårdbiträden är nu på väg tillbaka och på plats inom omsorgen i flera kommuner.

Jag ser det olyckligt att ”utbildningstrappan” försvunnit i så hög grad och ersatts av stora, höga steg. Möjligheten att med kort utbildningstid och lite lån komma ut och göra nytta och känna sig för är värdefull på flera sätt. Med stegrade initiala krav har vi höjt tröskeln, ökat utslagningen och dessutom användningen av helt outbildad personal. Att som utrikesfödd eller efter en grundskoletid med diverse svårigheter t.ex. klara en undersköterskeutbildning är inte lätt.

Nu finns det kriterier för vårdbiträdesutbildningen igen, men många kommuner anställer inte vårdbiträden. Däremot ofta ett ökat antal vikarier utan någon som helst utbildning.

Låt oss gå tillbaka till förvaltningschefen som började med en termins studier, men gick vidare. Några studiekamrater stannade säker på första nivån och har gjort ovärderlig nytta för människor. Kortutbildningsyrkena behövs och kan också vara en bra början på något helt annat. De ska inte föraktas, istället ska vi se till att fler utbildningssteg bildar en trappa som sitter hyfsat väl ihop för den som vill gå vidare.

I Finland är det inte ovanligt att civilingenjörerna börjar utbildningen med teknisk yrkesskola. Varför är grannarna så ofta klokare än vi?

Flytta fram förarna

Av , , 4 kommentarer 8


Några av de problem samhället och särskilt kommunerna har är ”kommunicerande kärl”. Genom att lösa ett problem lättar man även trycket på ett annat område.

Många förstår ett par fundamentala saker. Vi har arbetskraftsbrist i viktiga samhällssektorer. De som ändå inte får arbete ska till slut leva på försörjningsstöd. Skulle vi vara lite mer lika Finland, t.ex. inte fullt lika mötes- och dokumentationsglada, skulle vi sannolikt eliminera en del arbetskraftsbrist genom ökad effektivitet. Det skulle ändå inte räcka och det finns områden där särskilt vi i Norrland behöver agera snabbt.

Jag tänker på fordonsförare. Hela avlånga Sverige och särskilt glesare delar behöver ett antal tusen människor som kan köra budbil, lastbil och buss. De finns! Jag har mött några dussin de senare åren. Människor som kört tunga fordon i några årtionden. Särskilt de som kommit från Syrien har ofta kört moderna fordon. Några har reparerat dem. Knappast någon av dessa kommer att studera på högskola och universitet och varför skulle de? Vi behöver verkligen deras medhavda kunskaper och färdigheter. Oavsett hög- eller lågkonjunktur kommer vi att ha brist på förare.

Kommuner som har gymnasier med tunga fordonsutbildningar borde starta praktiska snabbspår där språk-, körkorts- och yrkesunderkunskaper prioriteras. Det kommer att behövas mycket jobbspråk. Ta särskilt upp de områden där erfarenheterna brister, halkkörning och kanske säkerhetstänk. Kom igång och flytta dessa erfarna människor från hotande försörjningsstöd till förvärvsarbete. Innan vi aktivt har passiviserat dem. AF borde också nyttja de fordonsutbildare man upphandlar mer uppfinningsrikt åt detta håll.

Enskilda, familjer, företag och samhälle har väldigt mycket att vinna på uppfinningsrikedom och handlingskraft på det här området.

Bra gjort Nordmaling!

Av , , Bli först att kommentera 13

Väldigt roligt att se integrationsresultaten i Nordmaling. Det finns många goda exempel här i Västerbotten, men Nordmaling har jobbat riktigt målmedvetet med att få utrikesfödda i arbete inom vård och omsorg.
Vi har definitivt många kommuner där vi är helt beroende av våra utrikesfödda för att äldreomsorgen ska fungera. Vi behöver flytta fler närmare jobben, var det nu än är. Det är olika lång väg beroende på startläge, personliga förutsättningar och yrkesmål.

B28DB9BB-E1E9-44E5-AC3F-DE2CA17A56B7

Bild och artikel kommer från Västerbottningen.