Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: nystartsjobb

Kostnadskoll på invandringen

Av , , 4 kommentarer 7


Man bör ha koll på kostnaderna, i privatlivet och definitivt när man i offentlig sektor förvaltar andras pengar. Även när man ger till humanitära insatser bör man ha koll. Så det inte blir som när en av våra större hjälporganisationer sålde in ett månadsgivande till mig på ett sätt som gränsade till bedrägligt beteende.
Vi bör ha koll på våra utgifter hemma, i stat, landsting och kommun. Annars drabbas några förr eller senare av hålen som uppstår.
Man bör också samtidigt ha koll på intäkterna, vad som drar in medel så att vi kan betala för det vi vill göra.

Att veta vad invandringens olika delar kostar, det är inget ont i sig, tvärtom. Vi ska inte luras och mörkar samhället finns andra som räknar, mörkar på sitt sätt och använder siffror till maximal intressekonflikt. Några för att få samhället att likna kampen mellan ett gäng tokkategoriserande fotbollshuliganer. Typen som kan knocka en okänd person med fel halsduk eller hämnas för vad någon ur en folkgrupp ska ha gjort ens släkting. I en annan världsdel för några generationer sedan.

Vi måste se hela bilden också när vi talar ekonomi. Vad betyder t.ex. de utrikesföddas arbetade timmar för oss idag? I morgon när bortåt 100 000 nu arbetande inte längre jobbar och inte har ersatts? Hur ser hela ekvationen ut, så där ungefär? Vad betyder det för stat, landsting, kommun, näringsliv, oss och samhället när någon kommer in och arbetar osubventionerad heltid efter 2-3 år i Sverige? Eller gör det efter några år med särskilt anställningsstöd eller nystartsjobb? Jämför den personens kostnads- och intäktsbalans med en jämnårig svensksvensks. Det finns så många goda exempel som också med till helhetsbilden.

Hur skulle vårt allt äldre samhälle, vars ålderspyramid inte är någon pyramid, se ut utan första och andra generationens invandrare? Hur skulle äldreomsorgen på Lidingö se ut, busstrafiken i Norrland eller äldreomsorgen i Vännäs? Hur skulle det vara i mängder med företag, organisationer och myndigheter i arbetskraftsbristens Sverige? Hur kommer det att se ut i morgon i kommunerna som idag har 40-50 procent pensionärer? I hela riket när vi 50- och 60-talister blivit 80 och den åldersgruppen ökat med ca 40 procent?
I min hemkommun, som vill ha Sveriges bästa hemtjänst, hade äldreomsorgen skurit ihop redan i somras utan de ensamkommande. Värt att reflektera kring.

Nej, vi kan inte ha öppna gränser.
Ja, vi måste ha en ordnad invandring där vi kan ta emot och integrera de allra flesta som kommer.
Nej, vi klarar oss inte utan våra invandrare.
Ja, vi måste bli mycket vassare på att utbilda och få dem i jobb och nyttja civilsamhället mer, inte bara institutioner och bolag.
Nej, det är inte lätt att hitta den lagstiftning som håller och vidmakthålla den.
Ja, vi måste göra det bästa av situationen.
Det finns ingen backväxel.

Femton dar och framtid

Av , , Bli först att kommentera 5

Tar mig tid till lite snabbreflektion så här vid förmiddagskaffet. Femton intensiva arbetsdagar har gjorts på nya arbetsplatsen. Har fått lite mjukstart och ”smekmånad”, men det lurar saker i vassen som kan förändra det med blixtens hastighet – och kanske nästan med dess kraft. Det intensiva har kommit mer inifrån mig själv än utifrån. Det har funnits en positiv stress att lära och få grepp om det som sker, kan och borde ske. En hel del avtalstext har det blivit.

Jobbet omfattar olika områden och kräver absolut sitt. Några möten med AF-företrädare har gett mycket att tänka på och sätta sig in i. Bland alla utmaningar finns mycket positivt som sporrar och många glädjeämnen i att leda en verksamhet som rustar medmänniskor för arbete eller vidare studier. Det är ett härligt driv i mina kompetenta medarbetare och jag uppskattar den ständigt närvarande humorn som smörjer vardagsmaskineriet. Igår fick vi tillsammans glädja oss lite mer än vanligt då rätt många fick komma ut i arbete.

Som vanligt har jag med min bakgrund i de små sammanhangen lite svårt att hålla mig från det ”personoperativa”. Jag har varnat mina medarbetare för några av mina svagheter och bett dem säga till när jag engagerar mig för mycket i människor och möjligheter. Att hjälpa till med att knyta ihop behov och resurser, arbetsplatser och människor, är ju bara så oerhört stimulerande att det är svårt att hålla sig ifrån. Den här morgonen började med tre spontanbesök på olika arbetsplatser och på en blev det napp. Förhoppningsvis innebär det en positiv förändring i en människas liv.

Samtidigt rullar de strategiska uppgifterna på. De där sakerna som sällan har ett stoppdatum, men som avgör mycket för många på lång sikt. Det finns utmaningar och intressanta möjligheter att jobba på.

Min arbetsgivare visste att jag var politiker när jag sökte och intervjuades för jobbet. Tyvärr är det idag många som lägger en ansökan åt sidan när man ser att man har sidoengagemang av den typen, men det gjorde inte Eductus. Just nu är jag i ett skede som påminner om när man lär sig cykla eller simma. Man är fokuserad, oautomatiserad och man spänner många fler muskler än man behöver. Tanken är att jag ska kunna bidra mer hemma i vännäspolitiken framöver, men hittills i år har det varit svårt.

På måndag är det KF och extra KS, då tänker jag vara på plats.

Att bjuda in

Av , , Bli först att kommentera 7


Att var och en som kan arbeta får arbeta är viktigt för både samhälle och individ. Inte minst för dem som inte kan arbeta.

Nästan alla av oss drabbas någon gång av att inte kunna arbeta. Vanligen handlar det om korta perioder, men för några blir bortavaron längre.
En sjuka i vårt samhälle är att många som varit borta en längre tid konsekvent blir bortvalda i närmast alla sammanhang, utan närmare reflektion. Trots att det idag finns många vägar och verktyg att tillgå för att underlätta ”återinträdet”.

Ingen ska säga att det i dessa lägen är lättare att komma in i offentliga än privata verksamheter. Alla ”ser om sitt hus”. Vi som är politiskt verksamma i kommuner, landsting och stat vet också att få verksamheter är så obenägna att ta emot praktikanter som våra. Detta dessutom i ett läge då pensioneringarna inom vården ökar och andelen sökande till utbildningarna minskar.

Låt oss sträva efter att bjuda in till arbetsmarknaden istället för att stänga ute. Nyttja verktygen som finns och ta vara på människorna som vill bidra. Inte minst inom kommuner och landsting där arbetskraftsbehoven kommer att bli väldigt stora.

Kväll som startade tankar

Av , , 2 kommentarer 5

Har som sagt varit med på Lobbyn, den f.d. matsalen på hammarskolan i Vännäs som nu är gymnasielevernas fritidsgård.

Vi hade en blandning av stillsam debatt och utfrågning av partiföreträdare i Vännäs. Stämningen och resonemanget andades konstruktivitet. Det handllade om integration, ungdom och utveckling. Studiefrämjandet hade ordnat kvällen och journalisten Leif Stenberg var moderator. Publiken var blandad, inte riktigt bara politiker. Framför allt hade vi flera nya svenskar, kvinnor och män,  bland det 40-tal som lyssnade och frågade.

Jag är ju lite klen i harnesket och fick lite problem med rösten när en av nysvenskarna sa att han och familjen hade det bra, trivdes och ville bo kvar i Vännäs. Det var de som fick stenarna genom fönstret förra året, det som satte igång en trist kedja av händelser. Det han sa var det mest glädjande, det har värmt mig hela kvällen.

Det var flera inflyttare att att bli glad av. T.ex. mekanikern, affärsmannen, transportledaren och han som hade en masterutbildning i juridik från sitt land. De som nu upplevde att man blev hanterade ungefär som när man förr gjorde lumpen. Man hamnade överallt utom där man hade några förkunskaper. Man ville jobba, inte kosta pengar, man ville ha arbetets glädje och helst bidra med något där man hade förkunskaper och inte behövde lära allt nytt.

Man ville jobba i samband med SFI, särskilt en av männen tryckte på arbetets betydelse för språket. Jag tänkte på instegsjobben, nystartsjobben och SFI-pengen som borde kunna bidra med mycket nytt och nyttigt till integrationen.

En idé jag fick under kvällen är träffar mellan AF-företrädare, politiker, arbetsgivare och nysvenskar. Ett tillfälle för de sista att presentera sig och ge exempel på sina kompetenser och för AF att berätta vilka verktyg som faktiskt finns, m.m. Det är så lite vi vet om vilka resurser vi har hos våra invandrade.

Många ungas situation på arbetsmarknaden är ju i mycket liknande och man kan tänka sig att samordna eller iaf köra ett liknande koncept för dem. Det kanske är prövat eller krockar med regler, kutym eller vana, men jag tror vi måste tänka i lite vidare banor. Det här med socialt företagande vore kanske också något att fundera mer på här i Vännäs.

Mycket av det nödvändiga kan och måste göras av oss som privatpersoner och föreningsmedlemmar. Det finns inte skattepengar till allt. Jag tror det är mycket som skulle kunna åstadkommas om vi tänker till och hjälps år. Vännäs mot rasism är ett exempel på gott arbete, men jag tror att ännu mer skulle kunna göras.

 

(Roligt var f.ö. att de som jag vet är Moderater utgjorde lite drygt 20 % av de närvarande. Hade ju varit trevligt om det visar sig vara en indikation på kommande valresultat. Det kan få bli mer också. *s*)